I går fick Obama nytt raketbränsle i kampanjmotorn. Och det kom från något oväntat håll. Ekonomen William Gale, tidigare medarbetare i George H.W. Bush ekonomiska råd, presenterade tillsammans med två andra ekonomer i den opolitiska organisationen Tax Policy Center en rapport om Mitt Romneys skatteförslag. Slutsatsen är tydlig:

”Our major conclusion is that any revenue-neutral individual income tax change that incorporates the features Governor Romney has proposed would provide large tax cuts to high-income households, and increase the tax burdens on middle- and/or lower income taxpayers.”

På enkel svenska: de rika kommer att bli rikare och de fattiga blir något fattigare med Romneys förslag. Eller med de tre ekonomernas språk:

”…the proposed reductions in individual and estate taxes specified in Governor Romney’s plan would decrease federal tax revenues by $360 billion in 2015. These tax cuts predominantly favor upper-income taxpayers: Taxpayers with incomes over $1 million would see their after-tax income increased by 8.3 percent (an average tax cut of about $175,000), taxpayers with incomes between $75,000 and $100,000 would see somewhat smaller increases of about 2.4 percent (an average tax cut of $1,800), while the after-tax income of taxpayers earning less than $30,000 would actually decrease by about 0.9 percent (an average tax increase of about $130) due to the expiration of the temporary tax cuts enacted in 2009 and extended at the end of 2010.”

Personer med inkomster över 7 miljoner kronor får följaktligen en genomsnittlig skattesänkning med ca 1,2 miljoner kronor och de som tjänar under 200 000 kronor får ca 1 000 kronor i skattehöjning.

Sällan har det s.k. ”hästskit-teoremet” beskrivits med sådan tydlighet.

***

Obama kommenterade rapporten i sitt valtal i Mansfield, Ohio, i går. Han sa bland annat:

”Here’s the thing: he’s (Romney, min anm.) not asking you to contribute more to pay down the deficit, he’s not asking you to pay more to invest in our children’s education or rebuild our roads or put more folks back to work. He’s asking you to pay more so that people like him can get a big tax cut.”

***

Romneykampanjen svarade med att rapporten utarbetats av ”liberaler.” Men de glömde samtidigt att de själva använt sig av Tax Policy Center när Romney kritiserade partikollegan Rick Perrys skatteförslag. Då kallades organisationens rapport: ”Objective, Third-Party Analysis.”

***

I går röstade det republikanskt styrda representanthuset om att förlänga George W Bush gamla skattesänkningar med ett år. Med röstsiffrorna 256-171 vann förslaget – varav 19 demokrater, mestadels tillhörande den s.k. Blue Dog Coalition, röstade med republikanerna i kammaren. Men i senatens beslut från i förra veckan, som styrs av demokraterna, föreslås ett undantag: förlängningen av skattesänkningarna ska endast gälla för de med inkomster under 200 000 dollars. Därmed är det fortsatt dödläge i kongressen när den nu går på ledighet till september. Frågan är om den politiska impotensen någonsin varit större?

Det finns många olika sätt att visa omvärlden att man är förmögen. Stora hus, dyra bilar, exklusiva vanor, märkligt låg beskattning. Inget konstigt med det egentligen. Tror de flesta jag känner skulle göra ungefär likadant. Men om det känns som att poängen – ”jag är faktiskt jätterik!” – trots allt går förlorad kan man alltid ta till med storsläggan: man köper sig en dressyrhäst. Som det dessutom går att dra av kostnaden för när det är dags för den årliga deklarationen.

Vill det sig sedan riktigt väl blir hästen framgångsrik i sin genre och klarar det svåra kvalet till OS. Som Romneys familjehäst Rafalca, född 1997 i Menslage i norra Tyskland och inköpt 2006 för en hemlig summa pengar. Det är ett ståtligt sto av rasen Oldenburg med en imponerande stamtavla. Rafalcas farfar, Rubinstein, har exempelvis kallats ”århundradets hingst.”

I den enda offentliggjorda deklarationen från 2010 drog familjen Romney av över en halv miljon kronor för Rafalcas kostnader det året. Hur mycket det varit sedan 2006 vet ingen utom Mitt Romney själv. Det är ju en väl bevarad hemlis, än så länge.

I morgon kl. 11 är det dags för Rafalcas efterlängtade OS-debut i Greenwich Park. Det ryktas till och med att Mitt Romney själv valt ut musiken till dressyrprogrammet. Under Vita Husets pressträff i går berättade Obamas pressekreterare, Jay Carney, att presidenten – om kalendern tillåter – kommer att följa Rafalcas uppvisning.

***

För att använda orden av Guardians kolumnist Hadley Freeman:

”The only sport the Romneys could be involved in that would make them look wealthier than dressage would be gold-coin diving in their family safe.”

