Marsch! Framåt! 1-2-1-2-1… HAAALT!

I går inledde president Barack Obama kampanjen inför höstens presidentval. Denna observation är givetvis ett skämt, med tanke på att Obama under en god del av förra året (och i viktiga avseenden ännu tidigare) dels ägnat oförskämt mycket tid åt kampanarbete, snarare än att styra ett land i kris, dels låtit sina omvalsmöjligheter påverka beslut och förslag mer än någon annan president jag upplevt.

Jag uppfattar detta som den enskilt mest osympatiska egenskapen hos Obama.

Diskussionerna efter valmötet i Richmond, Virginia har bland annat gällt den slogan som Obamakampanjen uppenbarligen tänker testa: Forward!

Det är inte riktigt change we can believe in eller yes, we can – låter mer som en marschorder. Men fungerar den inte kommer den att bytas ut till något annat, det är fortfarande tidigt.

A propos byta ut. Obama har hittills inte kunnat bestämma sig för vad det är för fel med Mitt Romney, och har provat en handfull olika angreppsvinklar. Om man ska tro gårdagens tal är det den farliga kapitalisten, den elake högermannen, som skor sig själv på fattiga barns bekostnad som ska gälla. Också detta tema kommer att bytas ut om det inte fungerar.