Scott Brown, republikanen som överraskande vann fyllnadsvalet för Ted Kennedy för senatsplatsen från Massachusetts, står inför sitt första omval. Hans motståndare är en lika symboltyngd demokrat, Elisabeth Warren.

Här är Browns senaste reklamfilm, som upprepar ett tema vi börjar vänja oss vid. Jag tror att detta kommer att förfölja Obama ända in i november, jag tror dessutom att det kommer att innebära stora opinionsmässiga svårigheter för honom. Och jag tror att detta är sant på grund av att det ligger mycket i kritiken.

Enligt Romneykampanjens förhandsmaterial inför ett tal i Reno i dag om utrikes- och säkerhetspolitik, kommer Mitt Romney att försöka föra tillbaka diskussionen om läckor i Vita Huset på agendan.

Jag har diskuterat det här tidigare. Det fnns tecken på att Vita Huset har läckt konfidentiellt material om ytterst känsliga aktioner och samtal, för att få president Barack Obama att framstå som handlingskraftig.

Läckorna har fått stenhård kritik från hela det politiska fältet. Om de kan knytas till Vita Huset och Obamas närmaste medarbetare – eller Obama själv – då kan det faktiskt avgöra valet. Därför har jag förundrats över att den framväxande skandalen inte tagit mer plats i det offentliga samtalet under de senaste månaderna.

Nu tycks det som om Romney har bestämt sig för att ändra på detta. Om Vita Huset har något att dölja finns det mycket goda skäl för stark oro. Det ska bli ytterst intressant att se hur man bemöter Romneys frågor och eventuella anklagelser – det kommer att vara ledtrådar till vad som har hänt.

UPPDATERING: Den demokratiska senatorn från Kalifornien, Dianne Feinstein, på partiets vänsterflygel och ordförande i Senatens utskott för underrättelseverksamhet har enligt AP sagt att hon tror att läckorna åtminstone delvis kommer från Vita Huset: ”I think the White House has to understand that some of this is coming from their ranks…”

Däremot avfärdar hon tanken att de skulle komma direkt från Barack Obama. Men vad betyder egentligen det? Bara en idiot kan tro att Obama personligen läckt sådan information. Frågan gäller såklart om han varit medveten om eller godkänt läckorna. Och om detta inte kan bevisas, som ett brev på posten: hur kan han ha så svag kontroll över sina medarbetare i så viktiga frågor att den sortens läckor tillåts?

*****

För övrigt är talet ett avstamp på en resa som Mitt Romney nu ger sig ut på till England, Polen och Israel. Han behöver sätta en tydligare bild av sig själv i det avseendet, och det är värt att följa honom i fotspåren för att se hur han lyckas. Följ bloggen för det.

Vid sidan om mätningar som gäller sådant som hur presidenten hanterar sin uppgift, hur han sköter ekonomin, hur stark han är som internationell ledare, &c, mäts också regelbundet något mycket mera grundläggande: tycker du om honom? Ibland talar man om huruvida du skulle vilja gå ut och ta en öl med presidenten.

President George W Bush låg ofta bättre till i den mätningen, också när väljarna verkligen inte uppskattade sättet på vilket han skötte sitt jobb. Och president Barack Obama har också fått höga siffror i kategorin. Inget konstigt med det, båda männen ger solida intryck: vänliga, omtänksamma, ansvarsfulla familjemän, balanserade och pålitliga.

Men på senaste tiden har något dramatiskt hänt med Obamas siffror. Efter att legat konstant på över sextio procent visade NY Times/CBS i april att 42 procent hade en positiv bild av Obama medan 45 sade motsatsen. I förra veckans mätning var siffrorna 36 mot 48.

Det är en stor förändring. Inget har inträffat på det personliga planet som kan motivera förskjutningen, inga skandaler, inga utbrott. Kan det vara att stråken i Obamas personlighet av arrogans och elitism hamnat i förgrunden? Är det i sådana fall ett resultat av republikanernas enträgna försök att sätta den bilden?

Valet avgörs inte av vem som är mest lockande att dricka pilsner med, och för övrigt hade Mitt Romney nöjt sig med decaffeinated diet Coke, men det är en perception som har betydelse i samband med kommunikation.

Det ska bli intressant att följa huruvida detta är ett tillfälligt trendbrott eller om det amerikanska folkets relation till Obama faktiskt har förändrats.

