Åhåjaja – som jag peppat inför årets Rehab! Svettigaste festen med dansa, dansa, dansa som tema och vad händer? Den sjukdom som jag motarbetat i dagarna två tog ut sin rätt över min kropp och jag nödgades se mig besegrad. Så jag styrde kosan hemåt, till sängen och till de använda näsdukarnas förlovade land.

Då jag, vilket Pi mycket glatt upplyste mig om, är något av en dramaqueen när jag är sjuk är jag övertygad om att jag måste ha minst 40 graders feber och troligen borrelia. Det här med borrelia är rent nonsens eftersom jag aldrig haft en fästing i hela mitt liv, men ändå! Därför blev jag mycket besviken när det i morse visade sig att jag inte hade någon feber. Jag skriver det med reservation för att min febertermometer är trasig, har inte använt den på länge.

I vilket fall fick Stockholm Pride således ett trist avslut för min del. Dock har jag goda källor på att klubben var precis lika fantastisk som förra året. Nåja, det blir väl Pride igen nästa år.

Allt gott,
Malin