Läs och kommentera analysen här!

/Elaine Bergqvist, retoriker

Analysen för Aftonblandet kan ni läsa här!

/Elaine Bergqvist, retoriker

Huvudbudskap:
”Vi måste vara ett framgångsrikt land när det gäller att dra till oss duktiga människor”.
”Rättvisa för mig är inte att alla tjänar lika mycket utan att det ska löna sig att arbeta”.
”Det finns fördomar från svenska arbetsgivare”.
”Man kan inte täcka ansiktet i en undervisningssituation, man måste kunna se varandra i ansiktet och i ögonen – undervisning är dialog”.
”Jag vill bygga kapacitet för framtida hot”.
”Det finns ingen viktigare fråga än klimatfrågan”.

Helhetsintryck:
Han vågade för en gångs skull bli lite personlig trots att han blev lite obekväm när programledaren frågade om hans adopterade barn och rädslan över att de skulle bli diskriminerade. Men att han trots det vågade prata om sina känslor och egna erfarenheter lyfte hans retorik idag. Björklund kan ibland framstå som saklig och opersonlig, det gör honom visserligen trovärdig men inte särskilt folklig. I dag drog han in både hans barn och mamma – det gav honom en mjukare framtoning. Dock var han väldigt hal när han fick frågor han inte ville ta.

Kroppsspråk:
Han ägnar ungefär 70% åt att titta på programledarna och 30% till att titta ner i bordet. Det är få personer som har förmågan att se folk i ögonen när de tänker efter. Hade han bara tittat ner i bordet hela tiden så hade trovärdigheten sjunkit avsevärt, men ögonkontakten hjälpte honom. Det var stor skillnad mot den talarstolskramare han var under Almedalsveckan. Kroppsspråket livades upp när han pratade om sina egna erfarenheter och det var också det som lyfte hans retorik idag.

Argumentation:
Han hade en hel del ethos-argument där han åberopade sina egna erfarenheter för att övertyga tittarna:
”Jag har varit med tillräckligt länge för att…”
”Jag har barn i skolan…”
”Jag inrättade skolinspektionen…”

 Han spelade även på känslor (pathos) för att övertyga tittarna om han kände för flyktingpolitiken.
”Min mamma kom hit som krigsflykting en gång i tiden”

 Kul att han genomskådade programledarnas fråga som var utformad som ett falskt dilemma ”Kunskap eller kreativitet”:
”Man ska inte välja kreativitet istället för kunskap, kreativitet kommer av kunskap”
 
Återkommande ord/fraser:
”Måste”, ”framgångsrikt land”, ”jag är självkritisk”, ”Jag vill att Sverige ska vara framgångsrikt”, ”rimlig”, ”nja”, ”den attityden stör mig”.
 
Fallgropar:
 ”Nja” är mänskligt, men Björklund sa det alldeles för ofta.
 ”Frågan får ställas till Stockholms läns landsting, jag kan inte ta ställning”, han var hal till många frågor och de kan tolkas som att han är osäker på svaret.
 ”Det är en personlig fråga”, politiker är inte bara politiker de är personer också, därför bör Björklund inte vara rädd för att vara personlig.

Retoriska giftpilar:
Det var endast två retoriska attacker mot De Rödgröna, imponerande med tanke på att ju närmare valet desto mer hätskt stämning brukar det vara. Att citera dina motståndare är det bästa sättet att sänka dem. :

”Får jag göra en ovanlig sak? Får jag berömma Lars Ohly? Han säger att man ska sänka marginalskatt för idrottsmän för att attrahera dem till Sverige. Varför inte fler än idrottsmän?”

”De (Vänsterpartiet) förslår fyra miljarder, men dom pengarna finns inte.” Sakliga argument (logos-argument) är också bra attacker som inte väcker sympatier till motståndarna. Slår attackerna över så har de motsatt effekt, de väcker sympatier till den som blir attackerad, som fallet Palme vs Fälldin 1976.

/Elaine Bergqvist, retoriker

På förekommen anledning har det frågats om man kan lita på oss retoriker under valrörelsen. Jag har under året fått förfrågan att retorikträna politiker under valrörelsen. Jag har tackat nej eftersom det skulle kännas märkligt att retorikträna t.ex. Reinfeldt och sedan bedöma honom ”opartiskt” i tv. Jag är heller inte engagerad i något parti, just för att värna om integritet och oberonde i expertanalyserna i Svt och Aftonbladet.

Mina analyser påverkas enbart av partiledarnas retoriska prestationer. Jag har vid olika tillfällen utsett både Reinfeldt och Sahlin till vinnare och förlorare retoriskt, och beroende på vem det blivit så har jag ibland blivit anklagad för att sympatisera med deras politik. Jag tycker att Hitler var en lysande och karismatiskt talare, men det gör mig inte till en nazisympatisör. Och att jag inte tycker Björklunds tal i Almedalen var lysande gör mig heller inte till en Rödgrön sympatisör.