*****

Var befinner sig Romney i samma sorts mätningar? Ungefär där Obama befinner sig i dag. Förändringen, om den är hållfast, innebär alltså inte att Romney är populärare än Obama, utan att ett övertag har tappats.

Super Pac American Crossroads – som grundades av Karl Rove och Ed Gillespie – har en ny reklamfilm ute, som tar sig an Obamas syn på småföretagare.

En gammal uppfattning är att presidentkandidater väljer sin vice med förhoppningen att denne ska kunna leverera sin hemstat. I själva verket finns det mycket lite som tyder på att väljarna fungerar på det viset. Det klassiska exemplet på hur detta faktiskt fungerade var när JFK plockade LBJ som running mate – egentligen mer för att hjälpa till i Södern, än i Texas specifikt.

Läs Robert Caros litterära kraftprov i fyra volymer (nummer fem är planerad) om LBJ, den senaste, The Passage of Power, behandlar just detta.

I en spekulationsartikel om huruvida Mitt Romney kan ta en delstat med särskild hjälp av en vice president-kandidat från den delstaten, noterar Micah Cohen att Romney/Pawlenty är den mest populära uppställningen i Minnesota, men att den fortfarande ligger elva procent efter Obama/Biden i mätningarna.

Minnesota har röstat på den demokratiske presidentkandidaten sedan Fred Flintstone var ung.

*****

President Barack Obama har samlat in betydligt mindre pengar än väntat. Mitt Romney har samlat in mer pengar än väntat. Obamas kampanj har spenderat betydligt mer än Romneys kampanj. Prognosen kan inte bli någon annan än att Romneys kampanj kommer att kunna utöva ett rejält tryck på Obamas kampanj från augusti och framåt. Känslan är att Obamas kampanj begått ett strategiskt misstag i hur pengarna använts.

Nu tycks det gå sämre och sämre för Nancy Pelosi och demokraterna i Huset att samla in pengar för de tjogtals nyckelval som måste tas på största allvar om Dem’s ska ha någon som helst chans att ta tillbaka majoriteten

Ledande demokrater drar sig undan från Pelosi och vill inte låta sig associeras med Husets demokrater, bland annat genom att inte ställa upp på fundraisers. Pelosi, som har ett mycket jämnt humör (alltid irriterad), är inte glad, men kan inget göra. I USA tänker politiker typiskt på sin egen valkrets och sitt eget omval först, och krävs det att bråka med partiets ledning, så tvekar man inte.

*****

Medan president Barack Obama åkte till Aurora, Colorado, för att ge stöd åt de sörjande och uppmuntran till dem som lokalt har en lång och tung uppgift framför sig, höll Mitt Romney tal i San Francisco. Återigen ändrade han sitt planerade tal till något ”mindre partisanskt”, och berömde presidenten för dennes agerande i samband med massmordet: I know the president is in Colorado today before he’ll be here in San Francisco, he’s visiting with families of the victims, which is the right thing for the president to be doing on this day and we appreciate that.

*****

Romney sprang visst på Australiens utrikesminister i en lobbyn till sitt hotell. Enligt Romney hade Bob Carr sagt att USA, ”… bara är en budgetuppgörelse ifrån att allt prat om USA:s nedgång ska upphöra” – och Romney gör en poäng av att han bad om tillåtelse att citera Carr.

Å ena sidan har Carr rätt, USA har precis allt på plats för att gå in i framtiden med stor tillförsikt, förutom en stark, parlamentarisk överenskommelse som långsiktigt tar sig an underskott och skuld. Å andra sidan är det inte lätt att se hur en sådan överenskommelse ska komma till stånd. Vad som krävs är majoritet för GOP i Huset, en filibustersäker majoritet för GOP i Senaten och Mitt Romney i Vita Huset – och därefter skickligt, politiskt handlag.

Vi är inte där i dag.

*****

Vi har inte sett mycket av Rick Santorum sedan han lämnade racet. Han har givit Romney sitt officiella stöd, men knappast kampanjat för denne – något enstaka framträdande, that’s all.

Bortom rampljuset har han dock ordnat både bok och egen Super Pac, och därmed garanterat sig en plats i utkanten av ljuskägeln. Precis rätt agerat om han tror att Romney kommer att förlora, och han själv tänker göra om försöket att bli president om fyra år.

*****

Washington Times har en bra sammanfattning av läget för Obama just nu, enligt torsdagens New York Times/CBS-mätning, och med hänsyn taget till kampanjernas ekonomiska läge.

