Två dagar in i seminerieprogrammet får en erkänna att det inte spelar någon roll hur vadderat sittunderlaget är, en kommer ändå få träsmak och sned rygg. När jag springer mellan mina programpunkter hör jag ofta hur folk springer in i någon de känner, frågar var de varit/var det bra/var ska ni nu, innan jag själv rusar för att inte vara alltför sen till nästa seminarie av intresse.

Igår mötte jag, av en slump, några vänner som uppmärksammade mig om att KD i Stockholms stad och län höll panelsamtal. Ämnet var hbtq-flyktingar och hur de har svårt att få asyl i Sverige, trots en lagändring för ett par år sedan. Jag hakade på och i publiken befann sig en stor grupp aktivister med banderoller och plakat. Bland annat ställdes frågan om paradoxen i att tvångssterilisering kan vara skäl till asyl, samtidigt som transpersoner lagstadgat tvångssteriliseras i Sverige. Någonstans då var jag dessvärre tvungen att smita men fick senare höra att aktivisterna fortsatt ifrågasätta och att KD haft svårt att ge raka svar.

Som avslutning på min seminariedag besökte jag Humanisterna och lyssnade till hur de genomför icke-religiösa ceremonier. Där lärde jag mig att en kan utforma sina ceremonier precis hur en vill om det är en humanistisk officiant som utför dem och givetvis spann min fantasi iväg. För första gången fantiserade jag en första skiss av mitt eventuella bröllop. Jag tänker cirkus och officianten som cirkusdirektör. Eller två officianter – som bröderna Bonett.

Allt gott,
Malin

En av årets invigningstalare är Thomas Beatie – en man som både inspirerat och upprört människor världen över. Thomas är en amerikansk man, gift med sin Nancy och tillsammans har de tre barn. Innan barnen föddes längtade de bägge två efter barn men till följd av en sjukdom hade Nancys livmoder opererats bort, så hon kunde inte själv föda barnen. Istället fick Thomas genomföra samtliga graviditeter och i juni 2008 föddes deras första barn.

Lyckligtvis kunde Thomas, när han genomgick sin könskorrigerande operation, välja att behålla både äggstockar och livmoder. Den möjligheten finns för transpersoner i USA, men inte i Sverige. För att få genomgå en könskorrigerande operation här måste en vara 18 år, ogift, svensk medborgare och steriliserad. Tvångssterilisering är alltså ingenting en hör om från andra världskrigets Tyskland. Det händer idag och det händer i Sverige. Borde inte vi ha kommit längre när det gäller mänskliga rättigheter?

Jag är glad att Thomas Beatie kommer hit och belyser en fråga som den svenska regeringen borde ta ansvar för och förändra. Av regeringspartierna är det enbart Kristdemokraterna som anser att kravet på sterilisering ska kvarstå. Med ökad kunskap hoppas jag att också de ska inse hur fundamentalt fel det är.

Allt gott,
Malin

Läs mer om Thomas Beatie och om RFSL:s viktiga arbete att uppmärksamma svenska lagstiftare. Vidare kan ni också läsa om att RFSL ger upp debatten med Kristdemokraterna.