För ungefär ett och ett halvt år sedan köpte jag en iPhone och var omåttligt förtjust i den. På den tiden jobbade jag heltid och hade råd att kosta på mig både en och annan betalapp. Medan dagarna blev veckor använde jag färre och färre appar. Under flera månaders tid har jag framför allt använt mina appar för sociala medier. Som ett tidsfördriv, som ännu ett sätt att lägga näsan i blöt i mina vänners liv och som en drog.

Det första jag gör när jag vaknar på morgonen är att kolla Facebook och Twitter. Jag menar att jag gör det medan jag fortfarande ligger i sängen och ögonen får vakna till liv av ljuset från min skärm. Dessutom har jag allt svårare att vara närvarande i reella sociala sammanhang, det är ju så lätt att kolla Facebook under bordet – så en inte missar något.

En kan enkelt få för sig att jag besitter en särskild vurm för 90-talet. Att påstå något sådant skulle ligga nära sanningen. Därför ska jag inom kort, en halvtimme eller så, gå till en telefonbutik och be de sälja mig något utan möjlighet till sociala medier. Kort sagt, en telefon från 90-talet. Om det går får det gärna vara en telefon en kan byta skal på, men det är inte på något sätt ett villkor.

Allt gott,
Malin

Om ni tyckte att det var tyst om mig igår beror det på en sak. Internet fungerade inte på Stavangers Konstmuseum. Det var underhållande – på ett sätt – eftersom all personal inte heller kunde jobba och därför gick på utställningen istället. Något de kanske borde gjort i alla fall. För egen del var det närmare katastrof.

Det var som att vara fast i limbo. Utställningen var färdig och det fanns inte mycket mer jag kunde göra förrän konstnärerna dök upp. Samtidigt kunde jag inte gå därifrån för jag var på för nervös inför öppningen. När jag är nervös hänger jag mig gärna åt sociala medier för att få tiden att gå och hålla nerverna i schack. Det kunde jag inte.

I bästa fall kan sådana här situationer kittla min kreativitet och få mig att göra något vettigt. Men inte igår, igår ville jag bara slösurfa och kanske författa ett blogginlägg med tillhörande bilder. Inte ens nu, när jag har både datorn och internet igång, kan jag få upp några bilder.

En kan säga att jag börjar få nog av Norge nu. Ge mig Stockholm, queers och fungerande internet!

Allt gott,
Malin