(Washington Post uträkning av Paul Ryans budgetplan)

Jag undrar om beslutat att välja Paul Ryan är så klokt egentligen nu när beskedet fått sjunka in några timmar. Mina vänner i Obamakampanjen är naturligtvis överlyckliga – men det skulle de ha varit oavsett kandidat. Det ligger liksom i politikens natur att syna och glädjas över andras tillkortakommanden och hålla knäpptyst om sina egna.

Nej, snarare så sätter valet av Ryan skarp ammunition i händerna på demokraterna i ett läge när Romney mer än något annat behöver definiera sig för väljarna. Att bara klaga på sakernas tillstånd räcker liksom inte hela vägen. Den som för ut budskapet måste även anses trovärdig och själv kapabel att åtgärda problemen på presidenters alldeles egna vis. Dessutom måste lösningarna attrahera de omhuldade mittenväljarna. Och en sak är säker om mittenväljare i hela världen: de hatar radikalism och stora eller snabba systemskiften. Med valet av Ryan blir Romneys positionsförflyttning betydligt jobbigare.

Hur ska han klara att ändra bilden av sig själv som en snuskigt förmögen riskkapitalist som trixar med deklarationen när Ryan i sin budgetplan föreslår en historisk stor omfördelning från fattiga till rika (se Washington Post grafik ovan). Jag menar: när till och med Newt Gingrich kallar Paul Ryans politik för ”Right-Wing Social Engineering” borde varningsklockorna tjuta.

Det kan ju inte vara särskilt svårt att skriva copyn till berättelsen: den där äldre killen vill rädda landet genom att ge rika ännu mer pengar i fickan och den unge bredvid kan berätta i detalj hur det ska gå till. Bär då i minnet att nästan 7 av 10 amerikaner vill se höjda skatter för landets dollarmiljonärer.

***

Mitt Romney har ofta kritiserat presidenten och vicepresidenten för att de aldrig haft ett riktigt jobb i näringslivet och därför är oförmögna att sköta landets ekonomi. Den kritiken fick sig en komisk vändning i valet av Paul Ryan. Budgetmaestron Ryan har i princip ägnat hela sitt vuxna liv åt politik. Hur ska han veta något om ekonomi och ledarskap, borde Romney fråga sig oroligt.

***

Den uppmärksamme noterade att Romney mjukade upp sitt helhjärtade stöd till Ryans budgetförslag. Tidigare har det låtit såhär:

”I’m very supportive of the Ryan budget plan. It’s a bold and exciting effort on his part and on the part of the Republicans and it’s very much consistent with what I put out earlier.”

Nu är budgeten som bäst värd en handklappning:

”Gov. Romney applauds Paul Ryan for going in the right direction with his budget, and as president he will be putting together his own plan for cutting the deficit and putting the budget on a path to balance.”

Även Romneykampanjen inser att budgeten brinner i händerna om de håller i den för länge och för hårt.

Här är den första reklamfilmen att sälja Paul Ryan till väljarna. Tema: mannen som erbjuder ett val till väljarna.

Här är en dryg halvtimmes tal av Paul Ryan inför American Enterprise Institute. Videon visar väl vad Dem’s har att göra med inför hösten, och illustrerar både var deras attacker kommer att riktas och hur sårbara de kan vara för Ryans retorik.

Nummer ett: Det brukar sägas att valet av vice president-kandidat inte påverkar väljarna i någon direkt utsträckning. Det är huvudkandidatens första beslut ”som president”, och om han gör det fel kan det skada en smula. That’s it.

Det är en sanning som fortfarande stämmer. Paul Ryan är en okänd politiker i USA, och fnitterhysterin som brutit ut bland demokrater och republikanska gräsrötter äger ingen motsvarighet bland mittenväljarna. De säger, ”Ryan who?”

Så även om Ryan är en kontroversiell figur, p.g.a. sina förlag till budget, hur medicare och medicaid ska fixas, hur budgetunderskottet på sikt ska försvinna och statsskulden amorteras av, kommer konsekvensen av honom vid Romneys sida troligen att vara marginell. Om en månad handlar detta om Romney mot Obama igen.

Nummer två: Om vi då glömmer min spoiler ovan. Vilken påverkan får Ryan? Han kommer att entusiasmera en falang inom GOP som inte brunnit för Romney. Han kommer att få demokraterna att kasta allt de har mot Romney/Ryan, på detta vis: Romney/Ryan vill att alla fattiga ska svälta ihjäl eller dö av halsfluss, så att rika kan ha hiss till bilen i garaget och egen dressyrhäst på OS.

