Den frispråkige republikanske senatorn Chuck Grassley kallade i går president Obama för ”idiot” på Twitter. Det var i ett inlägg om Högsta Domstolens behandling av ”Obamacare” som Chuck tog till storsläggan. Obamas mångårige kampanjstrateg, David Axlerod, undrade snabbt om Chucks Twitterkonto hade kapats av en illasinnad 6-åring.

Lyckligtvis är denna typ av galna attacker från landets högsta politiker oerhört sällsynta.

***

På tal om Twitter. I det pågående republikanska senatsvalet i Nebraska tog Jon Bruning i veckan motkandidaten Don Stenberg på en resa djupt in i politikens träskmarker med frågan: ”Varför följer du som är 62 år gammal min 14-åriga dotter på Twitter?” I det korta replikskiftet hann Jon Bruning även få med att dottern tyckte att Dons intresse för henne var ”creepy”. Se det brutala replikskiftet här.

Don Stenberg ger uttrycket ”röd som en tomat” ett ansikte. Ryser varje gång jag ser klippet.

***

NBC:s producent som avslöjats med att ha klippt i ljudsekvensen kring George Zimmermans nödsamtal har nu fått sparken. I den autentiska ljudupptagningen frågar larmoperatören Zimmerman om han kan säga om förövaren är ”svart, vit eller av latinskt ursprung”. Zimmerman svara då att han tror att personen ”ser svart ut”.

NBC klippte dock om detta till att Zimmerman själv – utan att ha fått någon fråga – lyfter fram 17-årige Trayvon Martins svarta bakgrund. Detta skulle då kunna tolkas som att det funnits en rasistisk motivbild bakom dödandet av Trayvon.

Ett dygn efter beskedet att Rick Santorums 3-åriga dotter Bella, som lider av den allvarliga sjukdomen Edwards syndrom, tagits akut till sjukhus finns fortfarande ingen information om tillståndet för flickan. Men nu berättar en källa nära Rick Santorum för National Reviews reporter Robert Costa att samtliga åtaganden under måndagen ställts in och att det är högst ovisst hur det blir senare i veckan.

Rick Santorums kampanjchef Michael Biundo meddelade alldeles nyss på Twitter att han haft kontakt med Rick under dagen och avslutar inlägget med att ”Bella, Rick, Karen och hela familjen behöver fortfarande era böner.”

***

Ett råd till alla kommentatorer: läs RPM:s utmärkta text innan ni postar inlägget.

I går skrev Manuel ett inlägg om att Rick Santorum tvingats att återigen avbryta sin kampanj, på grund av att sin treåriga flickas livshotande sjukdom. Det är en djupt privat händelse, men också självklart relevant för nyhetsflödet: Santorum försöker bli USA:s nästa president.

Följdriktigt rapporterar Manuel kort och koncist om händelsen, och påminner oss dessutom om att det finns människor bakom varje offentlig person, genom att referera en del av de välgångsönskningar som sänts i Santorums riktning av dennes politiska motståndare. Att det finns människor bakom är en observation som inte bara gäller kandidaten Rick Santorum vs. maken och pappan Rick Santorum, utan i ännu högre grad såklart de familjemedlemmar som utsätts när någon väljer att placera sig mitt i demokratins epicentrum. Exempelvis Santorums 3-åriga dotter, hennes syskon och mamma.

Kommentarerna till Manuels inlägg avslöjar personer som fullkomligt objektifierar alla dessa människor. Efter upplysningen att paret Santorums dotter åter riskerar att dö reagerar sålunda en Christoffer Emil Åkesson med den hånfulla passningen, ”’Gud’ ville inte att du skulle fortsätta?” och kallar Santorum ett religiöst freak. Han får sällskap av någon som heter Samuel Krauz, som tycker att detta är ett lämpligt tillfälle att förklara att Santorum är en störd person. Erik Westerlund reagerade på den ovärdiga tonen, vilket får samme Krauz att utbrista, ”Fan vilken torr och tråkig person du måste vara. Jag fann det ganska roligt.” En fnittrig Anton Olsson tycker att det är konstigt att paret Santorum tagit sin mycket sjuka flicka till sjukhuset: ”Räckte inte era böner?” och Filip Salomonsson bedömer att situationen påkallar en hälsning till Santorum: ”Hoppas han avbryter kampanjen helt och hållet.”

