Inte helt oväntat var det svårt att komma in på högskoleprov.nu igår när facit från vårens prov lagts ut. Det hela tog alltså en stund men sedan fick jag rätta mina svar. Jag är inte missnöjd med tanke på att det var mitt livs första högskoleprov och för att det var åtta år sedan jag läste matte. De verbala delarna var inga konstigheter, där tror jag att det finns en fördel med att vara äldre. Men gymnasiematten satt inte riktigt som den skulle. Bättre lycka nästa gång på de delarna.

I övrigt kan jag meddela att provledaren förväxlade mig med en gymnasieelev och frågade vilket program jag läste. När hen sedan kontrollerade min legitimation valde vi bägge på att inte kommentera det ytterligare. Men jag ser ut som sjutton, vilket jag har ytterligare bevis för. Var gång den senaste veckan som jag ska köpa något som fodrar en ålder av arton år måste jag legitimera mig. Varannan gång blir jag uppmanad att ta det som en komplimang. För jo, en vill ju gärna vara sjutton igen…

Allt gott,
Malin

På lördag morgon sitter jag och är något spänd i en skolsal på Kungsholmen. Framför mig kommer det ligga två blyertspennor, en överstrykningspenna, ett radergummi och en rak linjal. Det är nämligen det som är tillåtet som hjälpmedel när en ska skriva högskoleprovet, enligt kallelsen. Jag har aldrig skrivit högskoleprovet förut, när jag gick på gymnasiet och det var på tapeten senast hade jag väl något annat för mig. Och intalade säkert mig själv, helt i linje med den hybris som råder i tonåren, att jag skulle komma in på en vidareutbildning i alla fall. Det hade jag visserligen rätt i och hade jag skrivit det då hade resultatet ändå inte varit giltigt idag.

I vilket fall som helst har det här föranlett att jag nu sitter och pluggar matte på lediga stunder. Jag tycker det är ganska kul och räknar ekvationer som att det inte fanns någon morgondag. Sedan kommer det ett bråktal och allt intresse dalar. Om jag ryker på mattedelen är det på bråktalen – det lovar jag. Eftersom jag vet om det är det inte lönt att oroa sig.

Mitt största problem just nu är att hitta ett armbandsur jag kan ha med mig. Kallelesen anger att det inte finns klocka i alla salar och jag misstänker att jag inte får ha min mobiltelefon med googlemöjligheter liggande framför mig. Som det ser ut kommer jag ha en lånad Hello Kitty-klocka framför mig.

Allt gott,
Malin