Idag har jag tillbringat ungefär 80 procent av tiden i soffan framför en flimrande tv-skärm vars program kräver absolut minsta möjliga insats från min sida. Framåt eftermiddagen piggnade jag till så pass att jag orkade hålla upp en bok framför ansiktet och jag lyckades koncentrera mig tillräckligt för att läsa ut den. Så dagen har ändå inte varit fullständigt bortkastad.

Som ni säkert förstår blev det sent igår med mer eller mindre djupa samtal på vägen hem genom Stockholmsnatten. Vi konstaterade både det ena och det andra angående känslomässiga tillstånd som jag minns blott i vaga fragment och då ytterst suddigt. Det är även sannolikt att vi löste problemet med världssvält, aids och kolonialism.

Ikväll kommer jag således befinna mig inom hemmets fyra väggar. Medan jag ligger där ska jag stilla det outsägliga chokladbollsbehov som uppstod för några timmar sedan. På något vis känns det märkligt att få ett begär efter chokladbollar, min vän föreslår att jag är gravid men jag bedömer det som ytterst osannolikt. Det känns mer rimligt att Leif GW Persson skulle ringa upp mig, säga att han beundrar mina vader och fråga om jag ville ses över en kaffe. Skulle han göra det skulle jag svara ja under förutsättningen att jag får chokladbollar till kaffet.

Allt gott,
Malin