Det var ett par hårda dagar i Hälsingland vill jag lova. Men nu när det är klart kan jag avslöja att min platoniska svärmor blev ytterst nöjd med resultatet och att min platoniska livspartner dessutom var lycklig över att ha tillbringat sina första semesterdagar i mitt sällskap. Däremot var det dags att lämna henne och hennes duktiga kille i fred och istället ta tåget tillbaka till civilisationen.

Kan hända att jag också behövde semester från Molly, som annars var kul att leka med när det inte snickrades. En mycket söt liten fransk bulldog som dock är lika sur som hon ser ut på bilden, om hon inte får som hon vill alltså.

Stockholm tog emot mig med öppna armar och efter en välbehövlig dusch är jag redo för citylife igen. Peppar på sista helgen i stan innan Prideveckan och planerar att se solen gå upp från en klippa i Tantolunden. Det är ju också en exemplarisk plats att ta det där nattdoppet som en har längtat efter hela vintern. För den mera pryda och som kanske eftersträvar ett tillhåll för sig själv kan jag rekommendera mindre folktäta Reimersholme. Där kan en doppa sig i godan ro nästan jämt.

Allt gott,
Malin

En av de mer påfrestande sakerna med att vara egenföretagare är onekligen det här med semester. Det enda tillfället då jag är riktigt säker på att jag har semester är när jag åker iväg. När jag är hemma och har lite småsaker att fixa med, inget som är akut men som ändå är jobb, känns det inte riktigt som arbetstid och inte riktigt som semester. Mest för att uppdragsgivaren är jag själv och sålunda ingen jag behöver prestera inför och ingen som jag får skicka faktura till. Inte för att jag inte gör det jag ska, snarare är det trist med avsaknaden av tillfredställelse.

Som alla vet tar det oändligt mycket längre tid att göra saker som saknar deadline än att riva av ett ton jobb inom en viss tidsperiod. Å andra sidan hinner jag ägna mig åt andra saker, som att träffa vänner jag inte sett sedan februari och färgkoordinera mina pärmar. Till helgen blir det dock arbete igen, vi hann ju aldrig bygga klart bastun hos min platoniska svärmor. Och är det något jag inte vill så är det att hamna i onåd hos henne…

Allt gott,
Malin

Som ni kanske märkt har min tid för den här bloggen krympt avsevärt under det senaste. Det är inte att jag inte har tänkt på den – snarare tvärtom men jag har haft svårt att hitta tid till att skriva något läsvärt. Sen kan en fråga sig huruvida detta inlägg blir läsvärt eller inte. Den frågan lämnar jag därhän och är istället nöjd över att jag skriver något alls.

Min tid läggs framför allt på Tekniska Museet och det pågående projektet Skräp! som går att läsa mer om här om en är intresserad. Jag har väldigt roligt på min arbetsplats även om mellanstadieungdomar får en att känna sig en smula energidränerad mot slutet av dagen. Som jag skrivit om tidigare har jag lyckats ta mig i mål på slalomspelet! En gång och därefter har jag inte provat. Tillämpar praktiken att sluta när en är på topp, eller som det oundvikligen blir när en kör slalom – en slutar när en är i botten.

Allt gott,
Malin

Jag har målat om en teaterlokal. Den ölen jag dricker nu, när allt är klart, är nog den godaste jag druckit.
Åtminstone denna sidan nyåret.

Allt gott,
Malin

Om ni minns så var min måndag förra veckan allt annat än en drömstart på veckan. Därför är det förvånansvärt att denna vecka istället startar med enorm produktivitet och pepp. Dels beror det på att jag hade en fin helg med konstnärlig workshop under hela lördagen. En sådan där dag då en är närvarande i nuet precis hela tiden och därför försvinner dagen i en ögonblinkning. Dels för att jag fick vara ledig åtta timmar under söndagen – sådant gör underverk för humöret.

Vidare kan min pepp stå i direkt relation med att detta blir en kortvecka för mig. Redan fredagmorgon åker jag iväg på vad en skulle kunna kalla för retreat i Hälsingland. Tillsammans med min platoniska livspartner ska jag inta position framför kaminen, sippa på ett glas rött och läsa skönlitteratur. Sist vi var på semester ihop åkte vi till Grekland och där lyckades hon tjata sig till en semesterbild.

Oklart om semesterbilden från helgen kommer vara lika solig.

