I Louisiana vann Rick Santorum med precis så mycket som han hade hoppats och kanske lite till: 49 procent mot Mitt Romneys 26,7. Därmed bekräftades tidigare mönster, att den som vinner en viktig seger i de här primärvalen inte lyckas bygga något momentum. I går var Romneys triumf i Illinois glömd.

I delegaträkningen fick Santorum 10 delegater, Romney fick 5, medan resten inte bestäms förrän i sommar (5) eller fördelas vid delstatens caucus om en månad (23). Deras fördelningen kommer att avgöras dels av gårdagens resultat, dels av korridorsnack och telefonsamtal mellan nu och då. Enkla och klara regler som vanligt, alltså.

Vallokalsundersökningarna visar vad vi nog visste på förhand, nämligen att Santorum fick de mycket konservativa och de evangeliska rösterna. De som betraktade uppgiften att besegra Barack Obama i november som viktigast röstade på Romney. Splitten män och kvinnor var obetydlig för Romney och Santorum. Här finns en massa ytterligare information för den intresserade.

För övrigt fick Newt Gingrich 15,9 procent av rösterna och Ron Paul fick 6,1 procent. Ingen av dem vann därmed några delegater.

Nästa viktiga dag är 3 april, då Wisconsin – om vi får tro Santorum – kommer att vända allt till hans fördel.

Det här lilla meningsutbytet har jag missat, men med tanke på Paul Ryans budgetförslag, och mina påståenden om Barack Obamas budget för 2013, är det ju fortfarande aktuellt.

Vid en utfrågning den 16 februari inför Husets budgetkommitté, som ju Ryan leder, bad denne Obamas finansminister Tim Geithner beskriva administrationens plan för att bemöta risken för en skuldkris. Geithner svarade:

”Vi kommer inte hit i dag för att hävda att vi har en bestämd lösning på det långsiktiga problemet. Det vi vet är att vi inte tycker om er lösning.”

Och det är exakt så Obamas kampanj kommer att bedrivas i höst.

Det finns en twist på det Manuel berättar om, hur en person ska ha skrikit ”låtsas att det är Obama” när Rick Santorum var på en skjutbana i går och avlossade skott mot en måltavla i formen av en silhuett av en människa.

Kommer ni ihåg Game Change, filmen som hade premiär för ett par veckor sedan? Denna dokumentär hävdar att republikanska gräsrötter skrikit ”kill him” om Barack Obama vid valmöten 2008. Och precis som Secret Service nu utreder händelsen i går, utreddes två sådana incidenter 2008 mycket noggrant.

Jag menar alltså mycket noggrant. Att vara toppolitiker i USA är liksom i Sverige ett farligt yrke. Säkerhetstjänsten trålar ständigt efter potentiella galningar eller våldsverkare. År 2008 kom man fram till att påståendet att folk skrikit att Obama borde dödas var ryktesspridning från vänsteraktivister. Det hindrade inte Game Change från att påstå om republikanska gräsrötter att de betedde sig som mordiska galningar.

Man ska alltså inte tro allt man läser på nätet, eller i tidningen för den delen. Här är ett tips: när ni läser hur människor i andra länder är galna, prova först hypotesen att utlänningar kanske är ungefär som vi, och att rapporterna är falska eller hårdvinklade. Överraskande ofta landar man då i en mer trovärdig berättelse.

Nästa månad kommer Michelle Obama att ta emot deltagarna i NBC:s Biggest Loser i Vita Huset, och köras ett träningspass med dem. Ovärdigt för The First Lady att hänga i dokusåpor (Michelle Obama har tidigare varit med i en matlagningsdokusåpa och en husrenoveringsdokusåpa)? Eller föredömligt, med tanke på Michelle Obamas arbete för att lära amerikaner äta bättre?

***

Jim Yong Kim, tidigare president för Dartmouth College, har utsetts till ny chef för Världsbanken av president Barack Obama. Utnämningen har kritiserats för att inte vara meritgrundad, Jim Yong Kim är inte ekonom. Personligen undrar jag hur mycket sanning det legat i korridorsnacket om att Hillary Clinton drivit sitt eget namn som efterträdare till Robert Zoellick.

***

Den här reklamtrailern från Rick Santorum har fått en del uppmärksamhet. Welcome to Obamaville klipper bland annat ihop Barack Obamas och Mamhoud Ahmadinejans ansikten.

Trayvon Martin var en 17-årig afrikanamerikansk pojke som i slutet av februari sköts ihjäl i Sanford av George Zimmerman. Fotografier av Martin visar en stilig och frimodig pojke, som man gärna skulle se som sin egen dotters träff till skolans avslutningsfest. Men det blir ingen sådan fest för Trayvon Martin.

