Kommer du ihåg Seamus – Romneys familjehund som 1983 fick åka med på en 12-timmars skräcktur på biltaket? Men trots att han är död sedan länge gör han nu en storstilad come-back.

Det är Rick Santorums rådgivare, John Brabender, som blåser liv i historien genom att slå tillbaka på Romneys påhopp tidigare i veckan: “Quite frankly, I’m not sure I’m going to listen to the value judgment of a guy who strapped his dog to the top of the roof of his car and went hurling down the highway.”

För det citatet belönas Seamus med en plats på Washington Post förstasida (se nedre vänsterspalt). Och spara citatet – det är en klassiker.

Från att ha spelat en undanskymd biroll i valrörelsens öppningsscen pratar nu alla om Rick Santorums ”momentum”. Jag minns en av de första TV-debatterna från i höstas: han var placerad längst ut på ett hörn och för varje minut som de stora grabbarna fick prata tilldelades Santorum på sin höjd en bråkdel. Till slut ledsnade han och ropade till moderatorn: ”Här borta i Sibirien är det riktigt kallt!”. Han var en politisk underdog som klädd i skjorta, slipover och chinos åkte runt i en pick-up på valmötena i Iowa.

Men den tiden är nu till ända. I förrgår anlände han till Puerto Rico i skräddarsydd kostym, Land Rovers med tonade rutor, Secret Service-bevakning och motorcykelkortege. Förvandlingen från den principfasta grannen till statsmannen med globala ambitioner tog litet drygt tre månader.

Samtidigt slår det mig. Många av dem som röstar på honom gör det i protest mot Mitt Romney. De är varandras motpoler i mångt och mycket, och just den kontrasten har varit ett av hans främsta vapen. Skulle han inte tjäna på att fortsätta vara den fattiga outsidern med de starka värderingarna? Eller är förvandlingsnumret ett måste för att övertyga partitopparna om att han är redo axla ansvaret som Commander in chief?

***

På tal om Puerto Rico. Santorum har en närmast unik begåvning att sätta folks känslor i svall. Han kallar det själv för övertygelse – att oavsett konsekvenserna alltid säga vad han står för och tror på. Men tämligen ofta blir resultatet det omvända: ett begynnande tecken på politisk tondövhet. Hur ska man annars förklara att han strax före avresan till Puerto Rico reser kravet på att göra engelskan till huvudspråk på den spansktalande ön?

Motsatsen till populism måste vara santorism.

***

Santorums budgetkampanj går nu på offensiven i Illinois. Hans Super PAC ”Red, White and Blue Fund” har köpt TV-tid för tre miljoner kronor med en tydlig passning till tisdagens väljare: lita inte på Mitt Romney.

***

Under strecket

”Vad sysslade du med på bloggen i går natt?”. SMS:et är helt berättigat och mitt uppriktiga svar är: jag tog mig vatten över huvudet och höll nästan på att drunkna. Den katastrofala utgången var egentligen given på förhand. Jag som varken har Facebook, Twitter eller något så självklart som mejl i mobilen skulle nu live-streama Obamas film på nätet. Från stavgång runt kvarteret till att korsa nordpolen på skidor, för att prata i prestationstermer.

För att göra en betydligt mycket längre historia kort: fick en personlig inbjudan att se filmen före alla andra, publicerade glatt länken på bloggen, blev tillsammans med alla läsare utsparkade från Youtube och sedan fick vi snällt vänta en timme längre än alla VIP-are.

Från och med i dag har RPM därför befordrats till IT-ansvarig på bloggen.

Uppdatering

Jag är uppenbarligen ett riktigt teknikjon – men nu fick jag just information av en läsare att länken fungerar igen. Den tidigare uppdateringen går därmed i papperskorgen. Ursäkten behåller jag dock för säkerhets skull. Kanske funkar det, kanske inte. I värsta fall – ring 118 118 och be om att bli kopplad till Obamas IT-support.

Inser att hela det här blogginlägget kan gå till historien som ett av de allra märkligaste.

***

Förhandsspekulationerna har fyllt spaltkilometer i världspressen. Men kommer Oscarsvinnaren Davis Guggenheims dokumentärfilm om Obamas tid som president att leva upp till alla förväntningar? Självklart, säger alla demokrater. Naturligtvis inte, svarar republikanerna.

Klockan 01.00 i natt bjuder proffstyckarna dig på en exklusiv förhandsvisning av filmen. Följ länken och luta dig tillbaka.

Fakta om filmen

Regissör: Davis Guggenheim

Berättarröst: Tom Hanks

Huvudroll: Barack Obama

Längd: 17 minuter

Uppfattas du av andra som något av en faktanörd när det kommer till det pågående republikanska nomineringsvalet – då är det här PM:et från Santorums strateg John Patrick Yob en riktig sockerkaka. Ni andra uppmanas att hoppa över läsningen.

***

Julianne Moore gör en fantastisk rolltolkning av Sarah Palin i den omdebatterade HBO-filmen ”Game Change”. Lika som bär, helt enkelt. Men det som framför allt slår mig när jag ser klippet är saknaden. Efter Sarah Palin. Hon gjorde trots allt valet 2008 oförutsägbart och lite roligare.

