Nu hade jag inga som helst förväntningar på Stavanger Pride eftersom jag inte visste att det skulle gå av stapeln medan jag var här. Såhär efteråt får jag säga att jag trots det är besviken. Igår skulle det finnas en ”homogata” i stan mellan klockan elva och tre. Homogatan skulle vara någon slags motsvarighet till Pride Park i Stockholm och jag planerade ett besök framåt eftermiddagen tillsammans med mina konstnärsvänner. Vi kom dit klockan två och då packade de sista utställarna ihop sina små partytält. Mja, det kändes som att de snarare kröp tillbaka in i garderoben.

Å andra sidan förvånades jag inledningsvis av att det fanns ett Stavanger Pride. Den känslan skulle jag hållit fast vid och istället blivit glad så snart jag såg en liten regnbågsflagga. Vilket i och för sig blivit svårt eftersom de enda regnbågsflaggor jag sett varit på gayställen där de alltid sitter upp.

Nåja, istället kan jag avslöja att jag och mina vänner redan blivit en del av interiören på gaybaren. Igår beslutade vi dock att nästa gång vi går ut får vi gå på ett straight ställe. Situationen börjar bli löjlig.

Allt gott,
Malin