Dag Ett för Mitt Romneys kampanj var i fredags, i varje fall i bemärkelsen att det var då hans kampanjs första TV-reklamfilm sändes. Den handlade om hur Dag Ett med Romney i Vita Huset kommer att se ut. President Barack Obamas kampanj spenderade närmare 200 miljoner kronor redan i början av maj på TV-reklam.
Det är krångligt att köpa politisk TV-reklam. Strategerna måste först och främst tänka på två mycket konkreta begränsningar, nämligen pengar och tid. Att få så mycket valuta som möjligt handlar dels om att köpa reklam där den verkligen kan göra nytta, det vill säga i delstater som inte är bergfast avgjorda redan på förhand och i de områden i delstater där striden förväntas stå.
Dels gäller det att köpa tidigt, eftersom man då får bättre priser av TV-bolagen. Det finns uppenbarligen ett spänningsförhållande mellan dessa två strategier. Vissa delstater kommer inte att vara jämna, men i andra fall måste kampanjerna gissa ett halvår innan valet. Gissar man fel kan det bli så att man lägger en massa pengar i en delstat som inte spelar någon roll eller tvingas gå in sent till dyra pengar i en delstat som man i dag bedömer inte kommer att vara jämn i november.
Problemet gäller i första hand de oberoende kampanjorganisationerna, som måste handla på en öppen marknad. För kandidaternas officiella kampanjorganisationer finns federala regler som garanterar både viss tid och låga priser.
Partiernas nationella kommittéer – båda partierna har en generell partikommitté och partiorganisationer knutna till senaten respektive huset – har redan reserverat omkring en halv miljard kronor för TV- och radioreklam, som man nu håller på att handla för inför hösten.
Fristående organisationer – framför allt Super Pacs – har redan varit igång ett bra tag, både med annonser som sänds nu och med att boka tid inför hösten. Exempelvis spenderade republikanska American Crossroads närmare 200 miljoner kronor förra veckan på annonser som gick ut på att definiera Obama.
Den andra begränsande faktorn är alltså tid. Utan tvekan kommer årets kampanjer att köpa mer TV-tid än någonsin förr. Visserligen kommer Obama inte att lyckas samla in lika mycket som man hoppades – det finns t.o.m. farhågor att man inte kommer att kunna samla in lika mycket som 2008 – men Romney tycks vara mer framgångsrik än förväntat, Super Pacs har skapat helt nya möjligheter att samla in och spendera pengar, och det finns mängder av hårda val till Senaten och Huset.
Det betyder att det när det är som intensivast helt enkelt blir trångt mellan programmen att få plats med reklam. Man ringer TV-bolaget och vill köra en kampanj bara för att få svaret, ”sorry, vi har inte mer reklamtid att sälja”. Därmed blir det ännu viktigare att köpa tid tidigt, och ännu större risk att man köper där det inte behövs eller inte köper där det behövs.
Striden om väljarna med TV-reklam som vapen är alltså mycket svår och krånglig redan innan man börjar fundera på budskap och utformning. I det avseendet tror jag att GOP och dess Super Pacs har mer kompetens än motståndarna.