När jag och konstnärerna jobbade sent igår började det framåt slutet spåra ur en smula. Då när en inte riktigt har orken kvar utan börjar fnittra och flumma iväg om annat. Sedan skärper en sig i ungefär en kvart för att klara av de arbetsuppgifter som måste bli klara. Jag lovar att visa lite bilder på spektaklet så snart jag har tid att ta några.

I varje fall förklarade jag arbetsfördelningen under vernissaget för mina chefer/konstnärerna. De ska fokusera på sin performance och jag fokuserar på vinet.

– Win-win!, ropade jag.
Konstnärerna såg ledsna ut.

– Men ni behöver ju inte vara här förrän på kvällen – jag ska vara här hela den dagen, tröstade jag.
Konstnärerna såg glada ut.

Allt gott,
Malin

Jag ser på nyheterna från mitt rum längst upp på gästgiveriet i Stavanger. Imorgon kommer SL att höja taxorna och ett månadskort kommer kosta 790 kronor. En politiker pratar om att beslutet tas för miljöns skull. Det känns rimligt – att göra det svårare för människor att åka kollektivt är onekligen det absolut bästa för miljön. Nåja, jag ska inte raljera över idiotin utan vill mest beklaga att alla inte längre kommer ha råd att åka kollektivt.

I Stavanger har jag inget behov av kollektivtrafik. Allt ligger ganska nära och den halvtimmespromenad jämte vattnet till jobbet som jag går varje morgon är på hela taget en angenäm upplevelse. En får dock se upp med alla joggare och cyklister, vilket är märkligt. Inte joggarna kanske, men mängden av människor som cyklar här är otrolig. Särskilt eftersom vädret (regn och blåst) inte inbjuder till cykeln som transportmedel.

Denna afton ska jag promenera ner till stadens centrum och besöka den gaybar som jag hört så mycket om. Det ska vara litet och det ska vara mysigt. Det är ungefär vad jag behöver ikväll. Under arbetsdagen började min axel krångla igen och det ligger som en nagel i ögat på mig. Däremot byggde jag 23,5 meter vägg på två arbetsdagar – för det är en väl ändå värd en öl?

Allt gott,
Malin