Nu är det inte tänkt att detta ska bli någon julblogg. Pepparkaksprincipen har för övrigt inte mer med julen att göra än att en brukar äta pepparkakor då. Det skulle kunna vara Mariekexprincipen eller Russinprincipen. Men just idag använde jag mig av pepparkakor.

På ett av mina arbeten ingår det i mina arbetsuppgifter att bokföra. Jag tycker att det är roligt och min logiska sida blir överförtjust när siffrorna stämmer. Därmed inte sagt att jag sitter och flinar framför skärmen. Idag arbetade jag utifrån Pepparkaksprincipen – en pepparkaka per bokförd verifikation. En utmärkt metod för att få bokföringen gjord. Dessvärre eskalerade det hela tämligen snabbt till ett rent frosseri och snart måste jag förklara för mina kollegor hur det kom sig att pepparkakorna är slut.

Det var inte vackert ska jag säga, fast jag hoppas på att bli snäll.

Allt gott,
Malin

Min historia rymmer en betydelsefull kärlek till julen. En skulle till och med kunna säga att jag varit besatt av högtiden, där fokus till stor del har legat på pyntet och den mysiga samvaron. Men, jag kan inte hymla med att jag drog det för långt. Rimlighet var aldrig att tänka på när det kom till antalet kulor i granen.

Därför var det en radikal förändring då jag förra året var ointresserad av julen i stort. Jag bakade inte en pepparkaka, satte inte upp ett enda pynt och drack ingen glögg förrän på julafton. I år lutar det åt ett mer balanserat förhållningssätt.

Mitt julintresse till trots har jag aldrig tyckt om julens stora krydda – saffran. Doften får mig att må illa och synen av dess starka gula färg varnar mig att inte stoppa det i munnen. En god vän till mig tror inte att det är så farligt och att jag kan komma över saken. Därför bakade hon denna till mig.

Det återstår att se om den får önskad effekt.

Allt gott,
Malin

Jag kollar saldot på kontot, det borde ju ha trillat in några hundralappar där i och med att det är den 25:e. Gjorde då det förvånande fyndet att någon vänlig själ betalat ut över tjugo tusen i lön till mig. Rent principiellt har jag inga problem med att få lön för utfört arbete, i just det här fallet var problemet snarare att jag inte gjort mig förtjänt av dem. Om nu inte någon fått för sig att betala ut lönen till mig för att jag är gullig. Till och med jag förstår att den förklaringen är väl långsökt.

Därför har jag rakryggat erkänt för banken att någon måste begått ett misstag och säkerligen vill ha tillbaka pengarna. Banken var glad att jag hörde av mig, vilket det dessutom är lag på, och meddelade att de återkommer med en lösning i början av nästa vecka. Pengarna ska jag under tiden ha kvar på kontot. Inga konstigheter egentligen.

Förutom för den eventuella stackare som inte alls fick någon lön utbetald idag. Fredagsstämningen lär ha kommit av sig, om en säger…

Allt gott,
Malin

Ibland resonerar människor som vägrar att inse sanningen att det är bäst att tiga ihjäl viss problematik. Egentligen behöver det inte ens vara problematik, utan enbart något som de själva har svårt att ta till sig. Som att det finns homosexuella, bisexuella och transpersoner för att ta ett exempel.

De styrande i Ryssland är ett exempel på sådana människor. Sådana som tycker att hbtq-personer inte passar in i deras världsbild och att de således ska tiga ihjäl. I dagarna vill det ledande partiet med Putin och Medvedev i spetsen lagstifta emot att prata öppet om att vara hbtq-person. De vill frånta människor sin rätt att hävda sin egen rätt till att vara sig själv.

Utomstående organisationer ville stoppa detta. I Ryssland finns organisationer som sätter sin egen säkerhet på spel för att stoppa detta. Jag har skrivit under All Outs namninsamling mot lagen. Tystnad är aldrig en lösning.

