Lördagen gick i underhållningen och festens tecken. Inledningsvis möttes vi upp, tog en öl och småpratade sådär som vänner gör när de inte setts på ett tag. Särskilt spännande var det för födelsedagsbarnet som inte hade någon aning om vad vi skulle göra på kvällen. I min ficka brände biljetterna till Veronica Maggios extrainsatta konsert på Cirkus. När vi kom dit var det affischerat för nästa stora konsert, Lena Philipsson, något som roade oss måttligt innan födelsedagsbarnet fick se Maggioaffischen och förstod att det var det vi skulle se. Han blev genuint glad. Konserten var klart över förväntan, men det var inte det jag tänkte skriva om.

Efter konserten tog vi en öl på en, om en jämför med vanligen, ödelagd uteservering på Debaser. Så istället tog jag med mig mina straighta vänner på bögkalas. Kolingsborg bjöd upp till dans och efter lite peppande (och informationen om gratis inträde innan midnatt) tog vi oss dit. I baren lekte vi med shotsen, födelsedagsbarnet visade avancerade partytrick som involverade brinnande fingrar innan bartendern gav oss en sur blick varpå vi svepte och tog oss till dansgolvet.

Musiken motsvarade, med vissa undantag, ett mellanstadiedisco. Alltså, utan den där känslan av att inte våga leva ut på dansgolvet med rädsla för vad ”de coola” skulle tycka. Jag kan således erkänna att vi dansade som att det inte finns någon morgondag, företrädelsevis på det lilla podiet i mitten av dansgolvet. Den lyckan gjorde min kväll.

Allt gott,
Malin