**

USA-soldater som avslöjas med att begå vansinnesdåd, urinera på döda kroppar och bränna Koranen har gett avtryck i den allmänna opinionen. En majoritet av amerikanerna vill nu påsskynda tillbakadragandet av de amerikanska trupperna från Afghanistan. Opinionsstödet för Rick Santorums förebyggande anfall mot Iran lär knappast ha stärkts den senaste tiden.

***

Var går egentligen gränsen mellan negativa och smutskastningskampanjer? Jag kommer återkomma till det i ett längre inlägg senare i veckan. Men vad sägas om nedan annons från aktivisten och Ron Paul-supporten Robert Morrow i gratistidningen Austin Chronicle från i höstas? Framför allt undrar man: hur tänkte chefredaktören Nick Barbaro egentligen?

Jag skrev i mitt tidigare inlägg att vi har en något skev uppfattning av Rick Santorum i svensk media. Om man dyker ner i den stora bassängen av väljarfakta framträder en tydlig bild från valet i Mississippi och Alabama i går. Han är en riktig kvinnokarl i södern.

Här följer en kort sammanställning mellan Rick Santorum och Mitt Romney

Alabama

Kvinna: Santorum 38 %, Romney 30 %

Arbetande kvinna: Santorum 39 %, Romney 20 %

Gift kvinna: Santorum 38%, Romney 35%

Mississippi

Kvinna: Santorum 35 %, Romney 32 %

Arbetande kvinna: Santorum 32 %, Romney 31 %

Gift kvinna: Santorum 41 %, Romney 31 %

Men männen då, kanske du undrar? De föredrog Newt Gingrich.

Efter ett snabbt gästspel i Missouri och Puerto Rico på lördag rullar nu turnén norrut till Obamas bakgård Illinois på tisdag. Några domare som rider till vallokalen lär vi dock inte få se i denna industritunga delstat. Följer man medierapporteringen låter det exakt likadant som det gjort sedan republikanernas US-Tour startade: nu avgörs det! Vilket är det enda vi kan vara säkra på att det inte gör. Men vinner Santorum – ja, då drar det ihop sig till en nagelbitare.

***

Så länge Newt Gingrich finns kvar i primärvalen fortsätter han att splittra de konservativa väljarna mellan sig själv och Rick Santorum. Det är nu Mitt Romneys smala lycka och en faktor som påskyndar nomineringen av honom. Kanske slutar det med Newt som utrikesminister i Romneys framtida administration. Hur galet är inte det på en skala?

***

Någon som tror att Chicagos borgmästare och Obamas förre stabschef Rahm Emanuel – dessutom en av de absolut smartaste strateger jag träffat – kommer låta republikanernas primärval i Illinois att gå obemärkt förbi? ”Rahmbo” väntar med laddat vapen, var så säker.

***

Dagens mejl. Jag fick ett fint och klokt mejl från en läsare som undrade varför vi ”journalister” endast beskriver Rick Santorum som en mer eller mindre mentalsjuk på rymmen, för att hårdra det hela. Svaret är ganska enkelt: I Sverige är politik framför allt RUT-rapporter, skattetabeller, ersättningsnivåer, budgettak och reformutrymme. Att som svensk politiker fylla i felaktiga uppgifter i deklarationen är därmed den största synden i väljarnas lagbok. Så är det inte i USA. Filosofiska, religiösa och moraliska vardagsfrågor är minst lika viktiga för en mycket stor andel av väljarkåren.

Det finns något demokratiskt vackert över det. Även om det i just Santorums fall utvecklats till en sorts besatthet. Lagom är ett fint svenskt ord som borde gå på export.

Dagens SMS. Fick en rolig påminnelse från Sveriges i särklass bästa politiska USA-kännare. I en TV-debatt mellan Ted Kennedy och Mitt Romney i senatsvalet 1994 smög sig Kennedys medarbetare in i studion och bytte ut talarstolarna. Anledning var att Kennedy fläskat till sig under valrörelsen och inte hunnit banta sig i form till den viktiga TV-drabbningen. Resultat? Kennedy såg normalviktig ut bakom den jättelika talarstolen medan Romney framstod som en förkrympt skolpojke.

Politiskt fotarbete när det är som allra bäst.

Trots de republikanska kandidaternas gravt ojämlika villkor vill nomineringsprocessen aldrig ta slut. Nattens val påskyndar knappast det avgörandet. Det slutade med att Alabama och Mississippi oväntat – vilket Proffstyckarna varnade för – valde Rick Santorum, och med några få procent av rösterna kvar att räkna håller Newt Gingrich andraplatsen i båda delstaterna. Även om samtliga därmed fick en anledning att fortsätta resan mot konventet i Tampa är hoppet nu definitivt ute för Gingrich. Men det kan ta några flaskor bourbon att svälja den insikten.

Den ende som bör hålla segertal i dag är Barack Obama.

***

Röstfördelning

Alabama: Santorum 34,5%, Gingrich 29,3% och Romney 29%.

