I sanningens namn bör jag erkänna att det var längesedan jag befann mig i kyrkan. Jag vet inte säkert, men jag gissar att det var i samband med en begravning för några år sedan. På jul åker ibland delar av min familj på midnattsmässa (”Det är ju så mysigt!”) och jag brukar vinka åt dem när de far. Det hör alltså inte till vanligheterna.

Ikväll ska jag gå till kyrkan. Inte för att delta i någon mässa utan för att gå på konsert. Gospelkonsert i nån kyrka inne i stan. Queergospel ska det bli och det lär bli stämningsfullt. Just i det här fallet är jag osäker på vad queer innebär men jag vet att kören består av hbtq-personer och hbtq-vänliga personer. Om det är allt som är queer ikväll räcker det för mig. Däremot vore det spännande att höra queera versioner av jullåtarna…

Allt gott,
Malin

Igår hann jag med både middag för en trettioåring och premiärfest inne i stan. På båda ställena dansades det friskt och jag kan ha avslöjat att jag lyssnade en del på rap under det tidiga 2000-talet. Jag kan också ha gömt en ask med Dumle som jag fick i present på en smått genial plats, då jag inte kan komma ihåg var den tagit vägen.

På hemvägen åkte jag tunnelbana i tisdagsnatten. Det var inte särskilt mycket folk och jag fick plats i en ensam fyra. I fyran bredvid mig satt en person med fötterna på sätet mitt emot. Ungefär två hållplatser innan jag ska av steg en kvinna på och satte sig i fyran framför mig och personen med fötterna på sätet började konversera. Jag försökte att inte ta någon notis till det, tittade artigt rakt fram och låtsades som att jag inte kunde höra.

För igår hade jag ingen lust att inleda en konversation för att förklara vad kön innebär. Istället fascinerades jag över hur personen med fötterna på sätet helt utan en tanke på min reaktion diskuterar mig som han och dessutom dumförklarar mig. ”Han sover! Han förstår ingenting om världen.”
Kvinnan går till mitt försvar, både smidigt och elegant, genom att med ett leende och en blick mot mig konstatera att ”Han ser ganska vaken ut.”

Och jag var ganska vaken.

Allt gott,
Malin

Ni har inte hört något från mig på en helg. Hon som var på andra sidan jorden kom nämligen tillbaka förra veckan och vi firade genom att åka iväg till hemlig plats över helgen. Det hela började med en parkeringsbot á nätta 900 kronor och avslutades med en räkmacka i Gränna.

Någonstans i mitten fick vi under en lugn promenad i ett naturreservat en våg av snöblask slungat över oss av en Peugot. I de två bakomvarande bilarna satt passagerarna och gapskrattade. Hon som varit på andra sidan jorden blev arg och pekade finger i sin tumvante medan jag mest skrattade. Två minuter senare skrattade jag inte längre, då frös jag istället och vi åkte hem. På hela taget en fin helg.

Och när vi sågs (när jag inte alls visste hur jag skulle reagera) reagerade jag genom att bli blyg och ägna mycket tid åt att titta ner på trottoaren. Det släppte sen, men det tog en stund.

Allt gott,
Malin

Idag träffade jag en liten människa för första gången. Barnet är en månad gammal och har än så länge inget namn. Föräldrarna har inte kommit överens över något varför jag och min platoniska livspartner givetvis ryckte in och kom med förslag.

Det kom flera, mer eller mindre lämpade för detta forum, men till slut fastnade vi för två namn. Egentligen hade vi redan kommit på att ungen skulle heta Malin den Tredje, vilket av outgrundlig anledning inte föll i god jord hos föräldrarna varför vi nödgades tänka om.

Min platoniska livspartner bestämde sig för Bossa. Ett fantastiskt namn då vi misstänker att hon kommer bossa runt en del med människor i sin omgivning. När jag höll henne vägde hon inte mer än en Skogaholmslimpa och jag beslutade mig därför för att kalla henne för Limpan. När hon blir lite större kan jag sträcka mig så långt att börja kalla henne för Levain.