Det återstår att se om Obamakampanjen fortsätter med sina tondöva uttryck för klasskamp eller gör det skickligare och mer subtilt.

Några observationer som är relevanta är då att Ryan är en smart, kunnig, ödmjuk och resonabel solskensfigur. Man tycker om honom. ALLA tycker om honom – utom de som leder Obamas kampanj. Detta bör de väga in när de försöker tala om för andra att Ryan är en ond man som vill dig illa. Inget tyder på att de kan ställa sig utanför sin bubbla i det avseendet.

Vi minns dessutom hur extremt nervösa demokraterna var när John McCain valde Sarah Palin. Det dröjde en vecka, sedan blev hon mer och mer av ett problem för McCain. Så i dag jublar demokraterna. Låt oss se om det fastnar i halsen.

Nummer tre: Romney har valt rätt på så många sätt. Ryan entusiasmerar gräsrötterna. Han ger en koppling till det republikanskt styrda Representanthuset. Han är en utmärkt ledare för GOP och stark kandidat inför 2016 om det inte går vägen i år. Han sätter fokus direkt på valets viktigaste frågor. Han kan bli president om Romney skulle tvingas kliva av: trots sin ungdom har Ryan lång erfarenhet av politik på toppnivå. Och även om debatter är svåra att förutse finns det nu en megafavorit inför slutspurten: Ryan kommer att göra slarvsylta av Joe Biden.

Dessutom placerar Romney med Ryan som sitt val Wisconsin i centrum. Det är den demokratiska delstaten där en guvernör till höger vann en omröstning om sin framtid i våras, angripen av den samlade vänstern i USA. Kontroversen: Scott Walker ville ta den ekonomiska krisen på allvar genom att skära i förmåner, vänstern ville motsatsen i båda avseenden. Detta, tillsammans med Ryans popularitet i delstaten, gör att GOP nu möjligen kan konkurrera i denna annars självklara delstat i Obamas kolumn.

Nummer fyra: Ryans ekonomiska planer har konsekvenser, och han är (som Manuel skriver) en politiker som tar USA:s ekonomiska kris på allvar. Däremot är hans plan inte orealistisk. Den som lägger den vid sidan om andra förslag finner att det inte vid något år handlar om natt och dag. Han tar hänsyn till verkligheten i två bemärkelser, dels att krisen är stor och utmaningarna är svåra, dels att man inte kan göra allt över en mandatperiod – det är politiskt och opinionsmässigt omöjligt.

När demokraterna kommer med sin skrämselpropaganda kommer Ryan därför att ha svar på tal. Om han kan kommunicera det är en annan och kampanjteknisk fråga, men rent intellektuellt har han ett bra case att försvara (och han har tidigare visat att han förmår det).

Slutligen: I strid mot intuitionen tror jag att valet av Ryan först och främst är ägnat åt att vinna mittenväljare, inte att entusiasmera gräsrötterna till höger (det kommer på kuppen). Så här resonerar jag: USA är ett land i ekonomisk kris. Mittenväljarna vet om det. Valet av Ryan kommer att bidra starkt till att placera den frågan i deras fokus: vem gör vad åt den strukturella, långsiktiga ekonomiska krisen i USA?

De får då höra Obama säga, ”det ordnar sig om vi beskattar de rika lite mer. Ingen behöver ge upp sina bidrag eller förmåner. Lita på mig, jag kan det här, men glöm vad jag uppnått de senaste fyra åren. Romney och Ryan är rika och onda”.

De kommer att få se Romney och Ryan presentera ett sammanhängande förslag för hur USA långsiktigt kan angripa sina problem. De kommer att få höra Romney och Ryan säga: Detta är för era barn och barnbarn. De kommer att få höra Romney och Ryan säga: vi har levt över våra tillgångar. Rösta på Obama om ni vill fortsätta i samma stil.

Och mittenväljarna står inte på bar backe. De är inte dumma. De är tidningsläsare. Och de ska nu välja mellan A och B. De får ett mycket tydligt val i kärnfrågan. Obama ska skrämma dem att rösta på honom. Romney ska skrämma dem att rösta på honom. Vem vinner den striden?

Jag har ingen stark övertygelse i frågan, men skulle inte ha anställt Obamas kampanjteam ens att sälja min gamla bil på Blocket.

Om valet mellan Obama och Romney bara blir ett val mellan två alternativ i den intetsägande politics-as-usual-världen, då tror jag risken är stor att majoriteten mittenväljare graviterar till Obama. Han är trots allt president, och han är trots allt personligen mer populär än Romney.