Lyssna då här, kommentarshaverister. Jag och Manuel står på motsatta sidor i grundläggande politiska värderingar och har skilda åsikter i de flesta sakfrågor. Vi vill skriva om USA-valet tillsammans för att ge två sidor av politiken i detta land som vi båda tycker är fantastiskt, och vars människor vi uppskattar mycket.

Det finns en idealistisk drivkraft hos oss båda, nämligen att försöka illustrera hur USA och politiken kan diskuteras från vänster och höger utan den missunsamhet gränsande till hatfullhet som ibland präglar debatten. Dessutom försöka visa att vare sig man betraktar USA från vänster eller höger, och vare sig man uppskattar USA eller inte, är det uppenbart ett land med stora förtjänster.

Kritisera det jag skriver eller det Manuel skriver. Kritisera de politiker, beslut eller samhällsfenomen i USA som är relevanta. Men ventilera inte bottenslammet i era personligheter i vårt kommentarsfält. Då är ni inte välkomna.

(Uppdaterad)

Rick Santorum har tvingats avbryta valkampanjen – hans dotter Bella, 3, har tagits akut till sjukhus. Han hälsar genom talespersonen Hogan Gidley att ”familjen ber om respekt för privatlivet och böner under tiden Bella återhämtar sig”.

Bella, som lider av den mycket ovanliga och dödliga sjukdomen Edwards syndrom, blev senast i januari inlagd på sjukhus för lunginflammation. Även då tvingades Rick Santorum att avbryta kampanjen under några kritiska dygn för dottern.

***

På Twitter strömmar det nu in ett stort antal meddelanden med förhoppningen om att Bella snabbt blir frisk:

Golfklubben Augusta Nationals kvinnliga medlemsförbud måste vara en av de mer förutsägbara debatterna varje år. Ofta kokar den till slut ned till intellektuella futtigheter:

– ni har ju tjejmiddagar som vi killar inte blir insläppta till!

När Masterstävlingen i år återvänder till Augusta har dock kvinnoförbudet verkligen ställts på sin spets. Huvudsponsorn till tävlingen, IBM, har nämligen för första gången en kvinnlig VD – och trots miljonavtal får hon inte lösa medlemsskap i klubben. Under en veckas tid har debatten därför rasat. I princip alla utom IBM själva har uttryckt en åsikt om saken.

När Barack Obamas pressekreterare Jay Carney fick frågan om vad hans chef ansåg, svarade han: “It is obviously up to the club to decide, but his personal opinion is that women should be admitted to the club.”

Även Mitt Romney fick senare samma fråga. Hans svar till NBC var ännu tydligare: ”…if I were a member and if I could run Augusta which isn’t likely to happen but of course I’d have women in Augusta. Sure.” Eftersom ingen brydde sig om att fråga Newt Gingrich fick stackaren själv Twittra ut sitt budskap.

(Callista är Newt Gingrich fru)

***

Tyckte det kunde vara bra att ge er hela bakgrundsstoryn. RPM:s ”Fox-News-headlines” kändes lite tunn.

***

1990 fick Augusta sin första färgade medlem.

***

Golf är en fluga, för att låna några ord av Ines Uusman. Kom ihåg var ni läste det först.

***

Först hittade W Bush på en anledning till att invadera Irak – och sedan gav han 2003 upp golfrundan som ett bevis på eget självuppoffrande. Skandal att han inte blev tilldelad Medal of Honor för det hjältemodet.

