Jag har just landat hemma efter tre veckor i exil och kan konstatera att Stockholm nog allt har saknat mig också. Särskilt som det ställs till med ordentligt kalas hela veckan med officiell start imorgon. Inte för att jag tror att det är enbart för min skull men det är också för min skull. Och för din också.

Precis som förut handlar Stockholm Pride om öppenhet, om alla människor lika värde och om att under en vecka belysa hbtq-frågor. Kampen är lika viktig denna vecka som den var igår och som den kommer vara i mitten av november när regnet attackerar på tvären.

För att ladda upp inför festivalen blir det i afton en kväll på stan i gott sällskap. Pricka av i programmet vilka punkter som är måsten och vilka som är kansken. Dessutom så klart vilka jag kommer undvika helt och hållet.

Allt gott,
Malin

Johodå, jag var där. På den där krogen där Jodie Foster roade sig i helgen. Kan inte påstå att jag var en av de som klev fram och tog ett foto. Jag var fullt upptagen i ett annat hörn med att dricka cava. För vissa helger måste en suga musten ur Stockholmsnatten och ägna sig helhjärtat åt livets goda. Nu ska en kanske inte tolka det som att jag inte tycker att Jodie Foster tillhör livets goda, därom har jag ingen åsikt, men just den kvällen fanns det andra som var godare.

I vanlig ordning höll jag någon slags låda med två främlingar vars bord mitt stora sällskap mer eller mindre kapade. Då bör en ju i varje fall stå för lite underhållning. Jag bör ha varit tillräckligt underhållande för att de ska haft överseende med vårt hjärtliga sällskap.

Hörni, nu är det bara tre veckor kvar till Pride. Peppigt!

Allt gott,
Malin

Det var ett par hårda dagar i Hälsingland vill jag lova. Men nu när det är klart kan jag avslöja att min platoniska svärmor blev ytterst nöjd med resultatet och att min platoniska livspartner dessutom var lycklig över att ha tillbringat sina första semesterdagar i mitt sällskap. Däremot var det dags att lämna henne och hennes duktiga kille i fred och istället ta tåget tillbaka till civilisationen.

Kan hända att jag också behövde semester från Molly, som annars var kul att leka med när det inte snickrades. En mycket söt liten fransk bulldog som dock är lika sur som hon ser ut på bilden, om hon inte får som hon vill alltså.

Stockholm tog emot mig med öppna armar och efter en välbehövlig dusch är jag redo för citylife igen. Peppar på sista helgen i stan innan Prideveckan och planerar att se solen gå upp från en klippa i Tantolunden. Det är ju också en exemplarisk plats att ta det där nattdoppet som en har längtat efter hela vintern. För den mera pryda och som kanske eftersträvar ett tillhåll för sig själv kan jag rekommendera mindre folktäta Reimersholme. Där kan en doppa sig i godan ro nästan jämt.

Allt gott,
Malin

Det är en fin kaka som Oreo har gjort. Nästan lika fin som den en ungdom i min närhet gjorde till sin lillasysters födelsdagskalas. Kakan nedan är lika exceptionellt vacker och god som en förväntar sig och jag har beställt en sådan här till Prideveckan. Kanske går jag runt i Tantolunden och bjuder på den eller så picknickar jag på den i ett buskage för att få allt för mig själv.

Men som vi vet retar det alltid upp någon, det här med regnbågen som symbol för fri kärlek. Oreo fick uppleva det ganska omgående efter att ha visat att de står upp för alla människors lika värde. Å andra sidan tror jag att de har råd att tappa en kund eller två, särskilt när det sker på sådana här goda grunder.

Allt gott,
Malin

Stockholm Prides kampanj för att locka besökare har börjat synas runt om i Stockholm och på webben. Jag måste säga att jag är road av kampanjens innehåll. Den går ut på att ”värva” människor till hbtq-laget med hjälp av fiffiga argument och snygg formgivning. Alltså argument för hur mycket bättre det är att vara exempelvis flata eller queer. Där finns en interaktiv del där besökarna kan ladda upp sina egna argument och illustrera med en låt eller en video. På hela taget mycket underhållande även om en får ta argumenten med en nypa salt. En del argument består av rena fördomar, vilka med glimten i ögonen kan fungera som charmiga ögonöppnare.

Även om jag inte har läst igenom alla har jag redan hittat en personlig favorit;

#73 Join the dyke side – we have boobies!

