I går höll både president Barack Obama och Mitt Romney tal i den extremt viktiga battleground-staten Ohio. Från Romney, som började en halvtimme innan Obama, fick vi vad vi vant oss vid: en kompetent uppräkning av Obamas misslyckanden, och en tydlig – om än valrörelsevag – egen färdriktning.

Vad beträffar Obama finns det bara en sak vi vant oss vid under senare tid, nämligen att han kommer att säga något dumt på fel sätt. Men i går var det uppenbart att Obama insett att hans spretighet och slappa formuleringar av budskap blivit ett problem. Han gav ett välformulerat och sammanhängande tal, som inte sköt över målet. Ohiotalet var en nystart, och för första gången på mycket länge gjorde Obama något helt rätt.

Budskapet var enkelt och välkänt: Krisen var Bushs fel, jag har gjort mer än vad man kunde förvänta sig, krisen är kvar, men ge mig chansen att avsluta vad jag påbörjat, ni kan lita på mig. Och om Romney vinner, då blir det mer av samma politik som skapade den ekonomiska krisen.

Det är ett lättbegripligt budskap och Obamas enda väg till omval. Han måste hamra in detta, framställa sig som trygghetsgarant, skrämmas med Romney, och jobba stenhårt i de delstater som kommer att avgöra valet. Då kanske han kan vinna en rysare.

Hittills har känslan varit att Obama och hans kampanj letat efter den magiska formeln som kommer att sänka Romney och skänka en bekväm seger till Obama. Att man förstått att läget är allvarligt och att den bästa möjliga utgången för Obama är en knapp seger  – det är en viktig insikt. Om jag varit bookmaker att jag sänkt oddsen något för en Obamaseger efter gårdagens tal.

Men de hade fortfarande varit lägre för Romney. Mätningarna fortsätter att röra sig i en riktning som gynnar honom, exempelvis kom det en mätning från Ohio som visade djup misstro mot ekonomin och riktningen, och gav Romney en ledning över Obama med tre procentenheter.

Och det kan mycket väl vara så att Ohio avgör allt i november.