Jag träffar en kvinnlig vän som identifierar sig som hetero, vi kan kalla henne för Yoda eftersom hon tycker om jedi-mind-tricks. Hon frågar om Pride och jag berättar om allt – speciellt den avslutande Rehabfesten. För att hon ska förstå förklarar jag ingående om energin och värmen, hur danslusten genomsyrade allas tankar och med den låg en tämligen klar kåthet i luften. Eftersom det var hett var det många av oss som tog av oss och därför exponerades en hel del hud.

Yoda blir exalterad och skulle vilja gå på en sådan fest för heterosexuella. Däremot – spekulerar hon – skulle de killar som skulle besöka en sådan klubb inte vara av den typ som hon ville ligga med. Nyligen var hon på semester i USA och upplevde de amerikanska männen som betydligt mer trevliga än de svenska, i fråga om krogetikett. Jag har svårt att ha en åsikt här, av förklarliga skäl.

Däremot diskuterar vi skillnader mellan en straight klubb och en hbtq-klubb. En av teorierna som läggs fram är att det inom hbtq-världen råder större förståelse för tillfälliga förbindelser/relationer som enbart bygger på sexlust, att det inte behöver finnas romantiska känslor för att möta en annan människa. Yoda har personligen inte känt av det, men hon gissar att hennes umgänge är sexuellt frigjorda på det viset.

Allt gott,
Malin

Benen är paradtrötta, fötterna värker både till höger och vänster och kroppen känns använd på ett bra sätt. Å andra sidan var det nära nog tre sköna timmar av tokdansande, skrikande och applåderande. Någonstans i Gamla stan föll ett välgörande regn, svalkande och behagligt. Och inte minskade det på paradpeppen precis.

Jag hade tänkt ta en massa bilder och lägga upp under tiden. Fast jag är fullständigt övertygad om att ni kan hitta hur många pridebilder som helst och mina tagna med mobilkamera håller inte måttet. Så jag låter det bero. Istället byter jag om, tvättar sockernyllet och går på AnarchoPrides efterfest i Tanto. Det känns som rätt.

Allt gott,
Malin