För ett par år sedan arbetade jag inom äldreomsorgen, vilket jag under en period trivdes bra med. När jag tänker tillbaka på det minns jag att jag inte var särskilt öppen med min läggning men inte heller stängd. På många sätt var den inte aktuell och det fanns sällan tid att beröra privatlivet i någon större utsträckning. Men jag minns också den gången jag på en direkt fråga nekade till att vara lesbisk. Situationen var pressande på många sätt, flera kollegor var närvarande och jag var ung. Jag kan hitta en miljon förklaringar och ursäkter fast det förändrar inte det faktum att jag svarade nej.

RFSL ska nu hbt-certifiera arbetsmiljöer hos organisationer för att öka medvetenheten kring att människor inte nödvändigtvis lever som i Solsidan. Det kan räcka med att i en konversation utgå ifrån att när en kollega pratar om sin sambo så är det en person av det motsatta könet, det behöver inte vara någon som uttrycker sig grovt och nedvärderande om hbtq-personer. För det är i omedvetenheten som fördomar växer och blir sanningar som ligger långt ifrån verkligheten. Varje gång en förutsätter något om en annan människa har en fråntagit den personen rätten att definiera sig själv. Det gäller såklart andra frågor än sexuell läggning också. Ett öppnare sinne och förutsättningslösa möten skulle gagna långt fler än hbtq-världen.

Om min arbetsplats varit hbt-certifierad när jag jobbade där hade jag kanske aldrig fått den direkta frågan. Personen som ställde den skulle eventuellt aldrig ha behövt ställa den om jag känt mig trygg nog att på eget initiativ vara öppen. Idag skulle jag aldrig svara nej utan snarare ifrågasatt varför det var viktigt. Det skulle vara intressant att höra hur många som behövt bekräfta sin heterosexualitet och om någon då har förnekat den…

Allt gott,
Malin