Även om det inte riktigt är slut ännu misstänker jag att jag under morgondagen inte kommer ha energi nog att skriva mer än ett par rader. Jag tänkte kvickt ta mig igenom lite höjdpunkter.

Höjdpunkter (utan inbördes rangordning)

– Tiina Rosenbergs brandtal
Få kan tala så inspirerande, berörande och angeläget om det politiska klimatet i Sverige och Norden. Naturligtvis fungerar det extra bra när det i stort sett är 400-500 fans som lyssnar.

– Paraden
Vackra, glada, frigjorda, utlevande, skrattande, dansande, stolta, föräldrar, bögar, flator, transpersoner, queers, heteros, poltiiker, barn, unga och Mona Sahlin i en härlig röra. Du kan hitta fler bilder här.

– Samtliga politiska diskussioner som pågått såväl som på seminarier som på andra platser
De politiska frågor som lyfts upp under festivalen är otroligt viktiga och betydligt svårare att diskutera utan densamma. Inte för att frågorna förlorar betydelse utan eftersom de belyses extra under en vecka per år. Pride är både fest och politik. En skulle kunna säga att också festerna är politik då det är normbrytande personer som besöker dem.

– Pride Comedy
Moa Svan med gäster kunde verkligen konsten att underhålla på ett befriande sätt.

– Att frågan om transsexuellas rättigheter fått mycket uppmärksamhet, en lagändring måste till
Jag förstår inte hur problematiskt det ska vara att respektera mänskliga rättigheter? Hur kan det vara ett problem? Varför har inte detta ändrats tidigare?

– Slick-festen
Att skaka rumpa på årets enda Slickfest var kanske det bästa beslut jag tog under årets festival. Dessutom var det samma dag som jag införskaffade min kilt som jag bar under kvällen. Ett ljuvligt plagg att dansa i för övrigt. Som grädde på moset kom det fram två vackra herrar som sa; ”Många här kanske tror att det där är en kjol, men vi ser att det är en kilt och den är fantastisk!”

Ikväll kommer jag däremot inte ha min kilt på mig. Tre dagar i rad hade nog varit att dra det hela till sin spets och sedan förbi…

Allt gott,
Malin

Fick tag på en bild från paraden. Även om jag inte syns så är det jag som håller i regnbågsparaplyet iklädd min förtjusande kilt. Johodå – det är sant!

Ni kan hitta fler bilder från paraden här.

Allt gott,
Malin

Om två och en halv timme går startskottet för paraden. Vi börjar på söder och tar oss småningom ner mot Sergel. Det enda jag vet med säkerhet är att en kan förvänta sig vad som helst från paraden, som sig bör. En är ju bekant med frasen ”Jag har inget emot homosexuella, men måste de verkligen spöka ut sig till påfåglar under paraden?”. Nej, det måste vi såklart inte. Men då skulle det heller inte vara någon parad utan en marsch. Poängen med att klä upp sig till paraden är att få leva ut en smula och ha väldigt roligt samtidigt som vi ser till att åskådarna ler stort.

Jag har hört folk elda upp sig över att Pride är ”ett myller av halvnakna människor som hånglar överallt”. Hittills har jag inte sett en enda halvnaken människa som hånglat med någon – jag är gravt besviken. Den saken hoppas jag att det blir ändring på idag. Lovar såklart att rapportera på plats.

Rörande festen igår kan en säga att det var en av de bästa kvällarna på länge. Jag vet inte säkert men jag tror att det helt och hållet berodde på min kilt.

Allt gott,
Malin