Spegel, spegel på väggen där – säg mig vem som populärast i landet är? Frågan livsviktig för båda presidentkampanjerna och strategerna sliter sitt hår för att öka någon procentenhet mellan mätperioderna. Just nu råder det närmast jämnt skägg mellan Obama (52 % gillande) och Romney (50 % gillande).

Det ska dock jämföras med utrikesminister Hillary Clinton som enligt en färsk Gallup-mätning slår båda med sina 66 %. Som en historisk parentes kan berättas att hennes man, Bill Clinton, fick 38 % strax efter den demokratiska nomineringen 1992.

Hennes beslut att inte medverka på demokraternas konvent i Charlotte kanske säger oss något om vad framtiden har i sitt sköte.

President Barack Obamas kampanj har bestämt sig för att nita Mitt Romney som en ond kapitalist. Det är en farlig strategi av två anledningar. För det första, amerikaner är i allmänhet positivt inställda till kapitalism och kan reagera negativt om de känner att de förväntas rösta mot bakgrund av avundsjuka mot dem som lyckats i livet. För det andra, det finns skamlösa kapitalister, men det är långt ifrån uppenbart att Romney är en av dem.

Därför är min gissning att den här sortens reklamfilmer visserligen gör en del mycket övertygade vänsterdemokrater glada, men jag tror inte att budskapet hjälper Obama med de mittenväljare som kommer att avgöra valet.

Att det finns viss nervositet också bland demokrater blev enormt tydligt i helgen. Då förklarade borgmästaren i Newark, New Jersey, Cory Booker, vid ett framträdande i Meet the Press, att han inte alls tycker om Obamas angrepp på private equity i allmänhet och Romneys bakgrund i Bain Capital i synnerhet.

Obamas kampanj agerade omedelbart och kompromisslöst. Redan samma dag publicerade Booker en video på YouTube där han bad om ursäkt för att han sagt vad han tycker. ”Videon är själva definitionen på en gisslanvideo”, kommenterade Joe Scarborough på Morning Joe.

Obama gjorde själv vad han var tvungen att göra, nämligen for ut och försvarade sin strategi i kompromisslösa termer. ”Detta är vad kampanjen ska handla om”, var presidentens budskap.

Om jag varit Romney hade jag varit glad över det budskapet.

Givetvis var Romneys kampanj blixtsnabbt ute med en annons som utnyttjade dels Bookers kommentarer, dels demokraten Harold Ford Jr:s försvar av Bookers kommentarer – plus lite annat smått och gott från demokrater som tycker att Obama valt fel strategi.

Bookers kommentarer kommer att vevas gång på gång i sex månader. Demokrater som studerar händelseutvecklingen kommer att bli nervösa, särskilt om de själva står inför ett omval i ett distrikt eller en delstat där vänsterdemokrater inte dominerar. Och därför kommer Romneys kampanj att fortsätta söka demokrater som angriper Obamas budskap på samma sätt som Booker, troligen med framgång.

Dag Ett för Mitt Romneys kampanj var i fredags, i varje fall i bemärkelsen att det var då hans kampanjs första TV-reklamfilm sändes. Den handlade om hur Dag Ett med Romney i Vita Huset kommer att se ut. President Barack Obamas kampanj spenderade närmare 200 miljoner kronor redan i början av maj på TV-reklam.

Det är krångligt att köpa politisk TV-reklam. Strategerna måste först och främst tänka på två mycket konkreta begränsningar, nämligen pengar och tid. Att få så mycket valuta som möjligt handlar dels om att köpa reklam där den verkligen kan göra nytta, det vill säga i delstater som inte är bergfast avgjorda redan på förhand och i de områden i delstater där striden förväntas stå.

Dels gäller det att köpa tidigt, eftersom man då får bättre priser av TV-bolagen. Det finns uppenbarligen ett spänningsförhållande mellan dessa två strategier. Vissa delstater kommer inte att vara jämna, men i andra fall måste kampanjerna gissa ett halvår innan valet. Gissar man fel kan det bli så att man lägger en massa pengar i en delstat som inte spelar någon roll eller tvingas gå in sent till dyra pengar i en delstat som man i dag bedömer inte kommer att vara jämn i november.