Det är dags för Masters i golf på Augusta National Golf Club i Georgia. Naturligtvis tog president Barack Obama tillfället i akt att kräva av klubben att tillåta kvinnor som medlemmar – ytterligare en vink om att han står på kvinnornas sida mot de kvinnofientliga republikanerna.

Det skulle han inte gjort. Genast dök rapporterna upp på nytt om hur Obamas White House är en veritabel mansklubb. Och hur står det till med golfen? Obama är, precis som George W Bush, en ivrig amatörgolfare. Till skillnad från sin företrädare tar han sig tid att spela också som president (Bush lät bli för att han tyckte det var respektlöst mot familjer med barn eller make/maka i krig att se presidenten glida runt på golfbanan samtidigt), och nu återkommer rapporten från New York Times om att Obama spelade 23 rundor foursome som president innan den första kvinnan tilläts göra honom sällskap.

Times Amy Sullivan skrev för ett bra tag sedan om The White House Boy’s Club under rubriken Obama Has a Woman Problem, och nu dyker länkarna upp till den artikeln på nytt.

Barbie släpper i juni dock-kollektionen ”I CAN BE…” Den finns både som en Michelle Obama kopia samt en kombination av Ann Romney, Callista Gingrich och Karen Santorum.

Smaka på tillverkaren Matells beskrivning av sina ”first ladys”:

• President Barbie doll can stand on her own – literally!
• Her jacket is accented with ruffled trim in patriotic red, white, and blue
• Comes with matching pink shoes
• Lots of imaginative playtime for your daughter

Man kanske skulle fråga Mona Sahlin om betyget? Hon var ju trots allt ordförande för svenska Barbieklubben en gång i tiden.

Komikern Jon Stewart, värd för The Daily Show, förklarar för Rick Santorum att det är dags att packa ihop.

1.

Proffstyckarna har under en längre tid spekulerat om demokraternas kampanj för kvinnors rättigheter – det så kallade ”War On Women” – kommer att ge avtryck i väljarkåren. I Gallups senaste mätning är det nu tydligt att de osäkra kvinnliga väljarna tagit ett ordentligt kliv till vänster. Från mätperioden oktober-december 2011 till februari-mars 2012 har Mitt Romney tappat hela 19 procent i denna viktiga grupp.

2.

Som en fortsättning på ”War On Women” väljer Obama-kampanjen att rikta in sin nästa attack på könsskillnaden i sjukförsäkringssystemet. Kvinnor tvingas i de allra flesta delstater att betala en högre försäkringspremie än männen. I exempelvis Tennessee måste en 40-årig kvinna betala i genomsnitt 4500 kronor mer om året jämfört med en 40-årig man. Enligt organisationen National Women’s Law Center beräknas den totala kostnadsskillnaden mellan könen uppgå till 7 miljarder kronor om året. Men med ”Obamacare” försvinner denna orättvisa – vilket naturligtvis är på tiden.

3.

I förra veckan kunde Proffstyckarna berätta om Mitt Romneys lyxiga upprustning av semesterhuset i San Diego. Bland annat har det avslöjats att han kommer att bygga en bilhiss i huset. Obamas kampanjfolk svarar nu med att döpa om hissarna i högkvarteret i Chicago efter några av Mitt Romneys bilar: Cadillac 1 och 2, Jeep samt Cruze.

4.

Nu träder kvinnan fram bakom uttrycket ”Fired up! Ready to go”. Hon heter Edith S. Childs och genom sitt numera världsberömda uppvärmningsrop för Obama lade hon 2008 grunden för det som kom att betraktas som ett av de bästa politiska talen någonsin. Se hela talet här.

Tanken att äktenskapet är en förening mellan man och kvinna skrevs in i den amerikanska lagen av Bill Clinton för snart sexton år sedan. Under George W Bush gjordes halvhjärtade försök att till och med placera ett tillägg med den innebörden i grundlagen. Den nuvarande presidenten har varit velig i sina attityder till gay marriage.

