Igår eftermiddag träffade jag en av mina äldsta vänner, låt oss kalla henne för Big Mama Pride. Jag berättade om mina reflektioner kring att ragga på gymmet och hon redde ut saken för mig. Enligt Big Mama Pride handlar det om att vara bekväm i miljön. Jag är inte tillräckligt bekväm på gymmet för att se det som en plattform för raggning. Min första tanke var att det måste jag bli och min andra tanke var att nä, det tänker jag inte.

Hon exemplifierade sin teori genom att en egen historia. Nångång under förra hösten var hon på ett event på Rönells Antikvariat och bläddrade i en stor bok om Närke. När hon stod där i godan ro dök en man upp och undrade om det var just Närke eller landskap i stort som hon var intresserad av. Hon blev nervös och anmärkte att så kan en ju säga om en vill ragga på antikvariat. Han nickade och svarade ja varpå hon blev generad och gick därifrån.

– Jag hade inte nog med kulturellt kapital för att bli uppraggad på Rönells!, utbrast hon på kaféet och gestikulerade så vilt att resterna av hennes napoleonbakelse mycket väl kunde fallit i backen om hon haft turen emot sig. Av det här har jag lärt mig att jag inte identifierar mig tillräcklig med träning som livsstil för att kunna ragga på gymmet. Och lika bra är väl det, tänker jag…

Allt gott,
Malin