I vanliga fall ser jag inte på Svenska Hollywoodfruar. Visserligen såg jag första säsongen, om nu någon minns den, men efter det har jag inte gjort det. Delvis då jag varit totalt ointresserad och delvis eftersom jag inte fått in den kanalen om jag nu händelsevis skulle sitta och titta på tv. Så när tv:n står på hemma fastnar jag vilket till större delen berodde på sällskapet snarare än programmet. Men däremot återfann jag min stora kärlek till Maria Montazami som hade sitt ursprung ur säsong ett. Hon går alltså inte bara hem hos bögar.

Maria hade i ett av de första avsnitten bjudit hem sina väninnor på middag varpå hon hamnat i samspråk med en kvinna i köket. Då hade hon erkänt att en annan väninnas dotters frisyr inte fallit henne i smaken. Strax efteråt upptäckte hon att fönstret stått öppet och att denna väninna möjligen hade kunnat höra hennes uttalande. Det var hennes reaktion på detta som fick mig att falla som ett löv. Hon blev fullständigt utom sig, plågades av dåligt samvete och tillbringade resten av kvällen med att forska i om väninnan hört hennes ord eller inte. Det gjorde hon inte kan jag informera, men det spelade ingen roll för mig. Om någon blir genuint ledsen över att eventuellt ha sårat en annan människa av någon så trivial anledning som ett milt uttryck om någons frisyr – ja, då kan det inte vara en dålig människa.

Det hör alltså inte till vanligheterna att jag ser på Svenska Hollywoodfruar. I afton händer ytterligare något utöver det vanliga. En av mina käraste vänner från studietiden kommer på besök och det ger all anledning att fira! Då hon är nybliven moder gissar jag att hon kommer fira med att sova. Jag tänker att vi ska fira med cava.
Vi får se vem som får rätt.

Allt gott,
Malin