Jag träffar en kvinnlig vän som identifierar sig som hetero, vi kan kalla henne för Yoda eftersom hon tycker om jedi-mind-tricks. Hon frågar om Pride och jag berättar om allt – speciellt den avslutande Rehabfesten. För att hon ska förstå förklarar jag ingående om energin och värmen, hur danslusten genomsyrade allas tankar och med den låg en tämligen klar kåthet i luften. Eftersom det var hett var det många av oss som tog av oss och därför exponerades en hel del hud.

Yoda blir exalterad och skulle vilja gå på en sådan fest för heterosexuella. Däremot – spekulerar hon – skulle de killar som skulle besöka en sådan klubb inte vara av den typ som hon ville ligga med. Nyligen var hon på semester i USA och upplevde de amerikanska männen som betydligt mer trevliga än de svenska, i fråga om krogetikett. Jag har svårt att ha en åsikt här, av förklarliga skäl.

Däremot diskuterar vi skillnader mellan en straight klubb och en hbtq-klubb. En av teorierna som läggs fram är att det inom hbtq-världen råder större förståelse för tillfälliga förbindelser/relationer som enbart bygger på sexlust, att det inte behöver finnas romantiska känslor för att möta en annan människa. Yoda har personligen inte känt av det, men hon gissar att hennes umgänge är sexuellt frigjorda på det viset.

Allt gott,
Malin

Jag läser en debattartikel av Micke Kazarnowicz som verkligen sätter fingret på den problematik som uppstår när Pride förläggs till en central plats utan inträde. Det blir såklart paradoxalt att vara öppna och välkomna andra på bekostnad av att känna sig fri och inkluderad i en normativitet som inte är närvarande under det resterande året. Själv har jag inte hunnit tänka tillräckligt mycket för att ta tydlig ställning för eller emot, vilket jag kanske inte behöver ändå.

För en heteronormativ person misstänker jag att det är besvärligt att se det ur en hbtq-persons synvinkel, eftersom de inte möts av höjda ögonbryn och tusen frågor när en förklarar vem en älskar. Givetvis är det inte så att alla människor ifrågasätter och vill veta mer när de får veta ens sexuella läggning. Jag utgår ifrån att de inte menar något illa utan vill lära sig mer om hur det är. Samtidigt kunde jag önska att intresserade personer blir mer medvetna om hur de frågar och vad de frågar. ”Men hur har två tjejer sex?” är exempelvis en fråga som jag aldrig besvarar. Är jag på det humöret kan jag svara med en fråga om hur den personen har sex med sin partner. Oftast är jag dock inte på krigsstigen utan förklarar vänligt att det har dem inte med att göra.

Hur som helst är debattartikeln mycket läsvärd.

Allt gott,
Malin