Det är sista kvällen på Priden. Nu kör vi. Köket är fullpackat med vackra människor, peppen är på topp och det spelar som ingen roll längre. Happy Pride!

Verkligen inte min bästa bild – men jag bjur på’t!

Allt gott,
Malin

Även om det inte riktigt är slut ännu misstänker jag att jag under morgondagen inte kommer ha energi nog att skriva mer än ett par rader. Jag tänkte kvickt ta mig igenom lite höjdpunkter.

Höjdpunkter (utan inbördes rangordning)

– Tiina Rosenbergs brandtal
Få kan tala så inspirerande, berörande och angeläget om det politiska klimatet i Sverige och Norden. Naturligtvis fungerar det extra bra när det i stort sett är 400-500 fans som lyssnar.

– Paraden
Vackra, glada, frigjorda, utlevande, skrattande, dansande, stolta, föräldrar, bögar, flator, transpersoner, queers, heteros, poltiiker, barn, unga och Mona Sahlin i en härlig röra. Du kan hitta fler bilder här.

– Samtliga politiska diskussioner som pågått såväl som på seminarier som på andra platser
De politiska frågor som lyfts upp under festivalen är otroligt viktiga och betydligt svårare att diskutera utan densamma. Inte för att frågorna förlorar betydelse utan eftersom de belyses extra under en vecka per år. Pride är både fest och politik. En skulle kunna säga att också festerna är politik då det är normbrytande personer som besöker dem.

– Pride Comedy
Moa Svan med gäster kunde verkligen konsten att underhålla på ett befriande sätt.

– Att frågan om transsexuellas rättigheter fått mycket uppmärksamhet, en lagändring måste till
Jag förstår inte hur problematiskt det ska vara att respektera mänskliga rättigheter? Hur kan det vara ett problem? Varför har inte detta ändrats tidigare?

– Slick-festen
Att skaka rumpa på årets enda Slickfest var kanske det bästa beslut jag tog under årets festival. Dessutom var det samma dag som jag införskaffade min kilt som jag bar under kvällen. Ett ljuvligt plagg att dansa i för övrigt. Som grädde på moset kom det fram två vackra herrar som sa; ”Många här kanske tror att det där är en kjol, men vi ser att det är en kilt och den är fantastisk!”

Ikväll kommer jag däremot inte ha min kilt på mig. Tre dagar i rad hade nog varit att dra det hela till sin spets och sedan förbi…

Allt gott,
Malin

När det bestämdes att jag skulle skriva bloggen under Prideveckan funderade jag en smula över vilka det var som skulle läsa den. Rimligen utgick jag ifrån att den största andelen läsare inte skulle ha någon eller enbart begränsad erfarenhet av det som kallas för hbtq-världen. Utifrån det ville jag försöka ge en ingång, något inbjudande och något som alla kunde relatera till. Då vände jag mig till min mor och bad henne skriva ett inlägg om att vara förälder till mig i egenskap av homosexuell och om när jag kom ut. Snäll som hon är gjorde hon också det, även om jag misstänker att hon och min far arbetade i team på detta.

Allt gott,
Malin

Jag är mamma till två barn, en pojke och en flicka. Jag är oerhört stolt över båda och det de gör. Jag älskar dem.

Nu har dottern bett mig skriva lite om hur det kändes när hon talade om att hon var homosexuell. Det var en stilla kväll på sensommaren. Hon berättade utan omsvep om sin sexuella läggning och vi svarade jaha, och………? Vi fann inget konstigt i det. Vi kanske hade vissa aningar. Malin och jag satt senare och pratade om det igen och jag sa att jag var mest rädd för att hon skulle bli sårad i någon kärleksrelation och att hon skulle ta det lugnt. Hon frågade många gånger om jag ville fråga om något men nej, det fanns inga frågor tyckte jag. I mitt huvud infann sig frågan hur jag skulle framföra detta till släkt och vänner och hur de skulle tolka det. Att den frågan dök upp tror jag idag att det berodde på min egen familjekultur som jag var uppväxt i. Jag är född 1949 och då fanns det bara en syn på äktenskap och kärlek. Hitta en bra och ordentlig man med fast arbete, gift dig och skaffa barn. Det talades aldrig om att det fanns homosexuella, iallafall inte högt.

Alltså, så såg bilden ut i vår släkt. Så småningom bleknade min tanke och jag har varit öppen med min dotters läggning. Det är det bästa. Nu slipper alla fundera. Malin är Malin.

Till slut: jag älskar min dotter hur hon än är. Jag kan och vill inte styra hennes liv för jag älskar henne för mycket och vill inte förlora henne. Det är det viktigaste.

”Mamman”

Igår var det en sprakande hemmafest tillsammans med fina människor. En kan säga att det var kvinnor var en än såg och när signalen gick från köket var det dags för shots. Signalisten var väl synlig med en ljuvlig röd kalufs. Det var en bra kväll, men av förklarliga skäl (tequila) har det varit en mindre bra morgon. Nu börjar dock livet återvända till mig och jag ska bege mig ner mot Pride Sergel.

Gissningsvis blir det lika varmt som igår och idag ska jag inte göra misstaget att lämna huden oskyddad. Jag har en förarglig tendens att skifta i rött (tänk hallon) då på ett samma som signalistens hår sken igår. När det är hår är det en lite annan sak än när det är ens armar. Klart att det är roligt när folk ser en, men det finns bättre anledningar att synas än svedd hud…

Allt gott,
Malin

Igår kväll värmde jag och en god vän upp inför Prideveckan med en tjejfest på söder. Jag tänker inte skvallra alltför mycket om den, bara insinuera att jag kan ha setts dansa mig svettig på golvet och jag kan också ha skojat med serveringspersonalen.

Under tunnelbaneresan hemåt noterade jag en händelse som gjorde mig trött. Vagnen var givetvis fullproppad med människor, mer eller mindre berusade och trötta, som sig bör en lördagsnatt i Stockholm. Några säten längre bort satt ett jättefint par som uppenbarligen var nyförälskade och således hade svårt att hålla händerna bort från varandra. Det var på inga sätt något vulgärt utan snarare ett sådant där gulligt hångel som en inte kan låta bli att le och bli lycklig av.

Människorna runt omkring reagerade inte alls på samma sätt som jag. De flesta började viska, en del till och med pekade, och stirrade som vore de barn på cirkus. Paret var alltför uppslukade av varandra för att lägga märke till något men en undrar ju när det är 2011 och två tjejer inte kan kyssas offentligt utan att det ska göras till ett spektakel.

Sedan att killen och tjejen i sätet mitt emot mig hånglade så intensivt att jag fruktade att de skulle kvävas var det ingen som ens höjde ögonbrynen åt.

Allt gott,
Malin