Allt gott,
Malin

Det händer fortfarande i sociala sammanhang som innefattar nya möten att frågan om Prides vara eller inte vara uppstår. Jag syftar nu på situationer där jag är den enda hbtq-personen (åtminstone den enda som är öppen med det) och min sexuella läggning blir extra tydlig och inte helt sällan exotiserad. Vilket i sig visar på behovet av ständiga samtal.

En vanligt förekommande åsikt brukar vara att samhället ju är så öppet idag att det inte finns något behov av Pride utan att paraden snarare har omvänd effekt. Notera att det är paraden som åsyftas. När jag påpekar att Stockholm Pride innehåller långt flera programpunkter än paraden – av både politiska och mer lättsamma typer – brukar intresset vara lågt. Samtalet fortsätter kretsa kring ett par timmar varje år då hbtq-personer och deras vänner dansar Stockholm igenom. Det slutar ofta med att slutsatsen ”om ni bara är som vanligt skulle ingen reagera”. En kan fråga sig vad det innebär att vara som vanligt men en sak vet jag, att hålla handen med en kärlek på stan är aldrig att vara som vanligt för mig.

Särskilt angeläget blir det när en läser om hur Prideparaden i Kiev fått ställas in eftersom paraddeltagarnas säkerhet inte kunde garanteras. När arrangören misshandlas framför en fotograf kan en verkligen undra hur ett samhälles övriga normer ser ut, där våld mot hbtq-personer normaliserats. Där det är skillnad mellan människor och människor beroende på vem en älskar. Hur ska en då ”vara som vanligt”?

Allt gott,
Malin

Maj är en bra månad. Inte bara för att risken för snö minskat dramatiskt utan framför allt för att jag ska ha oförskämt roligt de närmaste veckorna. Om en vecka tar jag bästis-Madde och Klara under varsin arm och styr kosan mot Berlin för en sån där gemytlig weekend i den tyska huvudstaden. Det där har jag ju skrivit om förut vill jag minnas och det är inte det som är poängen med det här inlägget.

Istället handlar det om hur månaden mot slutet kröns av en resa till västkusten, Göteborg och HBTQ-festivalen. Förra året åkte jag inte dit, vilket jag ångrar bittert idag. Att inleda sommaren med sol i ögonen på en spårvagn är ljuvligt och att får göra det med regnbågsflaggor runt omkring sig är ännu bättre!

Dessutom har HBTQ-festivalen en snyggare logga än Stockholm Pride. Fast det är såklart en högst personlig betraktelse.

Allt gott,
Malin

Nej, jag är sannerligen inte först med det senaste nu men det känns ändå värt att uppmärksamma att årets invigare av Pridefestivalen 2012 blir Mona Sahlin (s) och Birgitta Ohlsson (fp). Två politiska personer med långvarigt engagemang i hbtq-frågor och från två politiska block. Det rimmar ju extra fint med årets tema ”Tillsammans”.

På söndag är det årsmöte och samtliga utom en ställer sina styrelseplatser till förfogande efter förra årets ekonomiska flopp. Jag ska inte tråka ut er med siffror, de kan ni leta upp på annat håll, men låt oss säga att budgeten sprack med över 50% – en tämligen prekär situation att försöka trassla sig ur. Dock verkar sittande styrelse ha lyckats med företaget.

Årets pridelåt görs av Lena Philipson som får sägas vara ett säkert kort i dessa kretsar. I och för sig kan jag inte minnas att jag någon gång faktiskt lyssnat på pridelåtarna som tas fram varje år. Kanske som musack på nån uteservering men inte att jag kan nynna på nån eller så. Jag tror inte att Lenas ”Du följer väl med?” kommer ändra mitt beteende i det hänseendet.

Allt gott,
Malin

Kanske borde jag ha blivit mer entustiastisk när nyheten om var och när Stockholm Pride 2012 kommer gå av stapeln. Det är svårt att peppa inför något som förknippas med sol, värme och flator överallt när iskylan kopplat ett så hårt grepp om fingrarna att det är svårt att öppna handen. Jag misstänker att pridepeppen kommer börja någongång efter påsk. Eller så snart jag kan gå utan tumvantar igen.

Vi kan säga att jag använder mig av ’försiktighetsprincipen’ i frågan. Det är viktigt att saken utreds i sin helhet innan vi går till beslut.

Allt gott,
Malin

Stockholm Pride återvänder till Tantolunden 2012. Den femtonde festivalen arrangeras alltså på ursprungsplatsen och årligen återkommande kvällar såsom Schlagerkvällen på torsdagen finns givetvis med. I övrigt arbetas det med programmet och inget är helt klart. Det är rimligen en god idé att återvända till Tantolunden. Där finns fler buskar att hångla i än i Kungsträdgården.

Allt gott,
Malin