Problemet gäller i första hand de oberoende kampanjorganisationerna, som måste handla på en öppen marknad. För kandidaternas officiella kampanjorganisationer finns federala regler som garanterar både viss tid och låga priser.

Partiernas nationella kommittéer – båda partierna har en generell partikommitté och partiorganisationer knutna till senaten respektive huset – har redan reserverat omkring en halv miljard kronor för TV- och radioreklam, som man nu håller på att handla för inför hösten.

Fristående organisationer – framför allt Super Pacs – har redan varit igång ett bra tag, både med annonser som sänds nu och med att boka tid inför hösten. Exempelvis spenderade republikanska American Crossroads närmare 200 miljoner kronor förra veckan på annonser som gick ut på att definiera Obama.

Den andra begränsande faktorn är alltså tid. Utan tvekan kommer årets kampanjer att köpa mer TV-tid än någonsin förr. Visserligen kommer Obama inte att lyckas samla in lika mycket som man hoppades – det finns t.o.m. farhågor att man inte kommer att kunna samla in lika mycket som 2008 – men Romney tycks vara mer framgångsrik än förväntat, Super Pacs har skapat helt nya möjligheter att samla in och spendera pengar, och det finns mängder av hårda val till Senaten och Huset.

Det betyder att det när det är som intensivast helt enkelt blir trångt mellan programmen att få plats med reklam. Man ringer TV-bolaget och vill köra en kampanj bara för att få svaret, ”sorry, vi har inte mer reklamtid att sälja”. Därmed blir det ännu viktigare att köpa tid tidigt, och ännu större risk att man köper där det inte behövs eller inte köper där det behövs.

Striden om väljarna med TV-reklam som vapen är alltså mycket svår och krånglig redan innan man börjar fundera på budskap och utformning. I det avseendet tror jag att GOP och dess Super Pacs har mer kompetens än motståndarna.

RPM spekulerar om varför Obamas förlag 1991 felaktigt skrev att han var född i Kenya. Dåvarande assistenten på förlaget Acton & Dystel, Miriam Goderich, ger Political Wires läsare förklaringen till tryckfelet i katalogen:

”You’re undoubtedly aware of the brouhaha stirred up by Breitbart about the erroneous statement in a client list Acton & Dystel published in 1991 (for circulation within the publishing industry only) that Barack Obama was born in Kenya.  This was nothing more than a fact checking error by me — an agency assistant at the time.  There was never any information given to us by Obama in any of his correspondence or other communications suggesting in any way that he was born in Kenya and not Hawaii. I hope you can communicate to your readers that this was a simple mistake and nothing more.”

Det pratas en del om Breitbart.com:s avslöjande att förlagsbiografin för Barack Obamas (aldrig publicerade) bok Journeys in Black and White påstår att han föddes i Kenya. En del s.k. birthers (som tror att Obama faktiskt föddes i Kenya) uppfattar detta som ytterligare stöd för sin sak, men det kan vi lägga åt sidan: de är få och har ungefär samma inflytande som gruppen som menar att Apollo 11 aldrig landade på månen.

Vad diskussionen istället handlar om är varför det står så i förlagsbroschyren.

Ett svar är att den som skrev texten antog att Obama var född i Kenya, eftersom hans far är kenyan. Problemet med det är att det är ett konstigt antagande. Obama är ju själv uppenbart amerikan, liksom hans mor. Om någon av mina telningar växer upp i USA och blir författare, och förlaget ska skriva en biografi över honom eller henne, är då risken överhängande att de skriver ”född i Sverige”? Knappast.

Ett annat svar är att det helt enkelt blev fel. Problemet med det är att man som författare alltid får läsa den sortens biografier innan de publiceras, för att rätta eventuella fel och bidra med sådant man anser bör finnas med. Och Obama skulle knappast missa att det stod att han var född i Kenya, när han i själva verket föddes i Hawaii, USA.

Ett tredje svar är att Obama påstod att han var född i Kenya. Problemet med det är att man då måste anta att han ljög medvetet om en sak som, för det första, inte tycks ge honom några fördelar och, för det andra, är mycket lätt att kontrollera.

