I natt kommer jag äntligen få sova i min egen säng igen, se på min egen röra och packa upp min väska med både presenter och godsaker i. Nu ska det sägas att jag haft det ganska bra i Stavanger. Som ni säkert förstått har utelivet roat mig på fler än ett sätt och jag har skaffat både en och två nya vänner.

Men det är ju alltid fint att få komma hem. Så kände jag i varje fall i helgen. Nu känns det lite mindre kul då jag tvingas ta farväl av Gil & Moti utan att veta när vi kommer att träffas igen. Jag vet att vi kommer ses igen – de vill nämligen att jag ska hjälpa dem renovera sitt kök i Rotterdam. Och jag kan tänka mig att renovera ett kök för att få uppleva Rotterdam med dessa eminenta herrar som reseledare.

Efter vad jag har hört påminner inte Rotterdams gayliv om Stavangers i någon som helst bemärkelse utom möjligen i frågan om att det lär finnas en del spännande karaktärer även där. Men det finns åtminstone fyra barer och två klubbar! Så – kanske en tur till Holland i november. Fast först ska jag hem till ljuva Stockholm, finaste vännerna och roligaste familjen.

Allt gott,
Malin

PS. Dessutom kommer jag förstå vad alla säger till mig igen! DS.

Den gaybar som jag och konstnärerna frekvent besökt här i Stavanger är av det mindre slaget och inredd som en fjällstuga. På hela taget är det ganska mysigt även om en kan ifrågasätta att de visar stämningsvideor i form av olika vatten och fjordar. Å andra sidan hade en sprakande brasa på skärmen känts minst lika malplacerat. Det som gör att vi återkommit dit i den utsträckning som vi gjort (förutom att det är enda gaybaren) är människorna.

Persongalleriet i den här staden är fascinerande. Här finns den äldre bögen med mustaschen som när han inte jobbar sitter på andra sidan baren i ett (över)förfriskat tillstånd, gärna i sällskap med den gamla, krullhåriga fjollan som besöker solariet lite oftare än vad som är hälsosamt. Lite längre bort sitter flatparet som antingen står på hörnet och skriker åt varandra eller gullar och fnittrar tillsammans med sin kompis som enligt egen utsago inte är bög utan bara öppensinnig.

Som ni förstår sitter jag som klistrad för att förstå hur dessa männisor kommer överens och ändå kan festa ihop. Min personliga analys av situationen berör främst storleken på den här staden. Gaypubliken kan välja på att gå hit eller till ett straight ställe och oavsett vem än är som hbtq-person vill en emellanåt uppleva gemenskap av den sort som en gaysammanslutning kan ge. Då finns det ett ställe, ett litet ställe, med ett gäng karaktärer som en lika gärna kan lära sig att tolerera för en kommer inte komma undan dem.

Missförstå mig rätt, jag tycker att det är kul att vara här och hälsa på. Men om jag skulle bo här – skulle jag flytta härifrån.

Allt gott,
Malin

Idag var jag på tur – en fjordtur – som sig bör när en är i Stavanger. Jag ska på inget sätt klanka ner på naturen, det är otroligt vackert med fjordarna och fjällen som höjer sig mot skyn. Men när det ur högtalarna strömmar ”Bergakungens sal” samtidigt då är min gräns nådd. Då slutar jag njuta av naturen och börjar rasa över norrmännens bristande intelligens och finess.

Nu vill jag bara hem.

Allt gott,
Malin

Åhå! Äntligen drabbas jag av en gnutta framgång.

Pst. Jag är den i mitten som glömt finskorna.

Allt gott,
Malin

När jag och konstnärerna jobbade sent igår började det framåt slutet spåra ur en smula. Då när en inte riktigt har orken kvar utan börjar fnittra och flumma iväg om annat. Sedan skärper en sig i ungefär en kvart för att klara av de arbetsuppgifter som måste bli klara. Jag lovar att visa lite bilder på spektaklet så snart jag har tid att ta några.

I varje fall förklarade jag arbetsfördelningen under vernissaget för mina chefer/konstnärerna. De ska fokusera på sin performance och jag fokuserar på vinet.

– Win-win!, ropade jag.
Konstnärerna såg ledsna ut.

– Men ni behöver ju inte vara här förrän på kvällen – jag ska vara här hela den dagen, tröstade jag.
Konstnärerna såg glada ut.

Allt gott,
Malin

Nu hade jag inga som helst förväntningar på Stavanger Pride eftersom jag inte visste att det skulle gå av stapeln medan jag var här. Såhär efteråt får jag säga att jag trots det är besviken. Igår skulle det finnas en ”homogata” i stan mellan klockan elva och tre. Homogatan skulle vara någon slags motsvarighet till Pride Park i Stockholm och jag planerade ett besök framåt eftermiddagen tillsammans med mina konstnärsvänner. Vi kom dit klockan två och då packade de sista utställarna ihop sina små partytält. Mja, det kändes som att de snarare kröp tillbaka in i garderoben.