Allt gott,
Malin

För tillfället bygger jag om en utställningslokal inför vernissage på lördag. Platsen för vernissaget är beläget på Östermalm och eftersom det som vanligt är kort om tid men mycket att göra stannade vi kvar till kvällen. Efter en mycket lång arbetsdag promenerade jag och min arbetskamrat hemåt. Snarare haltade jag min väg framåt med ena foten i en ordinär joggingsko och den andra i en specialbyggd joggning-klacksko. Visserligen var det ingen klack på den, men mitt illasinnade skavsår gjorde det stört omöjligt att gå med hälen täckt så jag fick bygga en liten höjd inuti skon som jag kunde trampa på. Därför kändes det som att gå i högklackat med vänsterfoten.*

I vilket fall som helst stannade vi till på ett närbeläget 7-eleven för att inhandla förnödenheter, det vill säga folköl. När jag just betalat stegade butikens andra två besökare fram till mig och följande konversation inleddes;

– Åh, vilken fin hatt du har!
– Tack, den har jag hittat på loppis i Söderhamn.
– Den klär dig verkligen.
– Tusen tack, ha en fin kväll nu.

Vi sa adjö och jag fortsatte linka längs gatan. Där jag gladde mig åt att två Östermalmsdamer minsann tyckte min huvudbonad var tjusig. Ibland får långa arbetsdagar mycket trevliga avslut.

Allt gott,
Malin

*För er som tvivlar – jo, jag har gått i högklackat även om det var närmare tio år sedan nu.

En del av mitt arbete går ut på att administrera saker. Till ganska stor del handlar det om att administrera kvitton, föra bok och fylla i blanketter från Skatteverket. Det kan till synes verka vara en ganska trist och händelselös uppgift. Men om en som jag älskade att leka kontor som barn och tjuvade hem insättnings-/uttagsblanketter från banken när mamma inte såg, är det inte helt utan tillfredsställelse som jag med blå kulspetspenna skriver siffror på förtryckta stenciler.

Dessutom upplever jag en outsäglig lycka när ett, av mig, välprogrammerat excel-dokument fungerar precis som det ska. När jag pluggade kallade min lärare det för ”floff-floff-floff-effekten”. I praktiken innebär det att slutsumman i en kalkyl (och ibland även andra kalkyler som är länkade) förändras om en så bara korrigerar en liten nolla längre upp.

Jag har genom åren förstått att min fascination och glädje över dylika uppgifter inte delas av särskilt många. Emellanåt blir jag nedstämd av det, men mest tänker jag – mer till mig!

Allt gott,
Malin

Efter flygning med mellanlandning i Oslo släpper flygbussen av mig så nära min ytterdörr en kan komma. Jag måste medge att det kändes som en extrem lyx att inte behöva åka kollektivt mer än nödvändigt när en tillbringat fyra timmar på resande fot. Väl hemma landar jag i goda samtal och klockan hinner bli alldeles försent innan jag trillar i säng.

Idag var det möte okristligt tidigt på nya jobbet, hjärnan kändes snarare fylld av mos än briljanta idéer och ögonlocken hade en aldrig sinande lust att sluta sig. Å andra sidan fick jag upp pulsen när jag förstod hur spännande hösten kommer bli. Jag bokade genast in ett planeringsmöte i firman till nu i eftermiddag eftersom jag slungades tillbaka till verkligheten. Dock är jag nervös eftersom firmans VD är något av en subba…

Allt gott,
Malin

PS. Jo, jag har enskild firma. DS.

Under veckan arbetar jag som inhyrd personal på min gamla arbetsplats. Med andra ord jobbar jag där igen, samtidigt som jag inte har något ansvar utöver det jag enligt avtalat ska hinna med. I vilket fall går det ut på att jag ska packa konst och riva väggar. Så jag går runt i mina arbetsbyxor, packar och river med öronsnäckorna i för att underhålla mig med något.

På en vecka hinner en gå igenom sina spellistor både en och två gånger. Strax innan lunch beslöt jag mig därför för att återvända till 90-talet och min spellista därifrån. Få saker gör mig så glad som musik från 90-talet. Jag ville inte på något sätt att ni ska tro att jag lyssnar på bra musik från decenniet utan hänger mig fullständigt åt flick- och pojkband.

Mina kära vänner har flera gånger påtalat att jag skulle bli en ypperlig pojkbandsmedlem om jag haft könet för det. Vad värre är att de har helt rätt. Hade jag haft möjlighet hade jag varit med i ett pojkband. Sedan jag blekte håret har jag till och med frisyren för det med.

Så – ska vi starta pojkband?

Allt gott,
Malin