Det är detta tredje svar på frågan som driver diskussionen, eftersom det bidrar till olika bilder av Obama som en del av hans politiska motståndare gärna vill skapa: den mystiske Obama, mannen vi inte vet något om; Obama som manipulativ och lättsinnig med sanningen; Obama som pressens älskling, vars bakgrund inte granskas.

Vad tror jag själv om svaren 1, 2 och 3? Jag lutar nog faktiskt åt 4: Att det helt enkelt blev fel och att Obama inte gavs chans att läsa korrekturet. Fortsättning följer dock med all säkerhet.

Inflytelserika medborgarrättsorganisationen, NAACP, som bland annat haft Martin Luther King och Rosa Parks som medlemmar röstade i går ja till att stödja samkönade äktenskap. Den över 100 år gamla organisationen var länge drivande bakom kritiken och aktionerna mot raslagarna, och tar nu aktiv ställning för de homosexuellas rätt att gifta sig. I ett pressmeddelande skriver NAACP:

The National Association for the Advancement of Colored People today released a resolution supporting marriage equality. At a meeting of the 103-year old civil rights group’s board of directors, the organization voted to support marriage equality as a continuation of its historic commitment to equal protection under the law.

The mission of the NAACP has always been to ensure the political, social and economic equality of all people, said Roslyn M. Brock, Chairman of the Board of Directors of the NAACP. “We have and will oppose efforts to codify discrimination into law.”

Civil marriage is a civil right and a matter of civil law. The NAACP’s support for marriage equality is deeply rooted in the Fourteenth Amendment of the United States Constitution and equal protection of all people” said Benjamin Todd Jealous, President and CEO of the NAACP.

The NAACP has addressed civil rights with regard to marriage since Loving v. Virginia declared anti-miscegenation laws unconstitutional in 1967. In recent years the NAACP has taken public positions against state and federal efforts to ban the rights and privileges for LGBT citizens, including strong opposition to Proposition 8 in California, the Defense of Marriage Act, and most recently, North Carolina’s Amendment 1, which changed the state constitution’s to prohibit same sex marriage.

Below is the text of the resolution passed by the NAACP board of directors:

– The NAACP Constitution affirmatively states our objective to ensure the “political, educational, social and economic equality” of all people. Therefore, the NAACP has opposed and will continue to oppose any national, state, local policy or legislative initiative that seeks to codify discrimination or hatred into the law or to remove the Constitutional rights of LGBT citizens. We support marriage equality consistent with equal protection under the law provided under the Fourteenth Amendment of the United States Constitution.  Further, we strongly affirm the religious freedoms of all people as protected by the First Amendment.

Det tornar upp sig mörka moln i valrörelsehimlen. Attackerna från båda kampanjerna blir hårdare och de autonoma skitkastarfonderna laddar på med allt grövre ammunition.

Men frågan är om det finns en osynlig gräns mellan smutsigt och rena svinerier? Förre republikanske presidentkandidaten John McCain var av den uppfattningen och drog därför en fet rödmarkerad linje genom kampanjen: det här är okej och det här är det inte. Och de som trots instruktionerna inte riktigt begrep gränsdragningen fick lämna in passerkortet.

New York Times kunde i går avslöja att den republikanska skitkastarfonden, Ending Spending Action Fund, har långt framskridna planer på att skandalisera Obamas tidigare relation med pastor Jeremiah Wright. I ett femtiosidigt dokument beskrivs strategin av konsulten Fred Davies med bland annat orden:

”Our plan is to do exactly what John McCain would not let us do (…) The world is about to see Jeremiah Wright and understand his influence on Barack Obama for the first time in a big, attention-arresting way.”

Budget för kampanjen är satt till ca 70 miljoner kronor och skulle lanseras lagom till det demokratiska konventet i Charlotte. Men nu när skiten träffat mediefläkten backar fondens president och beställaren av kampanjen, Brian Baker, och säger att varken han eller storfinansiären Joe Ricketts hade godkänt planen.

