Det är en fin kaka som Oreo har gjort. Nästan lika fin som den en ungdom i min närhet gjorde till sin lillasysters födelsdagskalas. Kakan nedan är lika exceptionellt vacker och god som en förväntar sig och jag har beställt en sådan här till Prideveckan. Kanske går jag runt i Tantolunden och bjuder på den eller så picknickar jag på den i ett buskage för att få allt för mig själv.

Men som vi vet retar det alltid upp någon, det här med regnbågen som symbol för fri kärlek. Oreo fick uppleva det ganska omgående efter att ha visat att de står upp för alla människors lika värde. Å andra sidan tror jag att de har råd att tappa en kund eller två, särskilt när det sker på sådana här goda grunder.

Allt gott,
Malin

En av de mer påfrestande sakerna med att vara egenföretagare är onekligen det här med semester. Det enda tillfället då jag är riktigt säker på att jag har semester är när jag åker iväg. När jag är hemma och har lite småsaker att fixa med, inget som är akut men som ändå är jobb, känns det inte riktigt som arbetstid och inte riktigt som semester. Mest för att uppdragsgivaren är jag själv och sålunda ingen jag behöver prestera inför och ingen som jag får skicka faktura till. Inte för att jag inte gör det jag ska, snarare är det trist med avsaknaden av tillfredställelse.

Som alla vet tar det oändligt mycket längre tid att göra saker som saknar deadline än att riva av ett ton jobb inom en viss tidsperiod. Å andra sidan hinner jag ägna mig åt andra saker, som att träffa vänner jag inte sett sedan februari och färgkoordinera mina pärmar. Till helgen blir det dock arbete igen, vi hann ju aldrig bygga klart bastun hos min platoniska svärmor. Och är det något jag inte vill så är det att hamna i onåd hos henne…

Allt gott,
Malin

Anja Pärson ”kom ut” i sitt Sommarprogram i P1. Sedan dess har det varit debatt kring hennes ansvar att slåss för hbtq-personers rättigheter. Själv vill hon inte behöva göra det utan hon vill bara vara sig själv. Andra tycker att hon som offentlig figur borde visa vägen och att hon är historielös om hon inte förstår att många människors tidigare kamp möjliggjort att hon ens kan ”komma ut”.

Hur hon väljer att göra är helt upp till henne, precis som för alla. Den enda reflektion jag har att tillägga är att denna uppfattning är tämligen vanlig när en just ”kommit ut” och ska börja visa sin kärlek öppet. Därefter börjar en märka blickarna på stan, ibland de öppna kommentarerna och den tröttsamma frågan om en är homo/gay/lesbisk när en refererar till en kärlek med namn. Plötsligt inser en att det är svårt att bara vara sig själv och den där hbtq-gemenskapen är kanske inte en sån dum idé när allt kommer kring. Men vad vet jag?

Allt gott,
Malin

Äntligen har jag Stockholm under fötterna och kyla runt omkring mig igen! Mallorca i alla ära men min hjärna slutar att fungera strax efter att temperaturen når 25 grader så en kan således konstatera att jag varit hjärndöd i närmare en vecka. Inget ont i det, jag skulle säga att semester närmast har det som främsta syfte. Däremot var det utomordentligt skönt att landa på Arlanda, frysa lite men i varje fall kunna tänka klart.

Till min stora förnöjelse lyckades jag skydda min ljusa hy och har undvikit att anta den hallonröda kulör som jag förutspådde. Därmed inte sagt att jag är brun men jag skulle påstå att jag åtminstone är ljusbeige numera. Och det, mina vänner, är en enorm framgång för att vara jag. Dock blev jag attackerad av ett havsvidunder som brände mig först vit och sedan röd med intensiv smärta som följd. Lyckligtvis missade vidundret Daisy (tatueringen på skuldran) med en hårsmån så det är egentligen ingen större skada skedd. Kommer inte ens få ett ärr vad det verkar, vilket gett dignitet till mitt semesteräventyr.

Det finns betydligt mycket mer att rapportera från den här resan som exempelvis turerna i flatmobilen, den inneboende knöligheten i kollektivsemester samt vilken årets sommardryck är. (Obs att ej sangria!) Och jag lovar att lämna fullständig rapport när jag har den tiden. För tydligen är min försommarsemester slut och jag måste börja arbeta igen. Himla trist!

Allt gott,
Malin

Saker som inte händer ofta nu för tiden är exempelvis min närvaro i grundskolor. Jag har ingen anledning att gå dit och grundskolorna verkar inte vilja se mycket av mig heller. Gott så, det är ingen förlust – efter nio år i dylika lokaler är mitt behov tämligen mättat.