***

Rafalca har naturligtvis ett eget skojtwitter:

***

Nätet översvämmas av olika roligheter kring Romneys häst. Här är en:

***

Min son har ridit. Min fru likaså. Jag gillar hästar, trots att jag är allergisk och dessutom paniskt skraj för oväntade hästsparkar. Så var det sagt till alla hästfantaster som upprörs över detta blogginlägg.

***

Avdraget för Rafalcas kostnader 2010:

AP har precis förklarat Ted Cruz segrare i run off-valet till Senaten.

Därför är Barack Obamas smutsiga kampanj särskilt skadlig för honom.

Valet avgörs när elektorerna räknas samman, det gäller att samla 270 röster om man vill bli president. Det betyder att det finns en mängd olika vägar till segern, över diverse konfigurationer av delstater.

Här diskuterar Karl Rove, guru för republikanerna, och Joe Trippi, erfaren kampanjledare för diverse demokratiska kandidater, detaljerna i läget som det ser ut nu.

Kommentarerna efter att det blivit känt att Barack Obama kallar in Bill Clinton till konventet följer alla ungefär samma mönster. Man vet att Obama och Clinton har ett spänt förhållande, och att Clinton är en både taktisk och innehållsmässig motståndare till Obama rent politiskt. Så varför får han prime time av Obama? Det är ett tecken på svaghet.

Ett av vänsterns värsta spöken är Sean Hannity, med egen show på FoxNews. Här pratar han med Dick Morris, f.d. rådgivare till Clinton, nu hård kritiker, om Clintons stöd för Obama: ”Han kommer att rösta på Romney.”

Charles Krauthammer är en av högerns vassaste kommentatorer. Han kommenterar Clintons roll på konventet hos Bret Baier: Att Obama ropar på Clinton är ett tecken på svaghet.

Brit Hume, också Fox News, talar om Obamas ”nödrop” på Bill Clinton.

Jeff Zeleny från New York Times gör samma observation: Om Obama inte befann sig i en svag position hade han inte behövt Bill Clinton.

I Washington Post gör Chris Cillizza ungefär samma analys.

Elisabeth Warren, demokraternas kandidat mot Scott Brown i senatsvalet i Massachusetts, kommer att få en prime time slot vid konventet i Charlotte. Just före Bill Clinton, tydligen.

Det är ytterligare ett vågspel från president Barack Obama eller, om man så vill, ett tecken på att inget kommer att förändras mellan nu och valet: det är den populistiska, arga, klasskampsretoriken som gäller.

Warren är för republikaner ungefär vad Sarah Palin är för demokrater. Här ser vi henne i Scott Browns uppmärksammade reklamfilm. Hon är den arga kvinnan på slutet som mellan raderna ber småföretagare att dra åt helvete.

Nå, Mitt Romneys resa slutade som den började, med en onödig och dum incident.

I dag deltog Romney i en ceremoni vid den Okända soldatens grav i Warszawa. När han gick därifrån skrek amerikanska journalister frågor till honom, wilket fick Rick Gorka, en av Romneys pressassistenter, att skrika tillbaka: ”Kiss my ass! This is a holy site for the Polish people. Show some respect.”

Senare bad Gorka om ursäkt, men då var det så dags. Problemet är såklart inte Gorkas kommentar i sig, lika lite som Romneys kommentarer i London var problematiska i sig.

Problemet är att de leder till att det som skulle ha uppnåtts – feel good-stämning och en känsla av statsman kring Romney – inte fick chansen. Andra rubriker dominerade. När det drar ihop sig efter sommaren har vi glömt vad som orsakade rubrikerna de här dagarna, men vi har heller inte utsatts för de intryck Romney var ute efter att sätta.

Bakgrunden till att de amerikanska journalisterna skrek frågor som de gjorde är dessutom att Romney varit mycket otillgänglig för dem under resan – vilket följer ett mönster som gällt hela året. Det är faktiskt idiotiskt. Han borde ringa George W Bush och diskutera hur man förhåller sig till de journalister som har som uppdrag att följa en presidentkandidat vart han åker.

Jag har ännu inte träffat en journalist som uttryckt personliga, varma känslor för Romney. Jag har aldrig träffat en journalist som bevakat George W Bush under dennes kampanjer som inte tyckt om honom på ett personligt plan.

Sådant spelar roll. Stor roll.

Om du vill vara först med att veta.

Här är en fantastiskt talande grafik över jobben i USA, hur de kommit, gått och kommit tillbaka. De mest slående intrycken är magnituden av krisen när den var som värst, och hur tillväxten av jobb kommer av sig när det vänder, och masar sig fram månad efter månad utan att det tar fart.

Det är storleken på den kris som ärvde Obama  som får en att kippa efter andan, men det är mattheten i återhämtningen när Obama varit president i tre år som avviker från det klassiska mönstret.

Notera hur den värsta utvecklingen vänder redan innan 2009 är över, alltså inom mindre än ett år efter Obamas tillträde – det är innan stimulanspaketet har fått effekt. Därefter händer inte mycket under den utdragna period då det skulle förväntas börja verka.