För arton månader sedan fick jag ett mail från en entuasiastisk kompis i Texas. Han berättade att han för första gången gett pengar till en politisk kampanj, nämligen Ted Cruz försök att bli republikanernas kandidat inför höstens senatsval. Och vad jag hörde och läste verkade lovande. Cruz var kunnig, bildad, konservativ på ett framstegsvänligt, tolerant och teknikoptimistiskt sätt, med ständigt fokus på människors egenmakt.

Kort sagt, han representerade det bästa inom Tea Party-rörelsen.

Några månader senare läste jag en intervju med honom i National Review och blev djupt besviken. Istället för att balansera Tea Party-rörelsens ideal med seriositet och öppenhet – som Marco Rubio – hade Cruz valt att dyka rätt ner i det populistiska vatten som representerar det sämsta inom Tea Party-rörelsen. Han gav svar och sände signaler som uppenbart handlade om att vinna primärval, utan någon tanke på hur jobbet faktiskt ska skötas om han hamnar i Senaten.

Nu börjar det dra ihop sig. Om två veckor ska GOP utse efterträdaren till Kay Bailey Hutchison (att vinna primärvalet är utmaningen, höstens val mot den demokratiske kandidaten är en formalitet). Cruz huvudmotståndare är Texas vice guvernör David Dewhurst, välbeställd, förutsägbar och tråkig. Allt Dewhurst säger låter som om han läser talking points från fokusgrupper. Jag har för övrigt träffat Dewhurst vid något tillfälle och närmast somnade.

Vem vinner? Mitt tips är Dewhurst, men resultatet kommer att bli en värdemätare på hur de republikanska gräsrötterna i Texas just nu står i valet mellan upprorsmakare och etablissemang. Och scenariet utspelas på flera håll. Härom veckan förlorade Indianas Richard Luger det republikanska primärvalet till Senaten mot Richard Mourdock, vilket delvis berodde på att Luger, som är 80 år, tappat en hel del stamina det senaste decenniet, men det kan också ses som ett ställningstagande mot etablissemanget och D.C.

I Utah utmanas etablissemangskandidaten Orrin Hatch av förre delstatssentorn Dan Liljenquist, 37. Mycket tyder på att Hatch kommer att överleva och vinna sin fjärde period i Senaten, men Liljenquist har entusiastiska anhängare.

I Nebraska slåss etablissemangskandidaten och åklagaren Jon Bruning mot gräsrotsfavoriten och delstatssenatorn Deb Fischer om vem som ska bli republikanernas kandidat mot demokraternas välkände Bob Kerrey.

Dessa republikanska primärval följs noga också av Mitt Romneys kampanj. De är långt viktigare än opinonsmätningar för att se hur stämningen faktiskt är inom partiet i dag, och resultaten kommer att bidra till hur Romney kommer att formulera sitt budskap under hösten.

Jag tycker mig ana två något motstridiga tendenser. Dels är ryktet om Tea Party-rörelsens död betydligt överdrivet. Den frustration och de värderingar som skapade denna viktiga massrörelse finns kvar. De kan när som helst återta förlorat utrymme i offentligheten. Givetvis skulle president Barack Obama älska en sådan utveckling.

Samtidigt tycks det som om det inte längre räcker att vara Tea Party-outsider för att vinna val eller göra kraftiga inbrytningar i opinionen och valresultaten. Utmanarna finns, men de tycks antingen förlora eller vinna på meriter och framtoning som väger tyngre än vad som krävdes i många av valen till Kongressen för två år sedan. Det tyder på att Romney kan vara trygg i att rikta sitt budskap mot mittenväljare, utan att frukta ett destruktivt uppror från de egna gräsrötterna.