Jag är i min gamla studentstad, Växjö. Under dagen promenerade jag genom campus för att möta upp en gammal vän och äta lunch. Campus är en märklig plats, ett område med universitet och bostäder i en härlig röra. Toppa det med ett par tusen studenter och två uteställen (numera tre) så kan du ju själv räkna ut hur mycket studier som egentligen bedrivs där. Om jag skulle sammanfatta min studietid skulle jag säga 65% fest, 25% dålig tv och 10% studier. Det gick bra ändå, om en säger.

Denna dåliga tv bestod till största del av Oprah och Sjunde himlen. Jag och min platoniska livspartner satt i hennes soffa och skulle skriva uppsats. Vi ojade oss alltid inledningsvis om den här uppsatsen, det minns jag bestämt, och beslutade oss dagligen för att börja med en kopp kaffe. Plötsligt råkade tv:n stå på och dagarna gick. När det var cirka två (2) dagar kvar till deadline tror jag faktiskt att vi skrev. Med Oprahs betryggande röst i bakgrunden naturligtvis.

Sett ur det här perspektivet blir jag fascinerad att jag ens har en examen.

Allt gott,
Malin

Jag studerade i Småland under fem år, i den regniga men charmiga staden Växjö. Under den tiden satte jag inte min fot på den gayklubb som finns där – driven av RFSL. Varför jag inte gjorde det hade en mängd anledningar. Bland annat eftersom det enbart var ett ställe, dit ungefär samma människor gick vid varje fest. Givetvis var det en fördom, hur det låg till i verkligheten känner jag inte till eftersom jag aldrig var där. Och för att kunna hävda att jag ”visste” måste jag ju rimligen gått dit två gånger.

Nu gjorde jag inte det. Om jag däremot bott kvar i de södra delarna av Sverige hade jag packat en övernattningsryggsäck och dragit till Karlshamn i helgen. Inte enbart för att det är en charmig stad (charmigare än Växjö där jag ändå tillbringade fem år) utan framför allt för att det är hbtq-fest där i helgen. Eller snarare en uttalat hbtq-vänlig fest. Kort sagt innebär det att alla är välkomna, såsom sig bör.

Allt gott,
Malin