Det var alldeles självklart att Romneys svar om sina skattedeklarationer till TV-stationen ABC News till slut skulle bli en giftig attackannons. Det handlar om att stänka tjära och sedan hoppas att andra kastar fjädrarna. Rullandet i sig sköter dock Romney utmärkt på egen hand.

Men om man nu ska vara lite allvarlig i sandlådan så vet naturligtvis Romney hur det egentligen ligger till. Man kan ju tänka sig att han gått igenom sina deklarationer vid ett hundratal tillfällen både inför och under detta val och i samtalen om VP-posten 2008. Så även efter en sen kväll med ett antal stänkare under västen kan han svaret på David Muirs enkla fråga: ”har du de senaste åren någon gång betalat under 13,9 % i skatt?”

Problemet är att han varken kan säga det ena eller det andra. Säger han nej, vill ju hela världen se bevisen. Säger han ja, är det ridå ned. Och allt det här vet spinndoktorerna runt Obama. Och allt det här vet spinndoktorerna runt Romney.

Annonsen kommer följa Romney under den pågående kampanjresan i Virginia, North Carolina, Florida och Ohio.

***

Skitigt? Absolut! Men Romney måste ha glömt hur han tömde tonvis med sopor över sina motkandidater Gingrich och Santorum för att säkra biljetten. Några av attackerna var så låga att hans egen Super-PAC, ”Restore Our Future”, nu har rensat bort annonserna från nätet.

***

RPM har helt rätt: det ekonomiska läget är svårt och mycket i historien talar därför för ett omval. Men det går ju även att vända på steken. Hur många republikanska utmanare om presidentposten i modern tid har haft sämre ”likeability” än Romney? Varken Bob Dole, George W. Bush eller John McCain fick lika uselt betyg som väljarna nu ger Mitt Romney. Och det trots det bistra ekonomiska läget. Antingen säger det något om Romney själv och republikanernas politik eller så förstår man att Obama ärvde den djupaste ekonomiska krisen sedan depressionsåren.  Annars är det ett oförklarligt mysterium.

***

Eftersom jag inte kan se RPM:s minspel tolkar jag att hyllningen till mätinstitutet Rasmussen Report var ett humoristiskt utspel. Ett spratt. Annars är också det ett oförklarligt mysterium. Jag menar: så grovt som de bommade i kongressvalet 2010 när nästan samtliga republikaner fick alldeles för höga tal, för att ge ett av många vinklade exempel i tiden.