Jag kan utveckla en fabless för i stort sett vad som helst. Så sett är jag enkel och tar gärna till mig nya saker. Till exempel blev jag i våras oerhört betagen av Dannys bidrag till Melodifestivalen ”In the club”. Kanske fascinerades jag av den okomplicerade texten, hans blå hundögon eller koreografin. Eller vänta, jag vet att det var koreografin som jag blev besatt av. På stora hela är jag inget fan av schlager men kan uppskatta charmen med det.

Därför var jag något förvånad över mitt beslut att besöka Prides Schlagerkväll igår. Bör väl tilläggas att jag inte stod längst fram och dansade men den uppmärksamme skulle ha sett mig gunga vagt i takt med Kikki Danielssons framträdande. Kungsan var fullsmockad med folk, i närheten av publikområdet framför stora scen var det besvärligt att ta sig varken framåt eller bakåt. Då kunde en lika gärna stå kvar när någon schlagerartist från polska uttagningen 2009 spelade en låt jag aldrig hade hört förut.

Allt gott,
Malin