Allt gott,
Malin

På teatern där jag arbetade idag berättade en av skådisarna att hon skulle gestalta Too-ticki från Mumin i en radiopjäs och att hon inte hade vetat i vilken ände hon skulle börja. Hon behövde inspiration och visste inte var hon skulle hämta den. Tills hon kom och tänka på mig tydligen, och plötsligt kunde hon med enkelhet glida in i rollen som Too-ticki.

Personligen är jag inte speciellt insatt i Tove Janssons värld men efter vad jag läst på nätet verkar den här Too-ticki inte vara så pjåkig.

Allt gott,
Malin

Medan jag sitter i en bil på väg ifrån Söderhamn får jag ett telefonsamtal från Aftonbladet. De berättar att det släppts ett nytt livsstilsmagasin som är riktat till homosexuella kvinnor och de vill att jag ska tycka något om det. När jag får höra namnet, Lotus Magazine, påminns jag om att jag hörde talas om det där för längesedan. Att det skulle komma en Veckorevyn för flator.

När jag först hörde talas om det förstod jag snabbt att jag inte kunde anse mig vara målgruppen för tidningen även om den vänder sig till lesbiska. Lotus Magazine vill vara en källa för information för unga tjejer som funderar över sin sexuella läggning, utan att vara politisk eller tungviktig, där de kan identifiera sig. Jag är alltför politisk och sminkar mig på tok för sällan.

Bland flator råder lika stor intressespridning som inom resten av samhället. Jag tycker om initiativet som tidningen tar, jag tycker om att det görs något nytt och något som inte är typiskt heteronormativt. Även om jag själv inte kommer bli någon storkonsument av magasinet är det givetvis skönt att intressespridningen bland hbtq-kvinnor visas upp. Annars skulle ju folk tro att flator bara är ett gäng arga feminister med fotriktiga skor.

Allt gott,
Malin

Då tar jag min platoniska livspartner under armen och drar till Hälsingland. Tänk kamin, god mat och denna utsikt.

Allt gott,
Malin

…målar jag en feministisk glasburk. Jag gör det tillsammans med en fjortonåring som först var upprörd så till den milda grad att porslin mycket väl kunde ha gått i kras. Men sedan blev hon glad igen och vi skrattade, målade och delade små, små hemligheter. Det var fint.

Sedan tillbringade vi tjugo minuter med att leta efter hennes tandborste. Den låg ungefär trettio centimeter från mikrovågsugnen. Jag tar inget ansvar för det även om det var jag som hittade den.

Allt gott,
Malin

Om nu någon trodde att ryssar var öppensinnade bara för att en av de mest sexualnyfikna lekarna som kunde lekas som barn heter Ryska posten kan en läsa den här artikeln.

Se nu till att inte sprida någon ”homosex-propaganda” om ni beger er österut. Det kan stå er dyrt.

Allt gott,
Malin

Rikard Wolff satt i morgonsoffan i morse och pratade om sin biografi som släppts i dagarna. Han pratade om sin familj, om sitt arbete och om vikten av att vara öppet homosexuell skådespelare. Med anledning av hans öppenhet erkände han också att han aldrig kom att erbjudas, eller kommer att erbjudas, vissa stora heterosexuella roller. Det har han säkerligen rätt i. Däremot kan en ju ifrågasätta om hans sexuella läggning spelar någon som helst roll för trovärdigheten.

I fråga om romantiska eller sexuella känslor är det inte känslorna i sig som skiljer sig beroende på sexuell läggning. Det är enbart människan som en upplever känslorna inför som är olika. I Wolffs fall handlar det givetvis om publikens uppfattning, snarare än om hans egen förmåga. Däremot är det trist att teatern, som ofta anser sig gå i spetsen för det samhälle den speglar, inte vågar fatta ett par radikala beslut för att förändra uppfattningen.

Allt gott,
Malin