Inom retoriken pratar vi om hur viktigt det är att i inledningen (exprdium) skapa nyfikenhet, trovärdighet och välvilja de tre första minuterna. Det gäller inte bara i tal och presentationer utan också receptioner. Just nu sitter jag och väntar på en lite försenad potentiell kund. Jag kommer in i en reception som liknar Googles, en riktig smällkaramell. Jag blir hypnotiserad och lycklig av denna fruktskål som jag klivit in i. Företag borde verkligen satsa på sina receptioner så att det fångar in de tre! Hoppla, nu kom kunden!
Det är svårt att säga besvärliga saker snyggt. På tåget från Kalmar i går så satte sig en supertrevligt gäng bredvid mig på tåget. Mannen bredvid mig bad mig passa hans saker medan de gick till bistron. Allt gick jättebra tills han kom tillbaka och tog av sig skorna. Helt plötsligt hade min näsa invaderats av obeskrivlig sur och svettig fotjuicestank. Jag satt och vred och vände på mig undrade om jag kunde härda ut, men det var två timmar kvar på tågfärden… Jag försökte vänta snällt tills mannen hade pratat färdigt i telefon, men det verkade inte ta slut. Så till slut så skrev jag ett meddelande till honom på min dator. Det var jobbigt med det var nödvändigt.
”Vi har alla sådana dagar, idag är det din dag. Dina fötter verkar ha haft en tuff dag, har du lust att dra på dig skorna igen? Hemskt ledsen att säga det! VÄNLIGAST Elaine”
Mannen blev sammanbiten men drog på sig skorna. Min näsa tackade ödmjukast. Herregud att det ska vara så svårt att säga såna saker. Komiskt i efterhand.
Nu sitter jag i taxin mot Arlanda. Jag har precis varit hos frissan och förvånades över hur jag kunde svara på cirka 60 mejl helt ostört… Väl i taxin tänkte jag ta en tupplur men kände att jag borde kolla om mobilen var på ljudlös. Nej det var den inte, den var hemma. Så nu är jag mobillös och på väg till Kalmar där jag ska föreläsa och medverka i SR. En mobillös dag, inte helt fel.
Jag vill dock understryka att integrationen är ett stort problem i Sverige. Istället för att peka på SD och Åkesson så tycker jag folk borde peka på sig själva. De tar avstånd från främlingsfientlighet, men hur är det med integrationen i din egen umgängeskrets och arbetsplats? Jag måste säga att SD har ”hjälpt” smygrassarna som röstat på andra partier att komma ut. Numera är det legitim att säga saker om ”negrerna”, somalierna och muslimerna. Så ofta får jag höra ”Men Elaine, du är inte som de andra invandrare”. Jag har ett svar och en fråga: 1. Jag är ingen invandrare och skulle jag vara det är jag inget undantag. 2. Hur många ”andra invandrare” känner du?
När man sitter och lyssnar på politiker så känns det ibland en tävling i vem som kan hitta orden som får folket att haja till itstället för att hitta politiken som kan göra skillnad. När de väl har hittat orden så trycker de på dem litegrann och det bli debatt om icke-frågor. Som burkan till exempel. ”Det är så hemskt med brukorna” säger folk, ändå går det på stan och kan inte räkna till fem burkor ens på en vecka eller månad. Men eftersom folket reagerar säger Åkesson och Björklund, ”burka?”, ”burka?”, ”burka?!” och publiken svarar ”nej”, ”nej”, nej!”.
Man kanske ska bli politiker? Då ska jag vinna ett val på att marsianerna inte ska erövra jorden. Eller kanske att vi ska få fortsätta andas luft! Jag ska hitta på hot och komma med lösningar som ”fortsätt andas luften” och så kommer alla att jubla! Dumförklarar jag folket? Nej, men det visar att skrämselretorik är väldigt effektiv och något många går på trots att hoten inte går att se.