Mississippi: Santorum 32,9%, Gingrich 31,2% och Romney 30,3%

Sammantaget kommer de tre få ca 17-23 delegater var efter nattens val.

***

Det vill liksom inte ta sig för Mitt Romney. Han har pengarna och partistödet. Han ser ut och pratar som en republikansk presidentkandidat ska göra. Men han saknar till skillnad mot Rick Santorum både en utvecklad ”gyn-politik” och en tydlig invasionsplan av Iran. Delstaterna i södern och de mer konservativa enklaverna norröver litar därför inte på att han kommer att företräda deras intressen i Vita Huset.

Who would. in fact?

***

Enligt en PPP-mätning i går tror ca 50 % av väljarna i Alabama och Mississippi att Obama är muslim. Och ca 25 % anser att giftermål mellan exempelvis en svart och vit bör förbjudas. Mississippi kanske inte brinner. Men det pyr fortfarande lite grann.

Nu återstår inte många timmar till Alabamas och Mississippis republikanska väljare ska rösta på sin favoritkandidat. Med undantag för demokraternas primärval 1984 har ingen av delstaterna spelat någon framträdande roll tidigare. Nu riktas dock allas ögon mot södern. På en punkt har dock delstaternas primärvalsväljare utmärkt sig – de är urusla på att tippa rätt i opinionsmätningar.

I primärvalen 2008 hade exempelvis Hillary Clinton ett övertag på Barack Obama med en procent inför röstdagen. Obama vann sedan med 14 procent. Lika fel träffade mätinstitutet hos de republikanska kandidaterna. John McCain ledde med i genomsnitt 4 procent mot Mike Huckabee. Det slutade med att Huckabee stod som vinnare med lika stor marginal.

Följaktligen: allt kan hända i natt.

***

Romney och hans Super PAC ”Restore Our Future” har plöjt ned ca 8 miljoner kronor i TV-annonser i Alabama och Mississippi de senaste dagarna. Det är 6 miljoner mer än vad Gingrich och Santorum har investerat tillsammans. Dessutom är en övervägande majoritet negativa annonser.

Av 28 906 TV-spottar som ”Restore Our Future” har sänt sedan starten av primärvalen har 96 procent eller 27 834 varit negativa. Mer förvånande är att såporna ”Dr Phil”, ”Makt och begär” samt ”General Hospital” sticker ut som de mest populära programmen för medieköpen.

***

På tal om debatten i Proffstyckarna om alla nya opinionsmätningar. Hör Gallups Frank Newport och USA Todays Susan Page samtala om de senaste mätresultaten. Så här låter påannonsen: ”Several positive indicators for President Obama’s re-election campaign: economic confidence is rising, Obama’s job approval is up, and a growing number of Americans believe the country is on the right track.”

***

RPM skriver en intressant text om eländesindex. Men går det verkligen att jämföra olika tidsepokers olika utmaningar? Exempelvis skulle Reinfeldt hamna på en topposition med ca 10 i index i valet 2010. Vad hände med Lehman Brothers, Bear Stearn, Merrill Lynch, AIG, Fannie Mae och Freddie Mac. Vad hände med den största finansiella härdsmälta sedan depressionsåren i slutet av 30-talet?

Eller har vi redan glömt? Jag låter som Borg, hör jag mig själv tänka.

De republikanska hardcore väljarnas skepsis mot att Romney inte skulle vara en ”äkta” republikan kanske inte är alldeles grundlös. Åtminstone inte när Romney själv får beskriva sin politiska hemvist. Inför guvernörsvalet i Massachusetts 2002  sa han följande om R:ets (Läs: Republikan) innebörd: ”Det är alltid en börda att kampanja med ett ”R” efter sitt eget namn” och ”jag tror att det står klart för distriktsväljarna att mitt ”R” inte står så mycket för republikan som för reformist”.

I dag låter det naturligtvis annorlunda.

Efter kvällen viktiga val i södern kommer den republikanska nomineringsprocessen kanske att ta en ny vändning. Misslyckas Newt Gingrich att vinna i Alabama får vi snart se en svettig och blodig handduk kastas in i ringen.

För demokraterna vore det olyckligt. Den pågående valrörelsen dränerar huvudkandidaten Mitt Romneys kampanjkista och lämnar en inte alldeles smickrande bild av kandidaterna efter sig. Lämnar Newt fältet ökar även trycket på att Rick Santorum snart ska göra detsamma.

Därför skjuter nu det demokratiska partiet in en rad nya attacker – här och här – på Mitt Romney. Huvudsyftet är att försvaga hans ställning och indirekt ge Santorum och Gingrich en hjälpande hand på traven. Drömmen om en ”contested convention” – att ingen av kandidat har en majoritet av rösterna innan konventet i augusti – lever för demokraterna.

Men varför väljer demokraterna frågan om sjukvårdsreformen Medicare, kanske du undrar? Helt enkelt för att den tjänar som mobiliserande för de demokratiska väljarna och ogillas starkt av de republikanska. Dessutom har Romney själv en gång i tiden infört en egen delstatsversion av reformen – den s.k. Romneycare.