Kort återgivning: Martin såg en basketmatch på TV hemma hos sin pappa. I pausen gick han till 7-Eleven för att köpa godis. När George Zimmerman såg en svart tonåring med huva lunka omkring i bostadsområdet drog han slutsatsen att det var en gangster på jakt efter trubbel. Efter en kort konfrontation sköt han ihjäl Martin.

Bakgrund: Martin tycks ha varit inte bara skötsam, utan exemplarisk. Duktig i skolan, vänlig, föredömlig. Zimmerman tycks ha varit en labil rättshaverist. Han hade status som någon sorts ordningsvakt, och har i den funktionen ringt 911 ett femtiotal gånger senaste åren för att rapportera misstänkta individer av skäl som bedömts som ogrundade. Varför? På jakt efter hjältestatus? Paranoid? Svårt att säga, såklart, men något fel tycks det ha varit på honom.

När han såg Martin ringde han som vanligt 911, och berättade om en misstänkt individ som smög omkring bland husen med handen innanför byxlinningen (d.v.s. troligen beväpnad). Larmcentralen uppmanade Zimmerman att hålla sig i bakgrunden, att polis var på väg, och när Zimmerman berättade att han förföljde Martin blev han ombedd att dra sig tillbaka.

Martin själv ringde sin flickvän och berättade att han var förföljd av en konstig man. Hon uppmanade honom att springa. Sedan bröts samtalet.

När polisen kom till platsen arresterades inte Zimmerman, eftersom bedömningen som gjordes var att han hade agerat i självförsvar.

Efterspel: Mycket pekar på att Martin blev ett oskyldigt offer för en kombination av Zimmermans fördomar och psykiska instabilitet. I Florida har man självförsvarslagar som gör det lagligt att använda våld, t.o.m. dödligt våld, om man har goda skäl att tro att man själv är allvarligt hotad. Lagen är en s.k. stand your ground law, vilket innebär att man inte behöver dra sig tillbaka först, motvåld behöver inte vara sista utvägen.

Frågan som kommit upp är givetvis om Martin dödades på grund av att han var svart. Det tycks inte som om Zimmerman är fördomsfull mot svarta i generell bemärkelse, inget i hans tidigare umgänge eller uppförande har nämnts som tyder på det. Men hade han reagerat likadant om Martin varit vit?  En del av försvaret för Zimmerman hävdar dock att det var först i slutskedet av händelsen som han blev medveten om att Martin var svart.

Diskussionen gäller också polisen agerande. Varför arresterades inte Zimmerman? Varför tog man så lättvindigt på uppgiften från Zimmerman att han agerat i självförsvar? Berodde det på att den döde på trottoaren var svart? Om en vit pojke i medelklasskläder legat där, hade Zimmerman då kunnat gå hem som en fri man?

Just nu är läget givetvis ett annat, åklagare undersöker fallet, och Zimmerman kommer att ställas inför rätta (däremot är det inte alls uppenbart att han kommer att fällas). Men efterspelet stinker.

Självklart har också Floridas stand your ground law kommit i fokus. Är lagen rimlig i sin skrivning och tillämpning?

Politiken: Häromdagen uttalade sig president Barack Obama om fallet, vilket nog var oundvikligt. Obama sade två saker som han kritiserats för, dels att Martin såg ut som Obamas egen son skulle ha gjort om han haft någon, dels att alla amerikaner behöver söka inom sig själva för att hitta orsakerna till att Martin dödades.

Kritiken mot det första uttalandet gäller Obamas tendens att placera sig själv i centrum av skeenden, tolka sådant som sker på ett sätt som gör Obama själv till huvudfigur. Det andra uttalandet gäller föreställningen att detta är ett hatbrott mot svarta, och att alla är skyldiga varje gång sådana brott begås.

Den som uttalat sig kraftfullast är Newt Gingrich: ”Det handlar inte om hur den unge mannen såg ut. Varje ung amerikan oavsett etnisk bakgrund ska vara trygg, punkt, slut. Menar presidenten att det varit OK om det varit en vit som skjutits, eftersom han inte sett ut som honom?” Och vidare: ”Det där är bara nonsens som splittrar landet. Det är en tragedi att denna unga man sköts. Det hade varit en tragedi om det varit någon från Puerto Rico eller Kuba eller om han varit vit eller asiatamerikansk eller om han tillhört ursprungsbefolkningen. Någonstans borde vi prata om amerikaner. När något går fel för en amerikan är det sorgligt för alla amerikaner. Att försöka göra detta till en rasfråga är i grunden fel. Jag tycker det är motbjudande.”

Och det är det ju också. Om det nu inte är en rasfråga.

