Jag hade tänkte göra en hyllningsserie där jag presenterar alla fantastiska kvinnor i mitt liv. När idén fick sjunka in ett slag blev jag sedan mer reserverad till idén eftersom jag sannolikt kommer glömma någon som potentiellt blir ledsen och då blir det sårade känslor och förlåt och tråkigheter. Å andra sidan kan en inte gå hela livet och undvika saker för att andra ska bli ledsna. Därför ska jag nu presentera två (2) av kvinnorna i mitt liv som jag kommer tillbringa trettonhelgen med.

Under tidiga 2000-talet flyttade jag till Småland för att utbilda mig. Där fick jag många goda och nära vänner. Bland annat flyttade jag ihop med Anna, en infödd smålänning som kommit att stå mig lika nära som den där systern jag aldrig haft. Vi delade en trea under ett år och hann ha ett otal smått legendariska fester och upptåg där. Bland annat sju-sorters-apa-festen med pirattema och nyårsfesten som föranleddes av en julgransslakt för att nämna några. Det som är mest uppskattat med Anna är vårt subtila sätt att umgås, helst i varsitt rum utförandes enskilda aktiviteter men med stötvisa samtal och kaffestunder. Tystnaden är vårt främsta kommunikationsmedel. Vidare älskar jag att hon ser ut som en flata.

Den andra kvinnan jag vill ta upp är naturligtvis min platoniska livspartner Malin. För att nämna några av alla stunder tillsammans är charterresan till Grekland då hon såg ut som Gustav Vasa och min pojkaktiga uppsyn var mer framträdande än någonsin. Vidare har vi bott ihop från och till under större delen av min närvaro i Stockholm och hon är en ständig trygg punkt i livet. Likväl som hon är snudd på lika vass i tonen som jag och således bjuder motstånd när jag härjar som värst. En värdig nemesis – precis vad jag behöver. Dessutom är radarparet ’Malin & Malin’ en vinnande kombination.

Som trio är vi dessutom höjden av underhållning.

Allt gott,
Malin