Det är Uppsala Pride i helgen och inför deras första paradtåg som traskar gatorna fram på lördag har flera organisationer velat medverka. När LUF Uppsala ville vara med fick de nej av arrangörerna som anser att deras politiska program strider mot deras värderingar. Naturligtvis blir liberalerna mycket upprörda av det här och initierar en diskussion i media där de pekar på att de fått vara med föregående år och framhåller att Uppsala Pride säger sig vara ”partipolitiskt obundna”.

Nu bör det väl påpekas att partipolitiskt obunden inte innebär att alla är bjudna. Uppsala Pride är dessutom oerhört tydliga med sin värdegrund och vilka de är till för. Egentligen är det inga konstigheter, en förening som genomför ett arrangemang väljer själv vilka de vill samarbeta med. Problemet, som jag ser det, ligger i en idé om vad Pride som begrepp och organisation ska stå för – nämligen föreställningen om att den samlar alla som kämpar för hbtq-personers rättigheter. Den funktionen var värdefull för tio år sedan, jag vill tro att vi har kommit längre än så 2012 och kan inse att hbtq-personer har olika intressen och agendor.

Jag kommer inte ge mig på att försöka definiera Pride, något sådant projekt skulle vara lika resultatlöst som resurskrävande. Men oavsett definition kan en konstatera att Pride inte ägs av någon och således måste vara fritt att användas hur liberalt som helst. Och då väljer en själv vilka som får komma på festen.

UPPDATERING:
LUF Uppsala löser det för sig själva genom att tillsammans med Folkpartiet ordna ”Prideparad för alla” på torsdag.

Allt gott,
Malin