Förändras politikernas retorik så förändras de retoriska bedömningarna, så enkelt är det och det är också så det ska vara.

Allt gott och tack för era frågor!

/Elaine Bergqvist, retoriker

”Som en rektor på en
dyster skolavslutning”

Elaine Bergqvist.

  Läs Retorikbloggen Elaine Bergqvist bland bevingade ord och slamkrypare

Blogga om artikeln

Länka till artikeln från ditt blogginlägg – kopiera den här adressen:

För att komma med i listningen här behöver du också ha presenterat din blogg på Bloggportalen Läs mer här!

Aftonbladet.se ansvarar inte för det som står i bloggarna.

Retorikexpert Elaine Bergqvist analyserar Jan Björklunds tal i Almedalen

Det var en samlad Jan Björklund som mötte Almedalspubliken i kväll. Med tungt fokus på skolfrågorna försökte han vinna massorna, och sänka de rödgrönas ”flumskola”.

Här analyserar Aftonbladets Elaine Bergqvist FP-ledarens retoriska slagkraft:

Huvudbudskap: ”Ingen i Sverige ska behöva vara rädd för att bli gammal”, ”Sveriges framtid skapas i våra klassrum” och ”Om undervisningen ska utgå från föräldrarnas sociala situation åstadkoms inga klassresor”.

Helhetsintryck: Det är en dyster inledning där han använder berättelsen (narratio) för att fånga åhörarna. Han berättar om en 90-åring, en 88-åring och om ”Sunes och Alices” negativa erfarenhet av äldrevården. Det är tydligt att pensionärerna är huvudmålgruppen då han ägnade en stor del i talet till att prata om dem. Den röda tråden var berättelser om olika personer som han hade fått mejl från eller läst om. På det stora hela var det ett tryggt, stabilt och tråkigt tal. Björklund har en förtroendeingivande röst på så sätt att han låter väldigt saklig. Klädseln var precis som Reinfeldts statsmannamässig.

Kroppsspråk: Obefintligt. Björklund läste innantill vilket ledde till en del felsägningar och statiskt kroppsspråk. Talet blev väldigt tråkigt, Björklund lät som en rektor vid en dyster skolavslutning. Den trista tonen fungerade när han pratade om folks missöden, men när han pratade visioner kände man inte optimismen.

Återkommande ord/fraser: ”Individer”, ”socialliberalism”, ”framtiden” och ”kunskap”.

Bevingade ord: ”Ingen i Sverige ska behöva vara rädd för att bli gammal”, ”Verklig kreativitet och kritiskt tänkande utvecklas allra bäst i en i en kunskapsskola – inte en flumskola!” och ”Det är bättre att ungdomar försörjer sig på ett lärlingsjobb än på socialbidrag”.

Argumentation:Tre saker ville han ge pensionärerna och det argumenterade han för i talet:

  Parboendegaranti

 

  Ut-och-gå-garanti

 

  Välja-mat-garanti

Retoriska giftpilar mot de rödgröna: ”Socialismen accepterar fattigdom så länge den fördelas jämlikt!” ”De rödgröna är emot att människor blir rika, vi är emot att människor är fattiga!” ”Nu vill alla vara liberaler! Ja inte alla, inte Ohly förstås”. ”Vänstertrojkan går till val med gårdagens idéer.” ”Alla skulle med men ingen visste vart, sa Mona Sahlin 2006 när de förlorade.”

Fallgropar: ”I dagg” sa Björklund när han skulle säga ”i dag”. Det är den stora nackdelen med att läsa talet innantill – det ger känslan av att någon annan skrivit talet. En annan nackdel var att Björklund hade läst om alla personer han tog upp i talet utom en. Att ha berättelser om folk tappar sin tyngd om man inte har träffat dem: ”När jag är ensam och ska sova samlar sig tankarna. Då tänker jag på Alice och allt vi har gjort ihop, säger Sune till tidningen Aftonbladet, som skriver om paret”, ”Jag läser om henne i tidningen Östran i förra veckan”

 

/Elaine Bergqvist, retoriker 

/Elaine Bergqvist, retorikexpert

I morse var jag med i Gomorron Sverige för att kommentera Reinfeldt och Ohlys tal. Vem får jag syn på då? Jo Björklund själv. Han var också gäst i SVT.

Vi morsade på varandra och så frågade jag honom lite om hans tal.

Jag: Hur ser planen ut?

Björklund: För talet, ja hur tänker du?

Jag: Jag tänker, ska du kliva framför talarstolen och tala fritt.

Björklund: Hahaha

Jag: (oförstående)

Verkar som Björklund blir en talarstolskramare precis som Ohly. Vi får väl se, men jag förväntar mig inget retorisk dröm. Nu bär det iväg mot hans pressträff!

Här är SVT Debatt från igår för er som missade det. Jag bjöd på två eller tre meningar, men jag tror att konspirationen om mig som Sahlin-mobbare svalnade något. http://svtplay.se/t/103450/debatt

/Elaine, retoriker