Den kontroversielle talk show-värden Geraldo Rivera kastade bensin på elden när han skrev att Martin inte skulle ha blivit attackerad om han inte varit klädd i huva, enligt logiken att ”kvinnan inte blivit våldtagen om hon inte varit sexig”. Denna idiotiska observation fick inte bara Riveras egen son att säga att han skämdes för sin far, utan lockade dessutom den sällan nödbedde Jesse Jackson in i diskussionen för att kritisera Rivera. Med vanlig nyansförmåga förklarade Jackson att också vita brukade klä sig i huvor – när de skulle bränna kors innan de lynchade svarta.

Det är just nu omöjligt att säga vart den här diskussionen kommer att ta vägen, men min bedömning är att den riskerar leva kvar och göra skada. Kan Obama låta bli att exploatera händelsen? Och kan republikanska debattörer låta bli att hånfullt avfärda den starka och högst förståeliga vilja som finns bland afrikanamerikaner att älta den här sortens händelser?

Romney? Han har hållit låg profil och jag är inte orolig för att han kommer att tappa sin värdighet i samband med den här frågan.

Någonstans sitter Treyvon Martins föräldrar och saknar sin son. Den innersta förhoppningen är såklart att det offentliga samtalet ska kunna hantera den här händelsen på ett sätt som inte ytterligare försvårar deras sorg. Inte mycket tyder på att den förhoppningen kommer att infrias.

Illegal invandring var en het potatis tidigare i flera debatter i vintras, och noterbart var att Mitt Romney nitade övriga fältet ifrån höger. Varje kandidat förklarade tydligt att legal invandring är viktigt och positivt av flera olika skäl – dynamiken i mötet mellan kulturer, demografin, USA som frihetssymbol – men icke desto mindre fanns det en diskussion om att retoriken och de hårda förslagen mot illegala invandrare kunde spilla över i en allmän negativ känsla mot framför allt invandrade afrikaner och hispanics. Flera framstående republikaner bad Romney och de andra att tona ner retoriken.

Efter drygt hälften av primärvalen har nu American Enterprise Institute sammanställe resultaten från de sjutton delstater där det gjorts riktiga vallokalsundersökningar.

I femton av dessa sjutton delstater fanns ”illegal invandring” som kryssmöjlighet för ”viktigaste frågan”. Det var bara i Arizona som mer än var tionde väljare ansåg att illegal invandring var den viktigaste frågan, och även där var det färre än 15 procent som kryssade detta som toppalternativ.

I alla delstater har ekonomin varit viktigast.

Läs dessa två berättelser.

Story I: Barack Obamas regering har drivit frågor om personlig integritet i informationsfrågor med ungefär samma inställning som din genomsnittlige Kungsholmsliberal. När verkligheten har mött idealen har såklart agerandet anpassats (Patriot Act, upphovsrättsfrågor), men det har varit mycket tydligt att Obama vet att unga, nätaktiva personer är en viktig väljargrupp för honom, och han har anpassat sitt budskap i enlighet med detta.

Förra månaden formulerade han exempelvis en Bill of Rights för konsumenter, med sju principer som han vill att politiken tar sig an för att skydda människor från riskerna med all den information som företag samlar in om dem i egenskap av kunder.

Vad får man samla in? Hur får man korsköra databaser? Vem äger informationen? Hur får den användas?

Frågorna är många. Obama betonar att enskilda ska ”utöva kontroll över vilken personlig information som företag samlar in och hur de använder den”.

Ett annat högprofilerat utspel från presidenten har varit att uppmana Google och Facebook att utveckla sina principer på området. Detta följde dessutom på hårda anklagelser från Federal Trade Commission mot Google och Facebook. Myndigheten mer eller mindre anklagade företagen för att ljuga offentligt om hur de utnyttjar sina användare.

Obama: ”En sak måste vara klar, och det är att även om vi lever i en värld där vi byter personlig information mer öppet än förr, så måste vi tillbakavisa slutsatsen att integritet är ett gammaldags värde. […] … vi behöver den mer i dag än någonsin.”

Story II: Obamas kampanjhögkvarter i Chicago har investerat miljoner och åter miljoner dollar i att skapa databaser för att med högsta precision kunna målinrikta sina budskap i årets valkampanj. Man sammanställer personlig information om människor, som dessa inte alltid känner till att de lämnar ifrån sig. Enligt integritetsförespråkare i USA utgör verksamheten exakt den sortens digitalt snokande som Obamas eget integritetsprojekt syftar till att stoppa.

Frågor har ställts om saken till Obamas kampanj och till partiet, men båda har vägrat att kommentera . Däremot upplyser Obamas regering oss att konsumenternas Bill of Rights inte gäller för politiska kampanjer. Varför inte? Jag har inte sett något svar på den frågan.