Nu börjar NY vistelsen lida mot sitt slut! Det har varit en massa jobb men också en hel del nöjen. Det är alltid kul att träffa vännerna här borta.
De lever ett helt annat liv. Allt är så individualistiskt, inte alls som Sverige där så mycket är kopplat till ens ålder. Vissa saker ska bara ske vid vissa tidpunkter och de tidpunkterna är kopplade till ålder i Sverige. Men inte här, här är allt kopplat till din egna vilja. Det är skönt att komma hit, slippa frågor om barn och giftemål bara för att man närmar sig 30.
Sen fick jag jobba i Washington, börja från noll. Skillnaden med att börja från noll i Washington mot Sverige var att ingen frågade vad jag hade gjort, utan vad jag kunde göra. Fin fråga tycker jag!
Det gjorde att jag kände lite hopp inför mitt första retorikseminarium i USA, nu skulle jag visa dem vad jag kan.
Och det med rak rygg (trots att jag var skitnervös).
Idag skriver Alice Teodorescu en viktig och riktigt bra artikel i Aftonbladet Debatt. Jag är precis som hon övertygad om att de 5.7 % av befolkningen som röstade på SD inte på något sätt är rasister. De vill bara markera sitt missnöje med partiernas misslyckade integrationspolitik. Hade ni frågat mig för tre dagar sedan så hade jag kanske trott att vi var tillbaka till 1991 och ”kör-ut-dem-tiden”, men jag kan inte tro att 5.7% faktiskt resonerar så.
Jag håller inte med Åkesson om det mesta, men jag håller med om att integrationen är ett problem.
Under dessa dagar har jag fått sms från folk som skrivit att ”glöm inte att julgranen är tysk, majstången har ursprung i en judisk traditon” osv. Säg det till Jimmie Åkesson i en debatt och han kommer bara svara ”jag pratar inte om julgranen utan om Sveriges misslyckade integrationspolitik”. Man ger honom en massa retoriska poänger genom att angripa honom och SD-anhängare. Att Reinfeldt inte vill ta i honom med tång, att partierna fryser ut SD och att tusentals folk demoniserar SD-anhängare som har gjort en markering kommer bara ge SD ännu fler sympatier. Att reportrar särbehandlar Åkesson och ”skämtar” genom att klä ut en sminkös i slöja och fråga om han blir arg gör bara att han får ännu högre status med svaret: Jag vet inte varför hon har slöja, det är väl hennes religion. Men jag respekterar det.”Attackerar man för hårt så väcker det sympatier hos åskådarna, det har vi sett förut.
Angrip inte SD:are, angrip deras argument och belys integrationsfrågan. Kom med bättre förslag än SD:s. Pajkastningsretorik har aldrig varit effektiv – du ska inte prata ner din motståndare du ska prata över folket till din sida.
Att blunda för dem är, gilla det eller ej, att blunda för en stor del av Sveriges befolkning. Det är inte demokrati.
Det visar siffrorna idag och det har de visat förut. Stora ledare med farliga eller bra åsikter har oftast behärskat retorikkonsten, och när retoriken hamnar i fel händer så kan det bli fel.
Reinfeldt, Björklund, Wetterstrand, Hägglund och Åkesson är fem skickliga retoriker och debattörer.
Åkesson har dels ridit på egen individuell retorisk förmåga, men också på andra partiledares bristfälliga retorik gentemot honom i debatterna.
Det visar hur viktigt att man inte bara har hjärna och hjärta i politiken utan också talets gåva. I USA är man tom så strategiskt att man inte främst frontar en person som har kontakterna eller har hängt med sedan ungdomsåren. Istället väljer de någon som de vet kommer gå hem hos folket. Därför är det viktigt för politikerna att välja rätt frontperson, men också för det svenska folket att få ökad retorisk medvetenhet så de förses med förmågan att genomskåda, inte bara de andra partierna utan också det egna.
