En del av mitt arbete går ut på att administrera saker. Till ganska stor del handlar det om att administrera kvitton, föra bok och fylla i blanketter från Skatteverket. Det kan till synes verka vara en ganska trist och händelselös uppgift. Men om en som jag älskade att leka kontor som barn och tjuvade hem insättnings-/uttagsblanketter från banken när mamma inte såg, är det inte helt utan tillfredsställelse som jag med blå kulspetspenna skriver siffror på förtryckta stenciler.

Dessutom upplever jag en outsäglig lycka när ett, av mig, välprogrammerat excel-dokument fungerar precis som det ska. När jag pluggade kallade min lärare det för ”floff-floff-floff-effekten”. I praktiken innebär det att slutsumman i en kalkyl (och ibland även andra kalkyler som är länkade) förändras om en så bara korrigerar en liten nolla längre upp.

Jag har genom åren förstått att min fascination och glädje över dylika uppgifter inte delas av särskilt många. Emellanåt blir jag nedstämd av det, men mest tänker jag – mer till mig!

Allt gott,
Malin

Efter flygning med mellanlandning i Oslo släpper flygbussen av mig så nära min ytterdörr en kan komma. Jag måste medge att det kändes som en extrem lyx att inte behöva åka kollektivt mer än nödvändigt när en tillbringat fyra timmar på resande fot. Väl hemma landar jag i goda samtal och klockan hinner bli alldeles försent innan jag trillar i säng.

Idag var det möte okristligt tidigt på nya jobbet, hjärnan kändes snarare fylld av mos än briljanta idéer och ögonlocken hade en aldrig sinande lust att sluta sig. Å andra sidan fick jag upp pulsen när jag förstod hur spännande hösten kommer bli. Jag bokade genast in ett planeringsmöte i firman till nu i eftermiddag eftersom jag slungades tillbaka till verkligheten. Dock är jag nervös eftersom firmans VD är något av en subba…

Allt gott,
Malin

PS. Jo, jag har enskild firma. DS.

Jag är duktig på att skjuta upp saker. Kanske inte ända in i absurdum men om det inte behöver göras samma dag är det sällan jag gör det nu för tiden. Det är en totalförvandling sedan slutet på min studieperiod då jag var mycket självdisciplinerad och ständigt låg en vecka före i inläsning och uppgifter. Visserligen var det av nödvändighet eftersom jag samtidigt jobbade för att slippa ta mer i lån. På hela taget vill jag minnas den tiden som harmonisk och vardagsfin. Däremot minns jag inte särskilt mycket annat, allting gick i en strid ström utan varken toppar eller dalar.

Nu är det alltså andra bullar och tillvaron åker berg- och dalbana med mig. På många sätt är det faktiskt att föredra eftersom jag då upplever en större variation i vardagen. För tillfället har jag en nästan överväldigande hög arbetsbelastning både i yrkeslivet och privatlivet, om en nu kan säga att ha mycket privat är att ha arbetsbelastning. Livsbelastning skulle varit ett bättre ord om det inte vore för dess negativa klang. Är livet en belastning kanske en bör ändra på det och jag vill inte förändra något.

När jag är inne i sådana här perioder brukar min tendens att skjuta upp saker minskas radikalt. Saker och ting händer av bara farten när jag är uppe i varv. Framför allt tar jag mig an problemen direkt när de dyker upp, inte för att jag är effektiv utan av tvång – jag har inte tid med dem imorgon. Nej, för imorgon ska jag hjälpa en mycket speciell kvinna att flytta.

Allt gott,
Malin

Inte bara är Pride slut utan det är dags för mig att börja jobba igen. Eller ja, det var dags för mig att börja jobba igen igår. Som vanligt är det alltid extra kämpigt precis första dagen men redan framåt eftermiddagen var en inne i lunket igen. Oavsett hur ljuvlig Pride är varje år inser jag nu att jag inte har energi nog att leva så varje vecka. Ge mig vardag och sneda blickar igen!

I måndags läste jag om hur lesbiska missgynnades av reglerna för inseminering i Sverige. Då inte endast på grund av sin sexuella läggning – vilket det dock delvis beror på – utan också beroende på var en rent geografiskt befann sig. Oberoende av sexuell läggning eller medicinskt problem bör en kunna få likvärdig behandling på samma villkor. Det får inte ha med plats att göra. I så fall har de svenska makthavarna misslyckats.

Allt gott,
Malin