Romneys val av Ryan är därför mer än något annat ett försök att tvinga mittenväljarna att ta ansvar för hur de röstar. Han lägger framför dem detta: Så här måste vi göra. Jag kan inte ljuga. Förlorar jag valet på grund av det, so be it, men jag kommer inte att säga vad som helst för att bli vald.

I dag väntas Mitt Romney tillkännage utnämningen av Wisconsinledamoten Paul Ryan som kandidat till posten som vicepresident. Det är ett modigt val som skärper skiljelinjen mellan republikanerna och demokraterna. I sin nuvarande roll som ordförande för kongressens budgetkommitté har han föreslagit massiva nedskärningar av trygghetssystemen samtidigt som den rikaste procenten ska få utökade skattestimulanser. Det har gjort Ryan till en naturlig slagpåse för Obamakampanjen.  Samtidigt, måste jag erkänna, är han en av få politiker i kongressen som verkligen tar landets växande skuldberg på största allvar. De flesta andra håller hårt för öronen.

Det brukar sägas om Ryan att han är lite torr och tråkig. Jag som hört honom prata i ett litet trångt rum i Washington utan luftkonditionering kan bara instämma. Men samtidigt är han blixtsnabb i tanken, välartikulerad, kunnig och ger ett vänligt intryck.

Så vad kan vi dra för slutsatser av Romneys val till sidekick?

• VD:n har valt en CFO för att få ordning på USA ink. Det enda som nu saknas är en overhead-projektor, en hopfällbar duk och en bunt handskrivna papper som visar hur ”trickle-down” mekanismerna i ekonomin ger alla ett lyft. Sen är de redo att hoppa på kampanjtåget.

• Både Romney- och Obamasupportrarna har anledning att glädjas. Räkna med att Ryans budgetplan kommer att stå i centrum den närmaste tiden. Därmed har det gjort jobbet för Obamas talskriva något enklare.

• Alla som inte vet vad Medicare och Medicaid är för vårdprogram bör genast läsa in sig. Ryans förslag till försämringar kommer snurra i varenda Obama-annons från nu till mål.

• Äntligen har cirkushästen äntrat manegen. I två månader har Romney oavbrutet tjatat om att det snart är dags, och varje gång har han undermedvetet sagt: ”Vänta bara, snart kommer det någon som kan lyfta mina dåliga siffror.”

Rykten går att Mitt Romneys kampanj håller på att förbereda sig för Paul Ryan som vice president-kandidat. Nyckelpersoner har ombetts förbereda nyhetskonferenser och andra framträdanden, och se till att deras kalendrar tillåter tid åt att tala om Ryan någon gång från och med lördag.

My take? Ryktet stämmer, detta pågår. Däremot kan man inte dra slutsatsen att Romney bestämt sig för Ryan. Han kan välja mellan två eller tre kandidater, och kampanjen förbereder samma sak för dem – med skillnaden att det inte läckt. Han kan också helt enkelt luras.

Men utan tvekan finns det nu en mycket kort lista kandidater, och det tycks som om beslut och offentliggörande ligger nära i tiden, kanske under nästa vecka. Och oddsen för Ryan är låga.

***UPPDATERING***

Romneys kampanj har just meddelat att Mitt Romney kommer att offentliggöra sin running mate kvart i nio (14.45 svensk tid) på lördag lokal tid i Norfolk, Virginia.

Det stärker onekligen ryktet att Ryan är den Romney har valt.

Också Mitt Romneys kampanj har släppt en film för att slå tillbaka mot anklagelsen att Romney orsakade – och inte brydde sig om – en kvinnas död i cancer.

Filmen är ganska svag, enligt min mening.

*****

Vad beträffar Manuels synpunkter på det jag sagt och skrivit:

Romneys deklarationer: Jag är ganska säker på två saker. Dels att det finns politiskt pinsamma saker i Romneys deklarationer, dels att det inte finns något olagligt eller uppseendeväckande knäppt. (För tio år sedan ställde Romney upp i guvernörsvalet i Massachusetts, för tjugo år sedan han påbörjade försöket att bli senator.) Så vi får se hur det här slutar. Det är inte över, Obamas kampanjfolk är inte så bra som de tror, och Romney är inte dum.

Romneys smutskastning: Please. GIVETVIS har Romney tagit bort attackerna mot republikaner som nu stödjer honom i huvudvalet. Något annat hade stridit mot all praxis och varit idiotiskt. Låtsas inte att det har att göra med att Romney nu förstått hur väldigt smutsiga de var.

