Först, om ni har lust att få länkar, hitta intressanta kommentatorer bland dem jag följer, och dessutom ta del av en del allmänna utbrott, följ mig på Twitter. Jag återfinns på @RolandPMSweden. Där lägger jag ofta dessutom upp hänvisningar till mig och Manuel när något nytt publicerats.

Sedan, en nykter påminnelse. I går vann Mitt Romney 42 delegater, Rick Santorum vann 38. Det är fortfarande sant att det var en bra dag för Santorum, en dålig dag för Romney och en mycket dålig dag för Newt Gingrich. Men det är också sant att Samoa och Hawaii gjorde det ytterligare lite svårare för Santorum att nå 1 114 delegater (vilket han i går påstod att han skulle göra).

Till sist, nu är det Illinois som gäller, val om en vecka. Lite förhandsinformation är på sin plats. Delstaten står för 69 delegater, av vilka femton är flytande, och alltså inte delas ut i förhållande till valresultatet. Mätningarna är få och mer meningslösa än vanligt, men tyder än så länge på att det kommer att bli Santorum mot Romney med Gingrich och Ron Paul långt efter.

Varför är mätningarna nästan meningslösa? Tre skäl. För det första, det är långt kvar. För det andra, det är svårt att mäta opinioner (alltid sant). För det tredje, den klart största gruppen i de mätningar av betydelse som gjorts i Illinois är de som säger att de inte har bestämt sig. Troligen tjänar Romney på det, med sin överlägsna kapacitet att mobilisera. Men vem vet? Santorum har momentum, och det brukar locka dem som inte bestämt sig.

En aspekt av Illinois som kan avgöra till Santorums fördel är att det är ett öppet primärval. Alla registrerade väljare får rösta, också demokrater. Vi har vid flera tillfällen sett kampanjer från det demokratiska partiet att rösta på Santorum (den de sympatiserar minst med…) för att på så vis kasta grus i maskineriet för republikanerna. Det är en omoralisk strategi, som strider mot demokratins anda, men sådan är verkligheten. GOP skulle ha gjort precis likadant.

Mitt Romney var besviken i natt, framför allt över Mississippi. Där hade han stöd av guvernören Phil Bryant, som tydligen lovat att lyckas få riktigt många trogna till urnorna.
När Romneys folk i natt mumlade till Politicos Mike Allen att färre röstat än vad man förväntat sig, då var det ett sällsynt erkännande av Romneys problem med att få motståndare till Rick Santorum och Newt Gingrich att bli anhängare av honom själv.
Och vad ska man säga om Newt? Resultaten i går var otvetydiga, kristallklara, obönhörliga: dags att tacka för sig.
Och vad säger Newt? Tampa, here we come!
Santorum har nu visat sig så stark och kapabel att det inte finns något Romney och etablissemanget fruktar mer än att Newt ska dra sig ur. Om det är sant att Newt biter sig fast för att lära Romney en läxa, då är det sannerligen en närmast bisarr strategi.

Och det blir värre. Vad jag har hört avskyr Sheldon Alderson, donatorn som ensam håller Gingrichs kampanj levande, Santorum. I sådana fall är det två tomtars personliga anomositet till var sitt rött skynke som skänker den starkaste dynamiken till den här processen just nu. Skumt.

Så skumt, faktiskt, att konspirationsteoretikerna börjar ana morgonluft. Newt stannar i racet för att hjälpa Romney! Han har pressats till detta eller gjort en deal bakom stängda dörrar, och kommer framöver att bränna alla sina broar innan han drar sig ur. Detta för att undvika något ännu värre, eller för att vinna något annat – oklart vad.

Det stämmer såklart inte. Men snart är jag själv så mystifierad att jag lyfter på luren och beställer ett samtal över Atlanten. Stay tuned!

***

Jag känner att jag snart måste skriva och förklara Rick Santorum, denne anständige, intelligente, kunnige och erfarne man, som framställs i svenska medier som en lallande byfåne från förrförra seklet. Det måste, för den som följer enbart svenska medier, framstå som fullkomligt obegripligt att så många röstar på honom – det slutgiltiga beviset för att amerikanska högern är lobotomerad. Men så är det inte alls. Santorum hade varit attraktiv på många sätt också för svenska väljare. Jag återkommer i ärendet.

