Samma dag som Manuel publicerade inlägget om hur David Dewhurst kampanj beter sig mot Ted Cruz åt jag av en slump middag med en person som reser heltid med de båda kampanjerna, och bevakar dem åt en stor nyhetsorganisation.

Min kompis är en solid vänsterdemokrat. Det finns ingen sympati hos honom för någon av de republikanska kandidaterna. Han är också en av de skickligaste journalister jag känner, och jag litar närmast obetingat på hans påståenden när han gör dem i radio, TV eller press.

Jag frågade honom om Dewhurst reklamfilm mot Cruz, och han gav exakt samma bild som Manuel. Strukturen är ungefär denna:

Person A köper och säljer korv på Kiviks marknad. En av kunderna blir sjuk av att äta den. I en annan tid och på en annan plats vill person A köpa ett hus. Han anlitar person B som mäklare. Reklamfilmen handlar om hur person B är medskyldig till att korvätaren blev sjuk.

Och, ja, det är ett utmärkt exempel på något mer än negativ kampanjmetod. Det är smutsigt, utan att haka i det relevanta och sanna.

Och det är just därför Mitt Romney har dragit sig för att lämna ut sin deklaration. Obamas kampanj agerar som Dewhurst. De negativa budskapen är inte relevanta – ”han hade en hund på taket för trettio år sedan” – eller sanna – ”han vill förbjuda abort för incestoffer som blir gravida” (gav Obama ”lögnhals”-stämpel från FactCheck). Viktigt för jobbskapande och tillväxt? Är detta.

Vad kommer Obamas kampanj att göra med Romneys deklaration när den släpps? Redan har man sänt reklamfilmer som anklagar Romney för att fuska med skatten, för att inte betala någon skatt, för att placera sina pengar i skatteparadis för att dölja dem för amerikanska skattemyndigheten, IRS. Kritiken mot Obamakampanjens ljug växer, från republikanskt håll av uppenbara skäl, och från demokratiskt håll, då man ser hur Obamas starkaste tillgång – ”inte en politiker som andra, en särskilt moralisk politiker” – håller på att omvandlas till ett obehagligt skämt.

Från kampanjledningens håll slår man ut med armarna: ”Vad ska vi göra?” Fortsättningen på den frågan är ”När Romney hela tiden nitar oss med negativa budskap”. Well, de negativa budskapen handlar om hur Obama skött den offentliga ekonomin. Få skulle säga att det är off limits eller inte relevant. Vad Obamas kampanjfolk egentligen menar är, ”Vad ska vi göra? Vi har ju inget positivt budskap att komma med och inget negativt som biter på Romney, som INTE är båg”.

Självklart skulle Romney för länge sedan ha släppt fler år av sin deklaration än de han redan offentliggjort (de senaste två åren om jag minns rätt, inte de senaste tio , som hans pappa gjorde när denne försökte bli president). Och det är inte för sent. Den här kampanjens stora berättelse är emellertid hur Obama har sålt sin själ och förvandlats till den smutsigaste demokratiske presidentkandidaten sedan Lyndon B Johnson. Det kan han kontemplera när han packar ihop sitt bohag i januari nästa år. Var det så här det skulle bli?

*****

David Dewhurst eller Ted Cruz? Jag har träffat Dewhurst, och följt honom ett tag i hans roll som vice guvernör i Texas. Han skulle inte ha fått min röst. Han är en etablissemangskandidat i den dåliga meningen av det begreppet. Han är inte alls den sortens politiker som USA behöver i Senaten i dag.

Ted Cruz var en briljant, ung advokat, intellektuellt grundad i en aptitlig, konservativ samhällssyn, nyanserad och framåtblickande. När han bestämde sig för att försöka bli senator sålde även han sin själ. Retoriskt och i sina positioner har han bestämt sig för att vädja till det sämsta inom Tea Party-rörelsen. Jag tror att det är ett svårt misstag. Det går mode också i politiken, och Cruz klär sig det som var populärt förra eller förrförra året. Istället för att faktiskt bli en stark Texasvariant av Marco Rubio åker han till Senaten med en roll att leva upp till som kommer att vara lika kontraproduktiv som Dewhursts. Och, ja, jag tror att det blir Cruz, som vinner, även om det inte är avgjort.

Hoppet står till att Cruz gör det han tror måste göras för att vinna, och sedan återgår till att vara en verklighetsförankrad och nyanserad politiker när han hamnar i DC. Det lämnar en dålig smak i munnen av andra skäl, men kanske ändå är att föredra. Men inte heller Cruz skulle ha fått min röst. Jag skulle ha stannat på soffan.