Nu börjar NY vistelsen lida mot sitt slut! Det har varit en massa jobb men också en hel del nöjen. Det är alltid kul att träffa vännerna här borta.

De lever ett helt annat liv. Allt är så individualistiskt, inte alls som Sverige där så mycket är kopplat till ens ålder. Vissa saker ska bara ske vid vissa tidpunkter och de tidpunkterna är kopplade till ålder i Sverige. Men inte här, här är allt kopplat till din egna vilja. Det är skönt att komma hit, slippa frågor om barn och giftemål bara för att man närmar sig 30.

Sen fick jag jobba i Washington, börja från noll. Skillnaden med att börja från noll i Washington mot Sverige var att ingen frågade vad jag hade gjort, utan vad jag kunde göra. Fin fråga tycker jag!

Det gjorde att jag kände lite hopp inför mitt första retorikseminarium i USA, nu skulle jag visa dem vad jag kan.

Och det med rak rygg (trots att jag var skitnervös).

Under min föreläsning dagen innan fick jag en massa pepp från Cynthia de Lorenzi. En otroligt framgångsrik och ödmjuk person, jag beundrar alla som lyckas behålla den kombinationen.

Sen fick jag kliva in i historiska platser där historiska tal har framförts. Lincoln memorial 28:e augusti 1963 – I have a dream.

Att få stå där King stod för 47 år sedan kändes mäktigt.

Och se den utsikt han hade, fast men några fler i publiken. 🙂

Det är inte klokt vilka spår hans tal har satt i historien. Det får mig att tänka på Sverige idag. Jag hoppas innerligt att vi kommer få vår egen King eller Queen som inte hatar rasister utan älskar jämlikhet.

/Elaine Bergqvist, filosoferar i Washington