Av diverse emotionella anledningar är jag tämligen frustrerad och rastlös idag. Ingenting tycks gå min väg och jag upplever tillvaron lite som att röra sig i yoghurt. Därför kan jag inte skriva något av värde, men jag kan tala om var jag ska ikväll. För det kommer bli en fin kväll ändå, med middag tillsammans med före detta kollektivister (numera finaste vännerna) och sedan ska jag skratta så det står härliga till. Vi går till Judy’s och låter oss underhållas av Humormaffian. Det känns bäst så.

Skrattar bäst som skrattar sist, osv, etc.

Allt gott,
Malin

Igår kväll trillade jag ut genom dörren och hamnade (i vanliga ordning) på söder. Nygamla stället Judy’s öppnade för en vecka sedan och då var jag dessvärre i Norge så ett besök där snarast möjligt kändes klart befogat. I lokalerna låg tidigare Högkvarteret, ett ställe som besöktes i tid och otid. Av förklarliga skäl var det inte alls som på den tiden och pulbiken var högst blandad.

Kanske berodde det på att jag varit i exil några veckor men jag blev glatt överraskad över att se många nya ansikten. Det här med nya människor får mig i vanliga fall att plocka fram mitt inre sociala lejon och mingla som vore det Nobelfesten. (Oklart hur mycket de egentligen minglar där men ni förstår jämförelsen.) Därför är jag besviken över att jag inte lyckades hälsa på fler än en ny person. Å andra sidan har jag inte hängt med mina vackra vänner på vad som känns som en evighet. Ibland blir en som nykär i sina gamla vänner!

Allt gott,
Malin