Jag sammanfattar sammanfattningen: Obama ligger risigt till. Men läs själva.

Precis som Barack Obama ställde Mitt Romney in sina politiska engagemang med anledning av massmordet i Aurora, Colorado. I ett fyra minuter kort tal levde han precis som presidenten upp till kraven på en ledare i en svår stund:

“There will be justice for those responsible, but that’s another matter for another day. Today is a moment to grieve and remember, to reach out and to help, to appreciate our blessings in life. Each one of us will hold our kids a little closer, linger a bit longer with a colleague or a neighbor, reach out to a family member or friend.”

*****

Dygnet efter HD:s beslut att godkänna Obamacare gav donatorer 4,6 miljoner USD till Romneys kampanj. Sammanlagt samlade kampanjen in 24 miljoner i juni (106 miljoner om man räknar överiga kampanjorganisationer). Intressant är att små donationer (under 200 dollar) ökade med mer än hundraprocent jämfört med maj, och uppgick till 10 miljoner.

Romneys kampanj köpte annonser för knappt tjugo miljoner i juni, att jämföra med Obama, som annonserade för 43 miljoner dollar samma månad.

*****

Ron Paul, som fortfarande inte (i teknisk mening) hoppat av som kandidat, säger att han ”kanske kommer att rösta för Romney”.

*****

Den stora tänkaren Cher uttalar sig om president valet på Twitter:

”I Know u aren’t in2 politics,but you’ll pay High Price if u Don’t Know the enemy.Mitt Would Steal The Penny’s Off His OWN Eyes 2 B PRESIDENT.”

Hon kommenterade också Obamas och Romneys reaktioner på tragedin i Aurora:

“OBAMA! 2day He talked bout his Great Sadness off top oh his head! Romney needed 2 READ Cards 2 tell how SAD he was.”

Lågt och ironiskt, eftersom Obama, som verkligen gjorde ett starkt intryck i sitt korta kondoleanstal, alltid kritiserats för att han inte öpnnar munnen utan en teleprompter framför näsan.

*****

Mediamogulen Rupert Murdoch har kritiserat Romney för dennes sätt att bedriva kampanj, och varit en av de mest uppmärksammade konservativa kritikerna av den republikanske presidentkandidaten. Men kanske håller Romney på att vinna över Murdoch.

I dag skrev Murdoch på Twitter:

”At last Romney attacks, looks better. Keep it up! Still needs to address all Hispanics, 80 per cent Multi- cultural. Dole got 20, Bush 45.”

*****

President George W Bush har en inbjudan till konventet i Tampa nästa månad, men har avböjt att komma. Bush förklarar att Romney har hans fulla stöd, men att han fortfarande väljer att hålla sig borta från den politiska scenen.

Det är en lång amerikansk tradition att före detta presidenter inte lägger sig i det politiska skeendet. Jimmy Carter och Bill Clinton är undantag till reglen.

Tragedin i Aurora utanför Denver har naturligtvis fått stor uppmärksamhet här i USA. President Barack Obama skulle ha hållit ett vanligt tal vid ett vanligt valmöte, men när han gick upp på scenen hade han självklart bytt ut sitt manus för att prata till folket om massmordet.

Så långt inga konstigheter. Men i det här läget är det svårt att undvika frestelsen att göra politik av en mänsklig tragedi, och kanske särskilt så för Obama, som har en tendens att använda händelser som skulle kunna ena det amerikanska folket till att, subtilt men tydligt, föra fram ett politiskt budskap.

Inte den här gången. Presidenten höll ett värdigt och medkännande tal, som inte handlade om något annat än vad det borde. Jag tror att en del av de drabbade kunde hämta en smula styrka ur talet och, framför allt, att de många runtomkring de drabbade påmindes om vad som nu är deras uppgift.

Här är Obamas hela tal.

Vad handlar valet till president i USA om? I grund och botten detta:

“If you’ve got a business — you didn’t build that. Somebody else made that happen.”

Så sade president Barack Obama i Roanoke, Virginia, i fredags. Om någon blir president i USA med en sådan attityd till business, ansvar, risk och utfall, då har han lyckats förändra landets befolkning. Inte för evigt, kanske, men budskapet skulle ha diskvalificerat varje kandidat i varje val fram till Barack Obama.

Diskvalificerar det honom också?