Hur som slumpade det sig så att jag befann mig på en grundskola idag då en vän till mig påpassligt nog slutade åttan och bjöd in mig till sin skolavslutning. Det var ungefär exakt som jag kom ihåg det, förutom att jag inte kände någon och inte alls brydde mig om hur någon såg på mig. Istället kunde jag glädjas åt hur gulliga ettorna var när de delade ut rosor till niorna, hur kul det var att sjunga ”Den blomstertid nu kommer” samt vara glad att jag är en vuxen nu för tiden.

Det var fantastiskt fint när de släppte ballongerna på gården.

Allt gott,
Malin

PS. Imorgon flyger jag till Mallis (tjoho – fick sagt det igen!) så bloggen tar semester. Åter efter midsommar ungefär. DS.

På torsdag drar jag och ett gäng av de finaste vännerna på semester. Och det är ingen semester som helst utan en traditionell svennebananig resa till Mallis! Okej, vi kanske inte kör charter fullt ut eftersom vi har tillgång till boende på ön men vi kommer låtsas som att det är charter fullt ut. Vi har inhandlat hawaiiskjortor och stråhattar, samlat våra bästa sangriarecept och packat ner flipflopsen.

Som vanligt är mitt stora mål att inte anta en hallonröd kulör (även om det skeppet så att säga redan seglat) samt att har oförskämt roligt. Utgången lär bli en av två möjliga. Det allra bästa blir den dag vi hyr vespor och kör som tokar längs spanska småvägar, alternativt den kväll då vi går på tjejhaket där ”Publiken är ung, vacker och undantagslöst kvinnlig.”*

Allt gott,
Malin

*OBS! Äkta citat från guidebok.

Jag talar inte helst på morgonen, särskilt inte före mitt morgonkaffe. En kan säga att det är förbundet med livsfara att tilltala mig innan kaffet. På sin höjd grymtar jag lite och nickar om jag menar ja medan jag knappt underlåter mig någon typ av läte i de fall jag menar nej som svar på en fråga. Jag är medveten om att det inte är en särskilt charmerande egenskap hos mig men jag tycker mig vara tillräckligt charmant i övrigt för att få vidhålla denna last.

Idag har vi städdag på jobbet. Eller egentligen hade vi det i fredags men hade varit en smula tidsoptimistiska och får således fortsätta nu. Som vanligt är det några som är i tid och några som kommer sent. De som är sena är som latent sena, det är djupt rotat i deras tillvaro och vi som ständigt kommer i tid vet om det och planerar därför att de ska vara sena. Jag klagar inte mycket över det – det innebär att jag hinner bli precis sådär vaken och trevlig som jag gärna är. Förutsatt att jag får ytterligare en kopp kaffe vill säga.

Allt gott,
Malin

Tydligen har jag blivit en sådan person som filmar mina semestrar och sedan gör små filmer av dem. Jag lägger klippen fint i ordning i mitt filmredigeringsprogram, lägger till några lustiga titelrader och sedan en peppig låt över alltihopa. Det ska medges att detta görs helt utan några konstnärliga anspråk, jag erkänner omgående att jag inte är mer än skapligt bevandrad inom filmkonsten och min förmåga att filma stabilt är klart bristfällig. Rent praktiskt löser jag det genom att låta filmen gå åtminstone dubbelt så fort i slutresultatet – då märks det inte så noga att horisonten är sned emellanåt.

Och medan jag sitter här och redigerar min andra semesterfilm förstår jag att det är precis samma beteende som min egen gode far uppvisade i min barndoms dagar. Särskilt tänker jag på den där filmsnutten från lekplatsen hemma på området där mitt fyraåriga jag står, fly förbannad och stampande med foten i sanden samtidigt som jag skriker åt pappa att ”Sluta fimla!”

Jag minns den där ilskan än idag, när en är liten och arg och den vuxna som retar upp en blir road så till den milda grad att det aldrig skulle falla den in att avbryta vad det nu är som gör den lilla så arg. Så lovar jag mig själv att åtminstone alltid sluta fimla om mitt eventuella, framtida barn skulle be mig.

Allt gott,
Malin

Så. Nu ska ni få se bilden.

Och eftersom Mallan är så rabiat ska hon få återgälda mig med sangria i afton. Johodå, hon bjuder.

Allt gott,
Malin

Nu verkar ju inte det här med att sms-blogga vilja fungera idag och det är tydligen omöjligt att ladda upp bilder från mobilen så ni får nöja er med texten. Samt sitta som på nålar i väntan på bilden.

Eftersom min platoniska livspartner hängt ut mig på sociala medier och krävt en uppdatering visar jag nu upp ännu ett påfund från västkusten. Min vana trogen åkte jag till Majorna och kom tillbaka med en hyllning till mitt gamla kollektiv. Där min platoniska livspartner givetvis ingick. (Äru nöjd nurå?!)

Allt gott,
Malin