Å andra sidan förvånades jag inledningsvis av att det fanns ett Stavanger Pride. Den känslan skulle jag hållit fast vid och istället blivit glad så snart jag såg en liten regnbågsflagga. Vilket i och för sig blivit svårt eftersom de enda regnbågsflaggor jag sett varit på gayställen där de alltid sitter upp.

Nåja, istället kan jag avslöja att jag och mina vänner redan blivit en del av interiören på gaybaren. Igår beslutade vi dock att nästa gång vi går ut får vi gå på ett straight ställe. Situationen börjar bli löjlig.

Allt gott,
Malin

Stavangers gayklubb heter Hot. Kanske för att det låter häftigt men gissningsvis också för att det var jäkligt varmt där. Det var mycket folk, mina ögon var upptagna hela kvällen och musiken var precis sådär mellanstadieaktig som fredagarna på Kolingsborgs övre dansgolv. På Hot fanns ett podie en kunde dansa på, med tillhörande strippstång. Jo, jag kan ha setts svinga mig kring denna på ett fascinerande ograciöst sätt.

En kan säga att jag betalar för det svinget idag när jag vaknar efter att frukosten serverats.

Allt gott,
Malin

Nu är det förvisso inte jag som beslutat om min arbetsperiod här i Norge, men nog är det lustigt att mitt besök sammanfaller med Stavanger Pride? Det här ska enligt hemsidan vara landets största hbt-festival och lördagsfesten brukar samla omkring 500 besökare. Ska vi slå vad om att jag kommer vara en av dem?

All denna information hade jag inte fått om jag inte trillat in på gaybaren igår och om inte ett gäng glada norskar trillar ner vid bordet jämte. Av min kväll igår att döma vet jag ingenting om hur pilska de är, däremot upptäckte jag att de är trevliga och lättsamma. Mitt enda råd är att inte byta nummer med någon av dem.* Jag skulle ju ändå upp men jag ogillar starkt när människor jag inte känner ringer mig halv sju på morgonen.**

Allt gott,
Malin

* Av det praktiska skälet att det är smidigt med norsk guide när en navigerar i hbtq-djungeln.

** Nej, jag svarade inte.

Jag ser på nyheterna från mitt rum längst upp på gästgiveriet i Stavanger. Imorgon kommer SL att höja taxorna och ett månadskort kommer kosta 790 kronor. En politiker pratar om att beslutet tas för miljöns skull. Det känns rimligt – att göra det svårare för människor att åka kollektivt är onekligen det absolut bästa för miljön. Nåja, jag ska inte raljera över idiotin utan vill mest beklaga att alla inte längre kommer ha råd att åka kollektivt.

I Stavanger har jag inget behov av kollektivtrafik. Allt ligger ganska nära och den halvtimmespromenad jämte vattnet till jobbet som jag går varje morgon är på hela taget en angenäm upplevelse. En får dock se upp med alla joggare och cyklister, vilket är märkligt. Inte joggarna kanske, men mängden av människor som cyklar här är otrolig. Särskilt eftersom vädret (regn och blåst) inte inbjuder till cykeln som transportmedel.

Denna afton ska jag promenera ner till stadens centrum och besöka den gaybar som jag hört så mycket om. Det ska vara litet och det ska vara mysigt. Det är ungefär vad jag behöver ikväll. Under arbetsdagen började min axel krångla igen och det ligger som en nagel i ögat på mig. Däremot byggde jag 23,5 meter vägg på två arbetsdagar – för det är en väl ändå värd en öl?

Allt gott,
Malin

Igår kväll landade jag i Stavanger för att inleda min arbetsperiod här. Jag ska bygga Totally Devoted To You av Gil & Moti, ett konstnärspar som är de mest förtjusande bögar jag mött. Vi har haft mycket roligt tillsammans redan tidigare och jag gissar att dessa två veckor kommer utspela sig på ungefär samma sätt. De har redan tidigare varit här för att planera och knyta kontakter i staden. Därför hade jag blivit informerad om att det finns en gaybar här.

När det kommer till norska flator har jag nästan lika höga förväntningar som på de danska. Däremot tror jag på ett helt annat humör och en annorlunda inställning till det här med fest. Nu kommer jag friskt lufta mina fördomar men det är lika bra att få det gjort.

• Norska flator är inte lika bra som danska på att festa.

• Norska flator är dock trevligare och gladare.

• Norska flator är ungefär lika snygga som danska.

Slut på fördomar. Eller snarare, slut på fördomar som jag kommer på nu.

Igår kväll var vi ute och åt tillsammans med en av våra kontakter på Stavangers Konstmuseum som avslöjade att det förutom baren också finns en gayklubb här! Ni kan ju föreställa er glädjen i mitt sockernylle när jag förstod att jag skulle få klubba i den lilla västnorska staden.*

Allt gott,
Malin

*Jag kan givetvis dansa på straightklubb också, absolut inga problem.