***

Manuel refererar till den hårt vinklade och starkt ovetenskapliga undersökning som spridits de senaste dagarna, om rasismen och okunnigheten i Södern. Det är en obehaglig propagandakupp som den starkt vänsterorienterade och nästan alltid misslyckade opinionsbyrån PPP lyckats med.

Jag har bott i Sydstaterna i åratal. Liksom alla andra med samma erfarenhet vet jag att PPP inte beskriver verkligheten. Jag tror att den här sortens propaganda gör mer skada när det gäller att motverka de spår av rasism som dröjer kvar i Södern än något annat.

När Jimmy Carter 1976 förklarade för Gerald Ford att denne inte ens borde vilja bli president med tanke på hur högt the misery index – eländesindexet – var under Fords sista år, krattade han manegen för Ronald Reagan fyra år senare. Då låg indexet betydligt högre än för Ford.

Så vad är då detta index? Det är ett ganska trubbigt mått, som man får om man lägger samman inflationen med arbetslösheten. Ingen hade känt till om det inte varit för att Carter ofrivilligt gjorde det berömt. Upphovsmannen till själva idén var den amerikanska ekonomen Art Okun. Ett problem är att det utgår från att människor tyngs i samma utsträckning av inflation som av arbetslöshet, vilket såklart är ett godtyckligt antagande. Viss forskning visar dessutom på att det är falskt, och att arbetslösheten är viktad för svagt.

Med detta sagt, här är siffrorna för de senaste sex presidenternas läge vid tiden för när de lämnade Vita Huset:

Gerald Ford      12,66

Jimmy Carter   19,72

Ronald Reagan 9,72

George Bush     10,30

Bill Clinton        7,29

George W Bush 7,49

Var hittar vi då Barack Obama? Inflationen uppskattas i dag till 3,1 procent och arbetslösheten ligger på 8,3, vilket ger 11,4. Det är en hög siffra, men inte katastrofal. Reagan vann 1984 med ett eländesindex på 12,4.

Den här sortens matematik är rolig, men säger ganska lite om man rycker den ur sitt sammanhang. Dels spelar så många olika faktorer in när väljarna bestämmer sig, dels är urvalet faktiskt försvinnande litet. Sedan Andra världskriget har USA bara haft tolv presidenter, Obama inräknad.

Men om man tittar på de hårda siffrorna i en mängd olika sammanhang ger de icke desto mindre information om en presidents sannolikhet för att bli omvald. Arbetslösheten, inflationen, börsen, konsumentförtroende, tillväxt och approval ratings har betydelse, och ligger man illa till i alla krävs extraordinära omständigheter för att folket ska förlänga sitt förtroende för en sittande president. Just nu ligger Obama illa till i minst fyra av de sex kategorierna. I sammanhanget är det dock viktigt att påpeka att riktningen historiskt sett är minst lika viktig som nivåerna. Exempelvis är arbetslösheten på 8,3 procent en stark indikator för att Obama ligger illa till, men det faktum att arbetslösheten sjunkit under en tid förmildrar den omständigheten betydligt. Just denna aspekt verkade starkt till Reagans fördel 1984.

Börsen har gått bra och Dow Jones Industrial Index har nyligen gått över 13 000 för första gången sedan 2008.  Den siffra där Obama till synes ligger hyfsat till, men kanske ändå inte, är just halva eländesindexet, nämligen inflationen. American Enterprise Institute har nyligen presenterat siffror för vardagsprisinflationen i USA, alltså prisstegringen om man bortser från extraordinära inköp, och bara ser till de utgifter medborgarna möter dagligen eller på vecko- eller månadsbasis: mat, blöjor, bensin, elräkningen, &c. Det måttet är viktigt, eftersom det ligger närmare folks upplevelse av inflation än det bredare måttet. Och här ligger den amerikanska inflationen på 8,1 procent – vilket i sådana fall ger Obama ett eländesindex på 16,4. Det är en hård siffra som kommer att ha betydelse i november. Ingen avgörande faktor, men en viktig pusselbit i argumentet mot Obama.