Ekonomin och opinionen: Ja, det är oroväckande och svårförklarligt för den som hoppas på Romney att Obama ligger så bra till trots det dåliga ekonomiska läget. Men också här vill jag hänvisa till att saken inte är avgjord. Tvärtom, den ska just börja, och då får vi se vem som lagt golvet bäst: Obama med smutskastningen av Romney, eller Romney med sina negativa annonser om Obama och ekonomin.

Rasmussen: Vad beträffar Rasmussen; jag gör inte ett generellt påstående om Rasmussens förträfflighet, utan om de mätningar jag refererar till i inlägget (”den enskilda mätning jag ger högst metodologiskt betyg”). Rasmussen mäter troliga väljare, inte registrerade, ett mått jag föredrar och som typiskt ligger närmare valresultatet.

Det var alldeles självklart att Romneys svar om sina skattedeklarationer till TV-stationen ABC News till slut skulle bli en giftig attackannons. Det handlar om att stänka tjära och sedan hoppas att andra kastar fjädrarna. Rullandet i sig sköter dock Romney utmärkt på egen hand.

Men om man nu ska vara lite allvarlig i sandlådan så vet naturligtvis Romney hur det egentligen ligger till. Man kan ju tänka sig att han gått igenom sina deklarationer vid ett hundratal tillfällen både inför och under detta val och i samtalen om VP-posten 2008. Så även efter en sen kväll med ett antal stänkare under västen kan han svaret på David Muirs enkla fråga: ”har du de senaste åren någon gång betalat under 13,9 % i skatt?”

Problemet är att han varken kan säga det ena eller det andra. Säger han nej, vill ju hela världen se bevisen. Säger han ja, är det ridå ned. Och allt det här vet spinndoktorerna runt Obama. Och allt det här vet spinndoktorerna runt Romney.

Annonsen kommer följa Romney under den pågående kampanjresan i Virginia, North Carolina, Florida och Ohio.

***

Skitigt? Absolut! Men Romney måste ha glömt hur han tömde tonvis med sopor över sina motkandidater Gingrich och Santorum för att säkra biljetten. Några av attackerna var så låga att hans egen Super-PAC, ”Restore Our Future”, nu har rensat bort annonserna från nätet.

***

RPM har helt rätt: det ekonomiska läget är svårt och mycket i historien talar därför för ett omval. Men det går ju även att vända på steken. Hur många republikanska utmanare om presidentposten i modern tid har haft sämre ”likeability” än Romney? Varken Bob Dole, George W. Bush eller John McCain fick lika uselt betyg som väljarna nu ger Mitt Romney. Och det trots det bistra ekonomiska läget. Antingen säger det något om Romney själv och republikanernas politik eller så förstår man att Obama ärvde den djupaste ekonomiska krisen sedan depressionsåren.  Annars är det ett oförklarligt mysterium.

***

Eftersom jag inte kan se RPM:s minspel tolkar jag att hyllningen till mätinstitutet Rasmussen Report var ett humoristiskt utspel. Ett spratt. Annars är också det ett oförklarligt mysterium. Jag menar: så grovt som de bommade i kongressvalet 2010 när nästan samtliga republikaner fick alldeles för höga tal, för att ge ett av många vinklade exempel i tiden.

American Crossroad, den Super-PAC för Mitt Romney som är störst och viktigast, slår nu tillbaka mot reklamfilmen som anklagar Romney för att dels vara skyldig till en kvinnas död i cancer, dels inte bry sig om att hon dog.

Det är en rävsax för Barack Obama. Han har bestämt sig för att hans största chans att besegra Romney ligger i att smutskasta denne personligen. Om han tar avstånd från den numera svårt kritiserade filmen inskränker han sina möjligheter till fortsatt smutskastning. Om han inte tar avstånd har han öppnat för en kontinuerlig kritik från sina motståndare: Obama lovade att bedriva politik på ett nytt sätt, nu har han ingen politik, bara personangrepp, att komma med.

Människorna bakom Obamas kampanj är inte så smarta som de tror. Och de tävlar mot Karl Rove. Good luck.

Den ultraliberala kabelkanalen MSNBC – som får FoxNews att framstå som fair and balanced – gör en dokumentär om Mitt Romney och och en om president Barack Obama. De ska sändas just innan de båda partiernas konvent i månadsskiftet.

Något oväntat har Mitt Romney ställt upp på en intervju med kanalen för programmet.

Mer väntat har Obama avböjt utan förklaring.