Allt gott,
Malin

Nu var det närmare 100 dagar sedan sist vi stod framför varandra. Jag minns det tydligt, vi gick tillsammans ner på gården och ut genom porten. Även om jag inte skulle åt det hållet gick jag med henne genom den port som var närmast för henne. Hon hade sin cykel med sig och flera ryggsäckar. Några timmar senare åkte jag till Norge, en vecka senare åkte hon till andra sidan jorden. Vi tog farväl där på trottoaren och sedan cyklade hon bort, nöjd över att alls kunna cykla med all sin packning.

Möjligen tog jag några steg åt andra hållet innan jag vände mig om igen. Stod kvar tills hennes ryggtavla försvunnit runt krönet och just då blev jag smärtsamt medveten om hur länge det skulle dröja innan vi stod mitt emot varandra igen. Jag vet inte exakt när det blir men jag vet att den här veckan kommer vi träffas igen.

Någon gång den här veckan kommer vi se varandra i ögonen. Ibland föreställer jag mig hur jag ska reagera samtidigt som jag omöjligen kan förutse det. Oss emellan är jag övertygad om att ett visst mått tårar och tillfällig stumhet kommer att uppstå fast jag vet inte säkert. Vi får se. Och det ser jag fram emot.

Allt gott,
Malin

Nu är det ingen egentligen ingen ålder jag når utan blott 26. Jag kommer börja betala fullpris på SJ och kan således inte längre hävda att jag är ”ung och lovande”. Något större vemod över detta har jag inte bekymrat mig med utan koncentrerat mig på livets goda. Det vill säga brunch i goda vänner lag och ytterligare en rutig flanellskjorta till samlingen.

En god vän till mig mindes tillbaka till sitt 26:e levnadsår och mindes det som vackert. Det finaste, sa han, var hans inställning till tjejerna.

– Mot de yngre är en slug och listig, och mot de äldre ung och charmig.

Allt gott,
Malin

I afton firar jag och Madde födelsedag. Vi fyller egentligen inte år samtidigt, men vi passar på att fira eftersom vi ändå har – i princip – samma vänner. Jag åker ut tidigare på dagen, dels för att laga mat till oss och dels för jag skulle få en ny frisyr. Nu är det inga radikala förändringar som skett, utan jag har blott blivit ”honungsblond” och obetydligt mer kortklippt.

När klippningen är avklarad i hallen förklarar min frisör att hen ska suga av mig lite fort innan vi påbörjar färgningen. Hens partner tappar hakan där hen sitter i vardagsrumssoffan och brister sedan ut i ett gapskratt när hen inser att det inte är någon kroppsdel som ska sugas av, utan överblivit hår ska förflyttas från mina axlar med hjälp av en dammsugare.

Kvällen har alltså inte påbörjats med smolk i bägaren, det vore olyckligt.

Allt gott,
Malin 

Allt gott,
Malin

När vänner beskrivit sitt beteende vid budgivning på lägenheter har jag tidigare skakat lite på huvudet åt galenskapen. Jag minns särskilt att någon (ej någon jag kände) betalade 1,5 miljoner för en etta på 15 kvadrat vid Odenplan för något år sedan. Då gav jag upp min syn på mänskligheten en smula, det finns ingen rimlighet i att betala 100 000 kronor/kvadratmeter.

Idag satt jag i en timme och försökte boka biljetter till Bruce Springsteen i sommar. Fick först köa till kön, som senare visade sig vara full, och således började alltihop om från början igen. En kan säga att det kittlade min konkurrenshets och jag klickade friskt. När jag sedan fått tag på mina biljetter blev jag omåttligt nöjd och kan ha vrålat i triumf.

Om jag någon gång ska köpa en lägenhet tänker jag be någon annan sköta budgivningen. Jag skulle med enkelhet ha betalat på tok för mycket, bara för att vinna.

Allt gott,
Malin

Pepparkakorna är slut så jag ger mig på pepparkaksdegen.

Och nej, jag har ingen som helst skam i kroppen.

Allt gott,
Malin