Kan det ha att göra med att Obama driver en politisk kampanj som har råd, teknik och kunnande att utnyttja nätet på det sätt som Obama attackerar i sin retorik? I det finstilta på Obamas kampanjsida upplyser man om att all personlig kan komma att delges ”företag, konsulter och andra tjänsteutövare” liksom andra kandidater, organisationer, grupper eller aktivister ”som vi tror har liknande politiska åsikter, principer eller mål”. Kampanjen kan också komma att ”samla information om vilken sorts mobil apparat du använder, din apparats unika ID, vilken sorts mobil internetbrowser du använder och information om var din apparat befinner sig”.

Den demokratiska politiska strategen Jason Stanford talar klarspråk: ”Eftersom människor skapar så många filter […] måste man använda alla medel man kan för att hitta en spricka […] så att man kan nå fram till dem.”

Känner ni till leksaken Etch-A-Sketch? Det är en liten tablet med aluminiumpulver under en plastskiva, som har två rattar med vilka man kan dra linjer i pulvret och sålunda teckna rätlinjiga figurer. När man vill rita något nytt trycker man på en knapp, bilden försvinner och man kan börja om.

I en intervju i CNN i går begick Mitt Romneys rådgivare Eric Fehrnstrom en tabbe av nästan episka proportioner, när han jämförde sin chef med just en sådan Etch-A-Sketch. Det gick nästan att ta på förtjusningen hos Newt Gingrich och Rick Santorum när uttalandet kom till deras kännedom, och de har inte missat ett tillfälle att förklara hur på pricken Romneys egen chefsrådgivare beskrivit honom.

Journalisten frågade Fehrnstrom om det är ett problem för Romney att han tvingats för långt åt höger i primärvalsprocessen, för att kunna locka mittenväljarna i höst.

”Jag tror att man trycker på återställarknappen inför kampanjen i höst, allting förändras, det är nästan som en Etch-A-Sketch, man kan liksom skaka om den, och sedan börjar vi från början igen…”

Nej. NEJ. NEJ!!!

Det är inte rätt sätt att beskriva en kandidat vars största svaghet är känslan att han byter åsikt när det är politiskt bekvämt. Det är inte rätt sätt att beskriva en kandidat som inte riktigt lyckas övertyga de republikanska primärvalsväljarna om att han kommer att vara lika konservativ i höst, som han är under våren.

Därför dröjde det inte länge innan både Santorum och Gingrich stod på varsin scen och viftade med varsin Etch-A-Sketch, som om det var Romney de höll i näven.

När Ann Romney fick frågan om Fehrnstrom borde tvingas skriva ”Jag är hemskt ledsen” hundra gånger på en Etch-A-Sketch, svarade kandidathustrun: ”Det låter som en lysande idé!”.

Fehrnstroms blunder nämns redan som ett historiskt exempel på en ”Kinsley gaffe”, det vill säga när en politiker gör bort sig genom att oavsiktligt säga sanningen.

Lust att äga Barack Obamas baskettröja?

***

Barack Obamas hemsida är mer populär än den här bloggen. I varje fall om man räknar antalet besökare.Enligt Nielsen Co besökte 4,2 miljoner personer Obamas hemsida under januari, vilket är mer än vad Ron Paul, Mitt Romney, Newt Gingrich och Rick Santorum lockade tillsammans.

60 procent av Santorums besökare var kvinnor, vilket var en större kvinnlig andel än någon annan kandidat.

***

Mitt Romneys hundkärlek fortsätter att fascinera inte bara Manuel. Nu har det demokratiskt associerade opinionsinstitutet PPP mätt Romneys ”hundproblem”. Och sajten Politico presenterar de sju bästa ”Mitt Romney och hans hund”-skämten.

***

Obamacare kommer att bli en het potatis i höst – eller inte. Ett skäl till att Mitt Romney har svårt att övertyga en del republikaner är hans egen Romneycare i Massachusetts, som – enligt Rick Santorum – gör det omöjligt för Romney att kritisera Obamas Affordable Care Act.

I vilket fall som helst förbereder sig Obama på debatten. Nu har hans kampanj släppt en app som gör det möjligt att klicka sig fram till de fördelar Obamacare innebär för just dig.

Jag hade svårt att ta The Road We Traveled – Barack Obamas 17 minuter långa kampanjfilm – på allvar. Min övertygelse är att vi inte kommer att få se särskilt mycket av den mellan i dag och november, eftersom den dels förstärker en effektiv kritik av Obama, nämligen att hans självbild är messiansk, dels är väldigt riskabel: den berättar att allt nu är fina fisken tack vare Obama, medan många miljoner amerikaner fortfarande lider dagligen av landets svaga ekonomi.

Men i en kolumn i Wall Street Journal tar Karl Rove faktiskt filmen på allvar, och dissekerar påståendena som fälls i filmen, liksom de saker om Obamas första tre och ett halvt år som inte nämns. Värt att läsa.