I Sverige har ungdomsförbundens ”störningsgrupper” en lång och framgångsrik historia bakom sig. Trots väder och vind är de ofta på plats med plakat och tryckta t-shirts när motståndarens partiledare kommer på besök. Allt i syfte att störa partiets kommunikation och om möjligt tränga igenom mediebruset med protestaktionen. Exempelvis brukar moderata ungdomsförbundet sedan en tid tillbaka marschera sida vid sida med socialdemokraternas första majtåg. Ett harmlöst och ganska gulligt inslag i valkampanjer, tycker jag.

I USA är ”störningsgrupperna” något vassare i både form och språk. Bland annat skuggade den demokratiskt styrda kampanjorganisationen ”hundar mot Romney” den republikanska presidentkandidaten under primärvalen. Bilar med fastsurrade hundkojor på taket parkerades framför mediauppbådet för att ge Romneys ”hund-på-taket-historia” fortsatta vingar.

Men frågan är om kampanjerna nu behöver ta gräsrötterna i örat. I går tvingades Obamas rådgivare David Axlerod se delar av sitt Bostontal förstört av republikanska aktivister. En sådan upptrappning av markkriget har till slut bara förlorare.

***

I veckan blev förre presidentkandidaten John McCain utbuad av ensam åhörare på Memorial Day. En leende McCain sträckte sig fram över micken och kallade den bortsläpade buaren för ”Jerk!”. För den kommentaren fick han berättigade applåder från publiken.

***

I borgmästervalet i Toledo 2009 fick kandidaten Ben Konop hela sin presskonferens förstörd av en ensam buare. Konop kunde inte annat än skratta åt eländet (vem kan det som ser klippet?) som tyvärr slutade med att presskonferensen fick avbrytas.