Snart på väg mot det stora vackra äpplet i väster och den andra debatten mellan Obama och Romney. Orosmolnen, mörka och hotfulla för tillfället, tornar upp sig på horisonten och den nervösa stämningen i Chicago-högkvarteret går nästan att ta på. ”Inget får gå fel nästa vecka, för då…”, här stannar min kampanjkälla mitt i meningen för han vet att nästa ord på väg är en förbjuden tanke. Så får man bara inte tänka. Men så tänker de. Och så tänker jag.

Det är en politisk grymhet att den årslånga valrörelsen kokar ner till 90 minuter TV-sänd debatt i en förort till New York. Vem är det elaka geniet som skriver ett sådant manus, undrar jag medan jag fortsätter att djupdyka i de senaste Pew-siffrorna.

Det sägs från demokratiskt håll att det inte är en ”game-changer” vi bevittnar just nu. Men snälla rara: när är det då en ”game-changer”? Vi som såg genomklappningen i Denver – det sämsta framträdandet i Gallups historia – glömmer den inte i första taget. För mellan varje tafatt replikskifte som Obama levererade sjönk CNN:s live-kurva till botten. Och kanske värst: Romney fick ljuga sig blå nästan helt utan motstånd. Borta var alla ofinansierade skattesänkningar för rika, kupongsystem av Medicare och motståndet till statligt subventionerade jobb. Det var plågsamt då men kanske plågsammare nu.

För svaret från Obama-kampanjen blev nya bittra attackannonser. Och då raskt över till en grundläggande livsregel: det du säger bakom ryggen på en person ska du också våga säga framför. Det gäller mina barn och det borde även gälla amerikanska presidenter. Dessutom vill ingen med politisk självaktning vinna val genom tillrättalagda budskap i köpta mediekanaler. Man vill vinna med politik där egna visioner triumferar och motståndarens krossas till grus.

Kanske är det inte så illa, egentligen. Redan nu ser man en återhämtning för Obama i Gallup och Rasmussen. Men avståndet har krympt och i flera viktiga svingstater är det millimeterjämnt. Så det är fortfarande fördel Obama när man studerar opinionsstatistiken. Men jag packar den svarta slipsen ändå. Lika bra att vara förberedd på det värsta. Jag måste ju lita på min kampanjkälla, trots allt.
***
Romney förklarade på en pressträff 2006 hur jobbstatistik ska tolkas:

“There will be some people who try to say, ’Well governor, net-net you’ve only added a few thousand jobs since you’ve been in.’ Yeah, but … we were in free-fall for three years and the last year of that I happened to be here and then we’ve turned it around as a state, private sector, government sector turned it around and now we’re adding jobs…. I’m very pleased that over the last two, two-and-a-half years we’ve seen pretty consistent job growth.”

Låter som Obamas pressekreterare.