Det görs mätningar varenda dag i USA, av allt möjligt. De skiftar i kvalitet, och även när de är av samma kvalitet kan de mäta helt olika saker. Om man exempelvis vill mäta hur läget är mellan Barack Obama och Mitt Romney inför höstens presidentval är det skillnad på att mäta nationellt och att mäta på delstatsnivå, att mäta troliga väljare eller registrerade väljare eller bara ett tvärsnitt av befolkningen. Urvalsprinciperna spelar roll också i andra avseenden, exempelvis om man fångar in mobiltelefonanvändare på ett effektivt sätt. Och så vidare.

Med det sagt, medan följer en mängd aktuella mätningar (sammanställda av RealClearPolitics), som, vill jag nog vidhålla, illustrerar en poäng jag gjort några gånger de senaste dagarna: att ingenting händer i mätningarna (vilket inte utesluter att det döljs intressanta rörelser om man gräver djupare i materialet).

Blandade mätningar från 19 juli:

Är USA på väg åt rätt håll?

Obamas job approval:

General election:

I sin senaste kolumn sammanfattar Karl Rove innebörden av president Barack Obamas sällsynt obehagliga smutskastningskampanj mot Mitt Romney – och som vanligt slår han huvudet på spiken i flera avseenden. Jag ger länken nedan, men bjuder på en sammanfattning.

Attacken att Romney ”skickat jobb utomlands” bedömdes av Washington Post vara ”missledande, orättvis och osann” och kallade i en ledare påståendet för ”struntprat”. Annenbergs FactCheck.org hittade inget stöd för anklagelsen, och det har ingen annan heller gjort. Obama har spenderat närmare 200 miljoner kronor under tre månaders TV-reklam för att göra detta påstående – mot bättre vetande.

Att Romney skulle ha varit VD för Bain efter 1999 är trams. Om det vore sant har Romney gjort sig skyldig till grov kriminalitet. Alla vet att han ägnade åren efter 1999 åt att jobba med OS i Salt Lake City. Det har inte hindrat Obamas kampanj från att påstå detta, med presidenten själv som främste dyngspridare.

Att stå kvar som CEO i formalia till motsvarigheten till VPC är rutin, något avgående VD:ar ofta gör under vissa givna omständigheter – som tjänstledighet. Apples VD Steve Jobs gjorde exakt samma sak när han avgick 2009. Självklart hade Securities and Exchange Commission vetat om i fall Romney bluffade. Därför kallade FactCheck.org Obamas påstående för ”missledande”, medan Washington Post förklarade att ”fakta i allt väsentligt friar Romney”.

Attackerna på Romneys pengar i utländska skatteparadis gäller redovisade och i USA skattade pengar, investerade genom olika fonder. Det är inget ovanligt sätt att spara pengar, och utnyttjas av ett antal anställda på Obamas eget kontor i Vita Huset. Ja, Romney har mer pengar än de flesta, men det finns inget skumt eller ovanligt i hur han investerar dem. Strukturen på anklagelsen är densamma som när svenskar anklagas för att äga aktier i tveksamma branscher av anledningen att de sparar pengar i fonder som äger aktier i den sortens företag.

Trots att Obama struntar i sanningen och kampanjar som en Texasdemokrat på 1940-talet har attackerna haft vissa negativa effekter för Romney. Som jag nämnt tidigare har den lett till kritik bland konservativa tyckare och donatorer för Romneys sätt att driva sin kampanj. De har dessutom gett stöd åt Obamas krav på Romney att lämna ut fler år av sin deklaration. Sammanlagt har detta lett till den bästa effekten för Obama: han har sluppit prata om sitt eget misslyckade presidentskap, diskussionen har gällt Romney. Och detta har varit avgörande för Obama under en period då olika siffror givit ytterligare styrka åt Obamas misslyckande, i form av dåliga jobbrapporter, sjunkande konsumentförtroende, och så vidare.

Därför är det viktigt för Romney att finna en motattack som inte är gnällig eller arg. I den stund han lyckas att, för det första, sätta den korrekta perceptionen bland väljarna att Obama struntar i sanningen för att slippa prata om läget i nationen och, för det andra, lyckas sätta fokus där det hör hemma, på politiska misslyckanden och alternativa åtgärder för jobb och tillväxt, då kommer de opinionssiffror som sedan länge knappast rört sig, att börja visa dåliga nyheter för den sittande presidenten.

Här är Roves kolumn.