Jag var i Göteborg i helgen och blev då inspirerad att ytterligare fördjupa min fabless för gubben genom att inhandla en pipa. Någonstans har jag en illusion om hur mysigt det är att röka pipa. Att en omsorgsfullt stoppar den innan en muttrar ut på en knarrande farstutrapp och blossar. Kanske med en varm glögg i andra handen i skenet av ett levande ljus.

Som ni förstår har jag lagt ett lätt romantiskt skimmer över hela saken. Vilket kan vara dumt eftersom livet har en tendens att göra en besviken när en gör så. Den gamla slitna frasen att det aldrig blir som en tänkt sig är ju ständigt återkommande och sätter käppar i hjulet för en när en minst anar. Som snöslaskincident för två veckor sedan för att ge ett exempel. Men jag tänker låta det ligga kvar över piprökande tills det trasar sönder sig själv.

Allt gott,
Malin