Rasmussen är ett av de mest pålitliga företagen som mäter opinioner i USA (mer så, är min känsla, än PPP, som jag hänvisade till i går). Här är Rasmussens senaste siffror för dagens primärval i Alabama och Mississippi:

Mississippi

Romney 35%

Santorum 27%

Gingrich 27%

Alabama

Gingrich 30%

Santorum 29%

Romney 28%

Nu har CBS/New York Times opinionsmätning kommit, och den visar ungefär samma saker som Washington Post/ABC News: Presidenten tappar i approval ratings, bensinpriserna antas ha betydelse.
I de meningslösa matchingarna mellan Barack Obama och olika tänkbara kandidater är det ganska jämnt, Obama leder mot Mitt Romney, men skillnaden är inte statistiskt säker. Mot Rick Santorum leder Obama med mycket liten marginal.

Manuel – tillsammans med 10 000 andra, inte lika begåvade kommentatorer på vänsterkanten – har gjort stor sak av hur frågor om abort och preventivmedel placerats på agendan av republikanerna den senaste månaden. Skadeglad sak, eftersom detta ska gynna Obama, som fokuserar på jobb och tillväxt.

Nå, man kan diskutera vem som satte det på agendan. Vad man däremot inte kan diskutera är att ämnet inte tycks gynna Barack Obama. Washington Posts/ABC News stora mätning, som jag redan refererat till i dag, kan läsas som att väljarfördelningen inte påverkats eller som att den har påverkats, till Obamas nackdel. Och i det senare fallet är det snarast kvinnor som avviker från hur de normalt fördelar sig mellan demokrater och republikaner – genom att inte stödja Obamas parti lika starkt efter den senaste månaden.

Read all about it.

Mitt Romney fick fråga i dag om Newt Gingrich påstående att han är en svag front runner. Skrattade, och levererade en artig zinger:

“If I’m a weak frontrunner, what does that make Newt Gingrich? Because I’m well ahead of him.”

Undrar vad som hände med Gingrichs blodtryck när han såg intervjun?

I morgon står 90 delegater på spel i Alabama och Mississippi. Ett antal delegater delas ut proportionellt, resten delas ut till kandidater som fått mer än tjugo procent av rösterna (well, det är mycket krångligare, men ungefär på det viset). Dessutom röstas det om 20 delegater i Hawaii och 9 delegater i American Samoa (här är dock delegaterna unpledged)

***

Dagsfärsk mätning säger följande:

Alabama

Romney 31

Gingrich 30

Santorum 29

Paul 8

***

Mississippi

Gingrich 33

Romney 31

Santorum 27

Paul 7

Mitt Romneys videofilm om sig själv är mycket effektiv. Den låter hans fru, den sympatiska Ann Romney, prata om sin man. Det är klokt, dels då hon förmänskligare sin socialt lite hämmade man, dels då det går att skryta betydligt mer om någon annan står för beskrivningen.

Den fokuserar på det som ingen kan betvivla, och som samtidigt är viktiga för amerikanska väljare, nämligen Romneys privatkaraktär som pålitlig familjefar. Den understryker ett annat obestridligt faktum, att Romney varit en smart och framgångsrik ledare. Men inga sakfrågor, vilket är helt rätt, det är inte rätt plats för sådant.

Under den senaste veckan har jag sett några kommentatorer uttrycka förhoppningen att den ekonomiska återhämtningen i USA nu kommer att bli kraftigare och gå snabbare än vad ens optimisterna vågat tro. Historiskt är det ingen dum gissning. Typiskt för upp- och nedgångar i realekonomin är att de dröjer längre än förväntat och sedan blir starkare än förväntat när de väl infinner sig.

Men i dag påminner den alltid läsvärde Jim Pethokoukis oss om en viktig observation. Att ekonomin har börjat återhämta sig är inte alls självklart. Visst har det skapats många nya jobb de senaste tre månaderna, men reallönerna fortsätter sjunka och tillväxten är långt ifrån imponerande.

Det leder mig till en fundering om de högt ställda förväntningarnas förbannelse. Det ligger i Barack Obamas intresse att pumpa ut budskapet att ekonomin nu återhämtar sig, tåget tuffar på, arbetslösa får jobb, folk börjar handla, företag investerar. Vilken bild är det han sätter hos alla dem som lidit av nedgången i ekonomin? Självklart att allt snart kommer att vara som vanligt igen.

Men om det går långsammare än vad förväntningarna säger? Om de goda tecknen hos ekonomin får sig några törnar? Då kan missnöjet med Obamas sätt att sköta ekonomin växa kraftigt trots att det faktiskt ser lite bättre ut, och riktningen är god. Kom ihåg att 59 procent av väljarna är missnöjda med Obamas sätt att sköta ekonomin.