Från och med om femton minuter ungefär kommer jag ta påsk. Det innebär att jag kommer vara fruktansvärt ledig fram till och med 10 april 8:00. Under morgondagen flyr jag huvudstaden med min platoniska livspartner och hennes familj. Min plan är att ägna mig åt vedklyvning, piprökning och konjak i en stuga med braskamin och sjöutsikt. Jag kanske också läser en god bok, skrattar högt och diskuterar livet med min platoniska livspartners sambo.

Dessutom ska jag i afton äta godis för första gången på tre månader. Jag borde vara peppad inför det men faktum är att jag inte känner ett brinnande behov. Det gör däremot Pi – som inte heller ätit godis på tre månader. Så om min godiseufori uteblir får jag helt enkelt snylta på hennes.

Allt gott,
Malin

Ibland sover jag över hos Pi och eftersom det bara finns en nyckel och hon börjar så förjordat tidigt nödgas jag motvilligt att gå upp med henne. När vi ska gå ifrån hennes lägenhet på morgonen brukar jag alltid vara färdig först. Generellt sätt kan man säga att jag brukar vara färdig först, det beror inte på något sätt att jag är snabbare än vad hon är. Snarare beror på det att jag inte har så många moment mellan det att jag stiger upp och det att jag är redo att gå. Pi har desto fler.

I vilket fall som helst kan det ha hänt att jag har uppmärksammat det någon gång när vi varit på väg på fest eller så. Att hon tar längre tid på sig. Därför misstänker jag att hon var mycket nöjd när hon hann före mig ut i hallen i morse och leende muttrade något om ”tjejer, alltså” innan vi åkte ner. På väg mot bussen hinner vi kanske sextio meter innan hon stannar upp och inser att hon glömt sin mobiltelefon. Vi skiljs åt där, vi ska ändå åt olika håll snart och hon går betydligt snabbare än vad jag gör vilket skulle resultera i att jag sinkade henne.

Måhända flinar jag en stund i min ensamhet om att jag minsann var först ut ur dörren ändå. Men jag slutar snart, det är sannolikt att jag genom det här inlägget gräver min egen grav. Ska vi slå vad om hur många dagar det tar innan jag glömmer något av vikt?

Allt gott,
Malin

Vi bråkade idag, jag och Pi. Pi är alltså det nya smeknamnet för hon som var på andra sidan jorden. I vilket fall som helst bråkade vi om en sån där grej som egentligen inte alls spelar någon roll men som fick ta för stort utrymme. Pi frågade om hon kunde stänga av tv:n men jag sa att jag ville se klart på intervjun. Hon stängde inte av och jag tittade fram tills dess att det blev omöjligt att höra vad de sa eftersom Pi börjat dammsuga.

Jag ska inte tråka ut er med detaljer men ur denna händelse gick vi sedan sura ut ur lägenheten för att eventuellt gå på loppisrunda. På väg till loppisen diskuterade vi saken men var ändå tämligen irriterade när vi gick in i den första butiken. Där huserarde lyckligtvis norra Stockholms gulligaste expedit, en kvinna på några och femtio, som höll låda medan främst Pi synade utbudet. Även om vi inte köpte något gav hon oss en gåva, som hon ger till alla sina kunder. Och när vi fått varsin försvann minnet från bråket fullständigt och vi beslutade oss att i alla framtida diskussioner kunna dra fram gåvan som triumfkort.

Allt gott,
Malin