Igår hann jag med både middag för en trettioåring och premiärfest inne i stan. På båda ställena dansades det friskt och jag kan ha avslöjat att jag lyssnade en del på rap under det tidiga 2000-talet. Jag kan också ha gömt en ask med Dumle som jag fick i present på en smått genial plats, då jag inte kan komma ihåg var den tagit vägen.

På hemvägen åkte jag tunnelbana i tisdagsnatten. Det var inte särskilt mycket folk och jag fick plats i en ensam fyra. I fyran bredvid mig satt en person med fötterna på sätet mitt emot. Ungefär två hållplatser innan jag ska av steg en kvinna på och satte sig i fyran framför mig och personen med fötterna på sätet började konversera. Jag försökte att inte ta någon notis till det, tittade artigt rakt fram och låtsades som att jag inte kunde höra.

För igår hade jag ingen lust att inleda en konversation för att förklara vad kön innebär. Istället fascinerades jag över hur personen med fötterna på sätet helt utan en tanke på min reaktion diskuterar mig som han och dessutom dumförklarar mig. ”Han sover! Han förstår ingenting om världen.”
Kvinnan går till mitt försvar, både smidigt och elegant, genom att med ett leende och en blick mot mig konstatera att ”Han ser ganska vaken ut.”

Och jag var ganska vaken.

Allt gott,
Malin

Under morgonens tunnelbaneresa till jobbet hamnar jag bredvid två ungdomar i högstadieåldern. De kan mycket väl ha gått på gymnasiet också – jag har svårt att avgöra ålder på ungdomar nu för tiden. I vilket fall pratade de om att det hade ”strulats” en del i helgen. Redan på min tid innebar det att ha hånglat med någon. Listan gjordes tämligen lång när de rabblade och det var ungefär som att lyssna på Radiosporten. Resultat tilll höger och vänster men inget som väckte någon större uppmärksamhet, varken hos publiken eller kommentatorerna.

Det är ingen dygd att tjuvlyssna, men jag får medge att jag fann ämnet intressant och om jag velat slippa höra deras samtal hade jag fått byta vagn. Jag orkar inte byta vagn före klockan åtta på morgonen av en sådan trivial anledning varför jag satt kvar till min slutstation. Strax innan jag klev av konstaterade de sina egna slutsummor under höstterminen, någon typ av delresultat kan en kalla det för. Det var inga astronomiska summor precis, inget tvåsiffrigt eller så. Men det sista jag hörde var följande;

– Vilken tur att vi bara hånglar.
– Ja, annars hade vi varit värsta slamporna!
– Mm, som XX.

Och jag fick något svart i ögonen. Det kan vara dags att omvärdera vad det är att vara en slampa.

Allt gott,
Malin

Under Pride skrev jag en del om den rådande lagstiftningen om fastställelse av kön och vilka villkor som gäller för en juridisk sådan. Därför blir jag glad när jag läser att det under den allmänna motionstiden till riksdagen inkommit en motion i ämnet från Miljöpartiet. I och med att förslaget läggs som motion kan riksdagen kringgå regeringen, som bromsats av KD i frågan, och ändå driva igenom förändringen. Det vore sannerligen på tiden, om en säger. Nu är det visserligen långt till beslut och mycket kan hinna hända på vägen. Men jag väljer att vara försiktigt hoppfull.

Ungefär som jag blev när jag hörde en konversation mellan två mellanstadieungar på tunnelbanan i morse.

– Vet du att XX har både två mammor och två pappor?
– Jag har bara en av varje!
– Jag med.
– Orättvist.

Jag håller med, lite orättvist är det.

Allt gott,
Malin

Igår kväll värmde jag och en god vän upp inför Prideveckan med en tjejfest på söder. Jag tänker inte skvallra alltför mycket om den, bara insinuera att jag kan ha setts dansa mig svettig på golvet och jag kan också ha skojat med serveringspersonalen.

Under tunnelbaneresan hemåt noterade jag en händelse som gjorde mig trött. Vagnen var givetvis fullproppad med människor, mer eller mindre berusade och trötta, som sig bör en lördagsnatt i Stockholm. Några säten längre bort satt ett jättefint par som uppenbarligen var nyförälskade och således hade svårt att hålla händerna bort från varandra. Det var på inga sätt något vulgärt utan snarare ett sådant där gulligt hångel som en inte kan låta bli att le och bli lycklig av.

Människorna runt omkring reagerade inte alls på samma sätt som jag. De flesta började viska, en del till och med pekade, och stirrade som vore de barn på cirkus. Paret var alltför uppslukade av varandra för att lägga märke till något men en undrar ju när det är 2011 och två tjejer inte kan kyssas offentligt utan att det ska göras till ett spektakel.

Sedan att killen och tjejen i sätet mitt emot mig hånglade så intensivt att jag fruktade att de skulle kvävas var det ingen som ens höjde ögonbrynen åt.

Allt gott,
Malin