Under 2000-talet har vi vant oss vid att frågan delat det politiska landskapet nästan rakt av, med republikaner (nej till samkönade äktenskap) på ena sidan och demokrater (ja till samkönade äktenskap) på andra sidan. Undantagen har varit libertarianskt sinnade republikaner och demokrater som behöver vinna val, som gått emot sina gräsrötter i frågan. Dessutom har diskussionen varit högljudd, engagerad och tagit stor plats i debatten. I söndags skrev Manuel ett inlägg på just det temat.

Enligt Manuels Söndagsspecial har den konservativa kampanjorganisationen National Organization for Marriage  lagt upp en strategi för hur man ska vinna opinionen i frågan:

• Anställa personer för att hitta och dokumentera barn som växt upp hos homosexuella par.
• Skapa mobila reportageteam som filmar och intervjuar personer som råkat illa ut för att de stått upp för det traditionella äktenskapet. Teamen ska när som helst på dygnet kunna flyga iväg till nya platser.
• Rekrytera kända Latinamerikaner som talespersoner.
• Skapa en splittring mellan Afroamerikaner och homosexuella genom bland annat provokativa utspel.
• Genomföra nationella och globala mediekampanjer.

Initiativen är givetvis önskvärda. Att undersöka hur barn till homosexuella par mår är en angelägen uppgift, som sociologer ägnat en del uppmärksamhet, men ännu finns av uppenbara skäl inte några tydliga resultat. Att stå upp för personer som trakasserats på grund av att de sagt sin åsikt är också viktigt. Likaså är det välgörande att GOP eftersträvar att öka antalet personer från olika minoriteter i sina led och att partiet vänder sig till afrikanamerikaner som slentrianmässigt givit sin röst till det demokratiska partiet. Att en kampanjorganisation genomför kampanjer måste också betraktas som rimligt.

Men frågan är om Manuel och National Organization for Marriage går i takt med tiden. Tecken tyder på att GOP håller på att lämna konflikten bakom sig. Stödet för lagstiftning mot gay marriage har minskat avsevärt inom GOP i Kongressen. Republikanska kongressmän som fortsatt driva frågan har uppmanats mellan skål och vägg av partiets ledarskap att lägga ned arbetet.

Ett skäl är att kulturen har förändrat landskapet. ”Det som är chockerande det ena decenniet upplevs som vardagligt i nästa”, sade Jack Kingston, representant från Georgia, till Politico i förra veckan. Och precis som Kingstons hemvist, alltså konservativa sydstaten Georgia, antyder har denne tillhört det hårda motståndet till gay marriage under den största delen av sin politiska karriär.

En annan anledning är att de politiska utmaningarna är andra i dag. Det finns fortfarande en spridd uppfattning bland republikanska kongressledamöter att gay marriage är fel. Skillnaden är att man inte bryr sig lika mycket. Det är ekonomin och jobben som engagerar, att lägga tid och energi på en ur ett samhällsperspektiv så perifer fråga som gay marriage uppfattas som oseriöst.

Vid valrörelsen 2010 lyftes Log Cabin Republicans – GOP:s förening för homosexuella politiker – fram i flera viktiga fund raisers. Tidigare har föreningen gömts undan. Och i mars släpptes en opinionsmätning som visade att 31 procent (upp med 9 sedan förra mätningen) republikaner ger sitt stöd åt gay marriage – i åldersgruppen 18-34 var stödet två av tre.

Min gissning är att framtiden kommer att tillåta delstater att viga personer av samma kön, och att man kommer att finna någon form av juridisk kompromiss för att kringgå Artikel IV, Sektion 1, i konstitutionen – den s.k. Full Faith and Credit-paragrafen – som säger att alla enskilda delstater måste respektera ”offentliga handlingar, register och legala protokoll från varje annan delstat”.

Att frågan om äktenskapets väsen ska skrivas in i konstitutionen finner jag ytterst osannolikt. Mycket tyder på att frågan också kommer att ha det svårare att ta sig in i det offentliga samtalets centrum.