***

Teamet bakom smutskampanjen föreslås bestå av följande personer:

• Team Lead: Fred Davis, Strategic Perception Inc.
• Strategy and Grassroots: Bill Kenyon, Strategic Perception Inc.
• Earned Media: Brian Nick, Strategic Perception Inc.
• Polling: Whit Ayres, I North Star Opinion Research
• Social Media/Web: Becki Donatelli, Campaign Solutions.
• Media Buyer: Kyle Roberts, Smart Media Group.
• External Spokesman: Larry Elder, ABC radio California.

***

Det är inte första gången som den republikanske konsulten Fred Davies står bakom en kontroversiell PR-kampanj. I en reklamannons för Guvernörskandidaten Tim James löd budskapet 2010:

”Why do our politicians make use give our drivers license test in 12 languages? This is Alabama. We speak English!”

***

Finansiären av Ending Spending Action Fund, Joe Ricketts, är tillsammans med övriga i Rickettsfamiljen storägare av baseballaget Chicago Cubs.

***

Mitt Romney tog på en presskonferens i Florida avstånd från planen att göra pastor Wright till ett huvudnummer i valet.

Nyss röstade Senaten ner president Barack Obamas budgetförslag med siffrorna 99-0. Sammansättningen i Senaten är 53-47 till Obamas eget partis fördel.

Anledningen till fiaskot är att Obamas budgetförslag var oseriöst. Han försökte inte att skapa politik som kan möta landets problem, utan gjorde en taktisk manövern som i allt väsentligt gick ut på att undvika obeväma ställningstaganden. Siktet var inställt på valet, inte på jobben. Det kan nog visa sig ha varit mindre smart. Resultatet ser inget vidare ut och skänker knappast trovärdighet åt presidentens erbjudande inför november.

George W Bush har nu äntligen gett Mitt Romney sin politiska uppbackning. Till skillnad mot alla andra hel- eller halvkända republikaner som får kliva upp på den stora scenen och hålla ett hyllningstal – levererade Bush stödet i en hiss med de blygsamma orden: ”I’m for Mitt Romney”. Romney i sin tur tackade för stödet i ett historiskt kort uttalande och vände omedelbart blad.

***

Den är inte första gången i denna valrörelse som något datasnille klipper ihop Obama eller Romneys uttalanden till en musikvideo. The Gregory Brothers version är dock bland de bättre.

***

Obama visar upp sina populärkunskaper i TV-programmet ”The View”. Vet dock inte om det är till hans för- eller nackdel att känna till vem av alla Kardashians som separerat efter 72 dagar. Men han klarar provet galant.

***

I Karl Roves uppdaterade elektorskarta har Obama fortfarande ett gigantiskt försprång till Romney: 217 mot 90 säkra röster.

***

Obama vinner valet – om väljarna får gissa. Gapet mellan Obama och Romney är hela 20 procent, enligt Gallup.

***

(www.romneyeconomics.com)

Obamakampanjen tar Ted Kennedys vinnarkoncept från senatsvalet 1994 och låter några av alla arbetare som fick sparken av Mitt Romneys riskkapitalbolag Bain Capital träda fram i valrörelsen. Då som nu ska Romney utmålas som en kallhamrad och profithungrig riskkapitalist.

Samtidigt svarar Romneykampanjen med att lyfta fram några arbetslösa amerikaner som till pianotoner berättar hur landets ekonomi försämrats med Obama som president.

Deb Fischer vann det republikanska primärval i Nebraska för höstens senatsval, som jag diskuterade som en Tea Party-indikator häromdagen. Hon besegrade favoriten Jon Bruning med 41 procent mot 36. Mitt påståendet att simplistisk Tea Party-retorik inte längre räcker får visst stöd. Kritiken mot Bruning för dennes ungdomsåsikter (som var vänsterliberala) tycks enligt vallokalsundersökningar ha gynnat den tredje kandidaten, Don Stenberg, snarare än Fischer.

Samtidigt var Fischer den kandidat som både Herman Cain och Sarah Palin gav sitt stöd, vilket givetvis för tankarna till 2010 års Tea Party-segrar. Återigen finns det alltså argument både för att Tea Party-rörelsen i sin gamla skepnad håller på att göra comeback och för att det är en annan sorts republikanska kandidater som nu utmanar etablissemanget.