När vänner beskrivit sitt beteende vid budgivning på lägenheter har jag tidigare skakat lite på huvudet åt galenskapen. Jag minns särskilt att någon (ej någon jag kände) betalade 1,5 miljoner för en etta på 15 kvadrat vid Odenplan för något år sedan. Då gav jag upp min syn på mänskligheten en smula, det finns ingen rimlighet i att betala 100 000 kronor/kvadratmeter.

Idag satt jag i en timme och försökte boka biljetter till Bruce Springsteen i sommar. Fick först köa till kön, som senare visade sig vara full, och således började alltihop om från början igen. En kan säga att det kittlade min konkurrenshets och jag klickade friskt. När jag sedan fått tag på mina biljetter blev jag omåttligt nöjd och kan ha vrålat i triumf.

Om jag någon gång ska köpa en lägenhet tänker jag be någon annan sköta budgivningen. Jag skulle med enkelhet ha betalat på tok för mycket, bara för att vinna.

Allt gott,
Malin